Mera mat i maten

Ofta undrar man vad maten vi äter egentligen innehåller. Matfusk och tillsatsämnen är ämnen som diskuterats i media de senaste åren, ett aktuellt exempel är Pink Slime debatten i USA som vi tidigare bloggat om. Författaren, föreläsaren och Svenska Dagbladets matskribent Mats-Eric Nilsson är en aktiv röst i den svenska debatten. Mats-Eric har skrivt böckerna “Den hemlige kocken – Sanningen om fusket med maten på din tallrik” (2007) och “Äkta vara – guiden till oförfalskad mat” (2008) som båda handlar om fusket inom livsmedelsindustrin. Författaren menar att vi som konsumenter är grundlurande, livsmedelsföretagens produkter är rika på tillsatser och fattiga på råvaror. På hans webbsida hittar vi den här meningen:

“Mats-Eric Nilssons väldokumenterade avslöjanden gäller inte bara skräpmat, utan allt från färskpressad juice och butiksbakat bröd till tryffelolja och balsamvinäger, en vanlig vinäger som sötats och färgats med karamellfärg”.

Den här seriestrippen är tagen ur Disney’s Kalle Anka pocket nr 387 och handlar om hur myndigheterna gör en razzia i en tårtfabrik för att inspektera om man använder konstgjorda produkter, tillsatser, ersättningsmedel och fluff eller äkta råvaror i sina tårtor!

Den ideella konsumentföreningen Äkta vara driver frågor om bättre matkvalitet: färre tillsatser och mer råvara i maten. På deras webbsida hittar man nyheter om mat, blogginlägg av bland annat Mats-Eric Nilsson, en livsmedelsguide, en E-nummerguide etc. Föreningen lanserade nyligen Ä-märket som är en märkning som ska underlätta för konsumenter att hitta livsmedel som är fria från tillsatser. Produkter med Ä-märket finns på City Gross och andra butiker tillhöranade Den svenska matrebellen (70-tal butiker som gått samman i en gemensam inköpsorganisation). Märkningen är i dagsläget inte tredjepartscertifierad, dvs. efterlevnaden av regelverket kontrolleras inte av en oberoende kontrollorganisation, men föreningen jobbar på att göra märket certifierat.       

 Är det någon som läst Mats-Erics böcker? Är dom bra?!

 

Från lyxskor till lyxmjölk

Känner du till Manolo Blahnik? Det där lyxskomärket som tjejerna i Sex and the City pratar om. Nu satsar de på mjölk!

Två av delägarna i Manolo Blahnik driver nämligen en mjölkgård utanför New York och har börjat sälja exklusiv mjölk, ost, yoghurt och glass. Skillnaden mellan “vanlig” mjölk och Arethusa farm milk (som den heter) handlar inte om hur produkten processas utan snarare om hur korna behandlas: “every cow is a lady and should be treated as such”, är ett citat som är skrivet på väggen inne i ladugården. Alla Holsteins och Jerseys på Arethusa farm får både massage och schamponerad svans. För detta tar ägarna ut ett högt pris för mjölken som säljs på exklusiva butiker i New York och direkt på gården. Idag finns ca 400 kor på gården och det finns också möjlighet studiebesök samt en gårdsbutik. Hela processen från mjölkning till förpackning görs på plats. George Malkemus berättar för New York Times om hur han resonerade när han bestämde sig för att satsa på lyxmjölk:

“I’m losing lots of money on this farm and our milk absolutely tastes fantastic. And I don’t know why we can’t bottle our milk”

Arethus Farm tar ut mer än det dubbla marknadspriset för sina produkter. Mjölken har inte något av de mervärden som vi är vana vid, det som berättas är att kossorna går ute ibland och äter kanadensiskt hö. Att detta gör mjölken dubbel så god har vi svårt att tro. Men det är ett imponerande varumärkesbyggande som resulterar i att kunna ta ut dubbelt pris för något som ofta betraktas som en basprodukt!

Vi rekommenderar starkt att kolla in ett videoklipp om lyxmjölken HÄR! (Väldigt kul)

Det våras för svensk bärs

Återigen måndag efter en helg som gett lite försmak av sommaren. På helgerna dricks det en hel del öl, särskilt om det är sol! I lördags var det också Småbryggeriernas dag vilket firades på bland annat Malmö brygghus. Intresset för öl har ökat sista tiden och då särskilt intresset för lokala ölsorter. Närproducerad och småskalig ölproduktion är en stor trend. Mikrobryggerierna blir bara fler och fler och numera pratar man också om solobryggerier eller nanobryggerier. Det sistnämda är ensambryggare som brygger egen öl, typ hemma i källaren. I april skrev DN om 26-årige Fredrik Tunedal som producerar 250 liter öl i veckan. Sitt öl har han döpt till Pang Pang och säljer det till en handfull krogar och de närliggande Systembolagen. Coolt! 

Idag finns ca 60 ölbryggerier i Sverige och hela 11 stycken av dem startade under förra året. Intresset för öl börjar likna intresset för vin. Det är inte längre “en stor stark” som gäller, kraven blir högre och högre på att ölet skall passa ihop med maten och att det skall finnas karaktär och ett mervärde i ölets ursprung. På Systembolaget märks en tydlig ökning när det gäller efterfrågan på öl från små svenska bryggerier, enligt SVT har det ökat med hela 30%.

Öl är till stor del en jordbruksprodukt eftersom huvudingredienserna är malt, humle, jäst och vatten. Efter en snabb koll på hemsidan för Sveriges småbryggerier är det dock svårt att utläsa hur mycket av råvarorna som är svenska. På Nils Oscar bryggeri och på Södra Maltfabriken används dock en hel del svensk maltkorn, bland annat från Tärnö mälteri i Södermanland. När det gäller humlen så är det mesta importerat från bland annat Tyskland.

Åbro, som är ett av de större bryggerierna menar dock att det mesta av deras maltkorn kommer från Sverige, man menar också att det är bland det bästa maltet i världen! Tillsammans med Acne advertising har de gjort en kort film om Åbros bryggmästare Lennart. Syftet med filmen är att framhäva Åbros premiummärke Bryggmästarens. Har du en stund över så är det en fin film att kolla in!

Veckans agronom är egen företagare

Många läsare har velat att vi ska intervjua en landsbygdsutvecklingsagronom. Nu har vi gjort det! Veckans agronom heter Liz Mattson och är en driven och positiv tjej, uppväxt på Åland. Liz visste från början inte om hon skulle välja att plugga till husdjursagronom eller landsbygdsutvecklingsagronom, men hennes mamma som själv är husdjursagronom trodde att agronomutbildningen i landsbygdsutveckling skulle innebära en bredare arbetsmarknad på Åland för sin dotter. “Jag har alltid haft mitt hjärta på landsbygden och därför lockade det att hjälpa till att lyfta landsbygden”, säger Liz.

Utbildningen är väldigt ny på SLU, den första årskullen har inte tagit examen än. Därför tror vi att det är många som undrar vad man egentligen blir som landsbygdsutvecklare. Vi frågade Liz vad landsbygdsutveckling handlar om? Liz menar att det är ett otroligt brett område och att jobbet som landsbygdsutvecklare kan innebära väldigt mycket olika saker. Själv vill hon jobba med landsbygdsutveckling i Norden medan andra studenter vill jobba med landsbygdsutveckling internationellt, exempelvis på SIDA. “Landsbygdsutveckling innefattar ofta projektledning, koordinering, marknadsföring, knyta kontakter och sprida information – att stötta och lyfta småföretagande och andra organisationer på landsbygden”. Typiska arbetsgivare är kommuner, länsstyrelser, regionsförbund, Tillväxtverket och mindre projekt. I många fall kommer man jobba som en länk mellan EU och gräsrötter på landsbygden.

Liz går fjärde året på utbildningen men har redan hunnit starta eget företag! Det började med att hon gjorde praktik på Ålands Landsbygdscentrum förra sommaren, där hon jobbade med Skördefesten som är årligt evenemang för att lyfta fram företagare på den Åländska landsbygden och ett sätt att marknadsföra lokala produkter. Att göra praktik är en möjlighet som alla agronomer har genom kursen Kvalificerad agronompraktik, vilket innebär att man under 5 veckor praktiserar på ett företag med arbetsuppgifter inom ens eget utbildningsområde. I samband med praktiken på Åland skapades nya jobbmöjligheter. Liz säger att hon fick uppdragen först, sen startade hon eget företag. Genom att skaffa F-skattsedel är det enkelt för företag att hyra in Liz som konsult för kortare eller längre uppdrag. Nu i sommar har Liz fyra projekt inbokade för olika arbetsgivare. Vi undrar om det är svårt att driva eget företag? “Redovisning och bokföring är ofta det som skrämmer folk att starta eget, men det kan man få hjälp med” konstaterar hon. Liz tog bland annat hjälp av Drivhuset i Uppsala genom att gå en bokföringskurs i deras regi.

I vår gör Liz praktik på Heby kommun i Upplands län. Heby satsar stor på utvecklandet av landsbygden och i praktiken ingår bland annat att besöka landsbygdsföretagare i kommunen, driva projekt och rådgiva kring olika projektpengar man som företagare kan söka genom Leader eller via kommunen. För er som inte vet vad Leader är så står det så här på Jordbruksverkets webbsida:

“Leader är en metod för landsbygdsutveckling. I Leader är det ni som som bor och verkar i området som driver utvecklingen. Leaderområden finns över hela Sveriges landsbygd. Du kan söka stöd genom Leader för projekt som utvecklar landsbygden. Leader hjälper oss att nå målen i landsbygdsprogrammet”.

 

Liz menar att vill man som landsbygdsutvecklingsagronom vara säker på att få jobb ska man satsa på administrativa jobb, till exempel att hjälpa företagare skriva ansökningar, administrera Leader-projekt och EU-stöd. Vi frågar vad utbildningens styrka är? “Vi skriver alltid och vi blir under utbildningens gång bra på att konkretisera information, hitta kärnan och uttrycka oss i skrift”. Utbildningen har ett socialt fokus som innebär att förståelsen för människan sätts i centrum. Något som saknas i utbildningen är enligt Liz kurser i ekonomi. Framförallt skulle kurser i marknadsföring vara väldigt bra då jobbet som landsbygdsutvecklare handlar om att marknadsföra landsbygden för att locka turister och få människor att flytta dit. Måste man själv ha en anknytning till landsbygden för att bli landsbygdsutvecklare? Liz menar att det behöver man inte ha men att det är viktigt att ha ett “hjärta” för landsbygden man vill utveckla, förstå värdet av den samt kunna relatera till den verklighet som människor på landsbygden lever i.

Liz tipsar om två bra exempel på landsbygdsutveckling: Julmyra Gård som är en mångmiljonsatsning för att skapa ett hästsamhälle eller en hästby och kommer bli ett av de största hästsamhällena i Skandinavien. Och projektet Fest i Heby som är en samlingsaktivitet för kulturturism i Heby kommun. Kolla in deras fina Facebooksida!

Hoppas att vi nu lyckats ge en bild av vad en landsbygdsagronom är för något, något som vi vet att många undrat över. Liz är också ett utmärkt exempel på att det inte är något konstig eller farligt med att starta eget företag, det gäller bara att hitta rätt kanaler för sina specialkunskaper.

Tack för ett inspirerande samtal Liz!

Soldater byter vapen mot plog!

I USA finns samma problem som i många andra länder, lantbrukare blir allt äldre. Samtidigt kommer 300 000 amerikanska soldater att lämna försvaret under kommande år och många av dem kommer behöva ett jobb.

På grund av både fysiska och mentala ärr har många soldater svårt att återanpassa sig till samhället och arbetslösheten bland veteranerna är hög. Colin Archipley var verksam marinkårsoldat i Irak under flera år.  Men han hade svårt att komma tillbaka till det amerikanska samhället. Han kände att ingen förstod vad han varit med om. Colin och hans fru Karen bestämde sig för att köpa en gård och börja odla grönsaker. De insåg snart att det inom lantbrukssektorn fanns en efterfrågan på både arbetskraft och på unga lantbrukare som kan köpa de gårdar som snart blir till salu när äldre lantbrukare går i pension.

Paret Archipley började ordna kurser för att lära soldater grunderna inom lantbruk, ett program de kallar för VSAT (veterans sustainable agriculture training). Colin menar att jordbruk är ett arbete med tydliga mål, en positiv strävan som soldater med mentala svårigheter mår bra av. En stor andel av alla soldater kommer från den amerikanska landsbygden, de är också tränade i ledarskap vilket kan vara bra när det gäller att driva lantbruk.

Nu är verksamheten i full gång och fler soldater satsar på jordbruksbranschen.

Kolla klippet från Fox news för mer info!

Vintern rasat ut, så även korna

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

Nu är det äntligen vår efter en lång men mild vinter! Så sent som får 2 veckor sen snöande det i Uppsala. Ett säkert vårtecken är såklart kosläpp och igår var det många kor som fick komma ut i det gröna, bland annat på Stabby Gård utanför Uppsala. UNT skriver att 6000 besökare kom för att se alla lyckliga kor som äntligen fått komma ut på bete. En av besökarna på Stabby var Hans Levander och hans barnbarn. – Vi vill gärna överföra att mjölken inte kommer från blåa paket utan från kor, konstaterar han. Vi på ABSOLUTAGRONOM.SE konstaterar att alla föräldrar borde ta med sina barn på kosläpp!

Den här fina kosläppsklippet kommer från Skånemejerier :-)

För många är maj en stressig månad, men glöm inte att njuta av våren också!

100 000 kor tack

100 000 kvigor från Uruguay, Australien och New Zeeland kommer att importeras till Kina under 2012. Djuren kommer att transporteras i flera våningar på speciella fraktfartyg (inte jättetrevligt ur djurvälfärdssynpunkt).  Wall Street Journal beskriver det som “one of the largest transoceanic cattle drives in history”. Bakgrunden är att allt fler kineser äter mejeriprodukter och det råder därför mjölkbrist i landet. Idag finns ca 12 miljoner kor i Kina men produktiviteten är låg, kinesiska kor mjölkar bara hälften av vad amerikanska mjölkkor gör.

Efter mjölkskandalen 2008 då ca 300 000 barn blev sjuka och 6 dog efter att druckit mjölk som innehöll melamin är förtroendet för inhemska mejeriföretag lågt. Flera mejerier tillsatte melamin i mjölkpulver och mjölkprodukter för spädbarn för att proteininnehållet i produkterna skulle verka vara högre än det faktiskt var. Skandalen ledde till att många konsumenter valde att köpa importerade mjölkprodukter. Trots detta finns det uppenbarligen ett stort behov mer inhemsk mjölkproduktion.

Efter att ha sett det här klippet kan alla agronomer som gått introduktionskursen i husdjursvetenskap gissa att det finns problem med fruktsamheten i kinesiska besättningar. Avlar man bara på ökad mjölkavkastning kommer man förr eller senare upptäcka att korna inte blir dräktiga. Vilken tur att Sverige och Danmark tänkt ett steg längre! I december förra året skrev Jordbruksaktuellt att Viking Genetics exporterar stora mängder sperma till Kina, 2012 är den förväntade exportvolymen 100 000 doser. Det är inte bara avelsföretag som är intresserade av kinesisk mjölkproduktion, det finns en enorm marknadspotential även för mejeriföretag, spannmålshandlare och företag som säljer mjölkrobotar och annan utrustning…

Mjölka kor i matbutiken?

Nu är valborg är snart här och Uppsala börjar så smått att sjuda för att snart gå över till att koka. I matbutikerna är det fullt med folk på jakt efter grilltillbehör och tydligen också en och annan ko! På ICA -kvantum Gränby stod den här kossan och ville bli mjölkad. Det var LRF tillsammans med mjölk-kooperativet Sju Gårdar som ville att kunderna skulle testa att handmjölka kon (jag lyckades inte), samtidigt gjorde de reklam för Sju Gårdars betetssläpp den 5:e maj.

Kul grej!

GLAD VALBORG!

Veckans agronom är en riktig cowgirl

“Den bästa kon är en ko som bonden inte vet att den finns i besättningen. Med andra ord en ko som blir dräktig på första försöket, mjölkar bra och aldrig är sjuk – en ko som bara genererar pengar”.

Äntligen har vi den äran att presentera en veckans agronom vars hjärta klappar lite extra för husdjur! Emelie Uggla lämnade Ultuna och husdjursprogrammet 2008. Sedan dess har hon varit ett år på Svensk Mjölk i Stockholm och tre år på Växa Sverige i Flen. På Växa jobbar hon som produktionsrådgivare åt mjölkbönder över hela Sörmland. En dag på jobbet är aldrig den andra lik. Emelie ansvarar för en kundkrets omfattande ca 30 bönder som hon var och en besöker en gång i månaden. Varje månad gör nämligen varje besättning en provmjölkning och det är den som ligger till grund för Emelies arbete då hon sammanställer foderstater anpassade efter varje mjölkkos behov. Hon rådger även bönderna kring olika problem och frågeställningar, till exempel tillväxt på ungdjur, avvänjning av kalvar, optimering av bete osv. I jobbet ingår även att hjälpa kunderna höja kornas mjölkkvalitet, detta görs genom att titta på parametrarna fett, celler, bakterier, klostridier, lukt och smak som Arla mäter då mjölken hämtas från gården.

Emelie är även delaktig i Länsstyrelsens projekt Greppa Näringen vilket innebär att hon ger rådgivning om hur lantbrukare kan minska sin miljöpåverkan. Det handlar främst om att producera så mycket mjölk som möjligt med så lite insatsvaror som möjligt. Då jag frågar hur det går till rent praktiskt ger Emelie ett exempel: “Har kvigan haft en optimal och bra tillväxt med en låg inkalvningsålder som följd så mjölkar hon mycket mer som ko. Mängden kg metan kan slås ut på flera kg mjölk och miljöpåverkan per ko minskar”. Att övergå från sojabaserade proteinfoder till egen proteinfoderproduktion är ett annat sätt att minska mjölkgårdens miljöpåverkan. Emelie berättar att hon nyligen fått projektpengar för att starta en ERFA-grupp för unga mjölkbönder i syfte att sprida erfarenheter och knyta kontakter inom gruppen.

Enligt Emelie är det roligaste med jobbet helt klart kundkontakten. Vi frågar om hon blivit bra på att ta människor, och ja, i jobbet ingår att ständigt träffa nya människor. En bra produktionsrådgivare är driven, framåt, socialt kompetent och stresstålig. Emelies tips till studenter är att lära sig språk, nätverka och läsa kurser i ekonomi. “Ta chansen att skriva exjobb för ett företag du är intresserad av, det gäller att få in en fot någonstans”. Emelie skrev exjobb för Svensk Mjölk, något som ledde fram till hennes första jobb. Kurser i ekonomi är väldigt bra för att få en förståelse för grundläggande företagsekonomi, oavsett vilket mjölkresultat en foderstat ger måste den alltid först och främst vara ekonomiskt optimal! Till husdjursagronomer som vill ha ett produktionsinriktat jobb menar Emelie att det är viktigt att skaffa praktisk erfarenhet. Själv har hon jobbat på två olika mjölkgårdar under flera somrar och jobbat på en ranch i Kanada i ett år.

På frågan vad studietiden framförallt gett svarar Emelie utan tvekan att det är alla vänner hon skaffat på Ultuna. Och jag är beredd att hålla med, jag är jätteglad att jag fått chansen att lära känna en så fin person som dig Emelie!

/Frida

Rosa slime upprör i USA

Något som är väldigt kul med sociala medier som t.ex. twitter är att det blir så enkelt att hålla lite koll på vilka ämnen som debatteras i andra länder. Just nu verkar Pink Slime vara något som skapar debatt i USA. Allt började med att en så kallad “whistle blower” (en person som sprider information om något den anser vara fel) gick ut i media med att köttfärs som säljs i matbutiker innehåller en relativt stor mängd tillsatser i form av finmalda restprodukter. Det som idag har fått namnet Pink Slime är alltså en produkt baserad på fett och andra restprodukter som blir över när de fina muskelbitarna tagits till vara tidigare i produktionen. Resterna tvättas och hettas upp i en process som gör att det kött som sitter kvar i fettet separeras.  Massan mals och behandlas med ammoniakgas för att döda bakterier och eventuell salmonella. Massan formpressas och tillsätts sedan som utfyllnad i köttfärs som säljs matbutiker.

Det finns förstås skilda åsikter kring ifall detta är rätt eller fel. De som är kritiska menar att det är bedrägeri att köttfärsen innehåller billig utfyllnad av sämre kvalitet, som dessutom behandlats med kemikalier. På hemsidan Stop Pink Slime finns ett särskilt motstånd mot att den här typen av tillsatser/utfyllnad används i skolmaten. Enligt amerikansk lag får 15 % av till exempel en hamburgare vara Pink Slime. Andra menar att det vore dumt att inte ta vara på de rester som faktiskt går att äta. De som förespråkar pink slime vill hellre kalla det för Lean Finely Textured Beef (LFTB). Eftersom nötdjur idag har ganska mycket fett på kroppen är det en hel del kött som följer med vid putsningen. Förespråkarna menar att det är bra att det finns ny teknik som gör att det går att äta restprodukterna. Se till exempel ett inlägg på den amerikanska bloggen Food For Thought. På sidan Beef is Beef presenteras 8 myter kring vad Pink Slime egentligen är för något, till exempel att det inte alls ser ut som rosa slime, inte heller innehåller biprodukten några farliga kemikalier vilket är ett av motståndarsidans argumenten mot användningen. Bilden visar hur den färdigpressade produkten ser ut.

Även Jamie Oliver har i och med sin satsning Food Revolution, som syfter till lära fler amerikanska skolungdomar var mat kommer ifrån, gett sig in i debatten mot Pink Slime. Jamie menar att det som putsas bort vid slakten inte är till för människor utan passar mycket bättre i till exempel hundmat. Han anser att det inte borde vara tillåtet att Pink Slime förekommer i skolmat. Nedan finns ett klipp med en väldigt dramatisk och lite rolig demonstration som Jamie Oliver gjort för att sprida information om sitt motstånd mot Pink Slime.

Vad ska man egentligen tycka om det här? Fakta verkar gå isär, använder man verkligen ammoniak?! Det låter helt otroligt. I videon med Jamie Oliver ser slimet ut som vanlig köttfärs och så vitt vi vet innehåller köttfärs alltid en relativt hög andel fett. Varför köttslamsor och fett skulle vara mer salmonellasmittat än styckningsdetaljer kan vi inte svara på. Någon livsmedelsagronom som vet kanske? Man skulle kunna gissa att det mer handlar om att hantera råvaran på ett korrekt sätt. Debatten om pink slime lär fortsätta i USA men frågan är om debatten är befogad i Sverige?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...