Baksidan av amerikansk livsmedelsindustri

Om du har en stund över kan du välja att läsa en väldigt lååång men intressant behind-the-scenes-artikel om amerikansk livsmedelsindustri och produktutveckling i New York Times. Om du inte orkar det kan du luta dig tillbaka och läsa det här inlägget som är en snabbversion istället!

Artikeln målar upp bilden av en cynisk amerikansk livsmedelsindustri som utvecklar och säljer snabbmatsprodukter som människor blir sjuka av på sikt. Detta eftersom produkter med onyttigt mycket socker, salt och fett är det som konsumenterna själva vill ha. Det blir heller inte bättre av att företagen aggressivt marknadsför sina produkter, inte minst till barn och ungdomar. Övervikt och fetma är sedan många år ett folkhälsoproblem i USA. Många menar att livsmedelsindustrin har ett stort ansvar i frågan och på senare år har konsumenter allt mer börjat ifrågasätta vad de stoppar i sig. Allt större press sätts på livsmedelsföretagen vilket gjort att dom börjat se över sina recept för att minska på saltet, sockret och fettet.

En historisk tillbakablick
Redan i slutet av 1990-talet pratades det om fetmaepidemin i USA och någon gång under 1999 samlades livsmedelsföretag som Nestlé, Kraft, Nabisco, General Mills, Procter & Gamble, Coca-Cola och Mars för att diskutera hur man skulle hantera att amerikanerna blev allt fetare. På den tiden ansågs hälften av befolkningen vara överviktig och nästan en fjärdedel av den vuxna befolkningen ansågs vara kraftigt överviktig. Bland barn hade andelen överviktiga mer än fördubblats sedan 1980-talet (idag är siffrorna ännu högre). På mötet föreslog dåvarande vd:n för Kraft att industrin borde göra ett ärligt försök att vara en del av lösningen genom att göra sina produkter nyttigare. Genom att göra så skulle man tackla den växande kritiken mot livsmedelsindustrin och minska risken för införande av regleringar som skulle begränsa vad industrin stoppar i sina produkter. Men vd:arna och cheferna för företagen som var samlade på mötet var måttligt intresserade av förslaget. En högt uppsatt person i General Mills menade att de flesta konsumenter köper vad dom tycker smakar bra (=vilket betyder onyttig mat) och att nyttigare produkter inte skulle falla konsumenterna i smaken. Att svara på kritiken genom att förändra sina recept till det nyttigare skulle bara skada företagets business och det var man inte beredd att göra.

Journalisten som skrivit artikeln menar dessutom att det inte bara handlar om konsumenternas ovilja att välja nyttigare produkter och företagens “ge folket vad dom vill ha”-attityd. Han menar att företagen medvetet utvecklar recept för att få människor att fastna för billig snabbmat. Det finns något som kallas för “the bliss point”, vilket enkelt förklarat är det recept eller proportioner av ingredienser som skapar det största suget (crave) hos konsumenten. Genom att försöka utveckla produkter som skapar ett stort sug ökar företagen sin försäljning. Marknaden för snabbmat har en enorm utvecklingspotential mycket tack vare amerikaners radikalt förändrade matvanor. Många äter inte längre traditionella måltider utan stoppar i sig “snacks” på vägen hem från jobbet, på stående fot innan barnens träning, mellan två möten etc.

Har företagen ett ansvar?
Artikeln ger många exempel – ett som jag fastnade för är Coca-Cola och deras aggressiva marknadsföring som artikelförfattaren anser är omoralisk. Företaget säljer stora mängder Cola i fattiga och utsatta områden i USA, exempelvis New Orleans där folk dricker dubbelt så mycket Cola som riksgenomsnittet. Dessa konsumenter kallas för “heavy users” och företaget konstaterar att det är dyrt att förlora en heavy user eftersom det går så många “normala” användare på en storkonsument. Därför satsar man istället på att öka konsumtionen av Cola bland existerande konsumenter i dessa områden (som antagligen inte behöver mer Cola). En tidigare chef och anställd på Coca-Cola berättar hur han i början på 2000-talet åkte på affärsresor till Brasilien där Cola ville expandera försäljningen i storstädernas kåkstäder (favelas). Han berättar att han då tänkte “These people need a lot of things, but they don’t need a Coke”. 

Kanske, kanske inte, är det så här det går till i USA. Hur som helst är det en svår fråga. Har livsmedelsföretagen “rätt” att stoppa vad som helst i sina produkter? Rent juridiskt har de så klart det så länge de håller sin inom lagens ramar. Frågan är vart gränsen går för individens eget ansvar? Ska det vara helt upp till konsumenten att göra nyttiga val? Får dom som blir överviktiga skylla sig själva? Vad gör man om människor lärt sig att uppskatta onyttig mat? Om en handlat i en amerikansk mataffär vet en också att mycket av de onyttiga processade produkterna till och med är billigare än andra mer rena livsmedel. Kan en då förvänta sig att konsumenten ska ta sitt förnuft till fånga och välja de dyrare men nyttigare produkterna?

Övervikt och fetma är ett allvarligt problem i många rika länder, något som kostar samhället enorma summor. Det skulle därför inte vara helt orimligt att lagstiftarna kommer lägga sig i vad företagen stoppar i sina produkter om de själva inte tar det ansvaret. Danmark och deras fettskatt är ett exempel (om än ett exempel på ineffektiv/dålig lagstiftning). Mycket handlar nog också om att förändra konsumenternas attityder och här har livsmedelsindustrin ett stort ansvar. I Europa finns en stark push för nyttigare produkter, speciellt när det kommer till e-nummer, konserveringsmedel, socker etc. Det märks också extremt tydligt om man spanar in vilka nya livsmedelsprodukter som svenska företag lanserar.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>