Mjölkens döende sälunge

Jag är nog lite sent ute, men igår ikväll såg jag Uppdrag granskning om “mjölkkrisen”. Det var ingen upplyftande stund direkt, men ett bra program som skapat många reaktioner.

Ja vad ska man då säga…

Dagens Arla är inte gamla Arla. Kooperationes idé om att göra medlemmarna till prissättare och ge säkerhet i intäkterna har spelat ut sin roll och idag är Arlabönderna värsta sortens pristagare.

Visst, som en av mjölkbönderna i programmet sa så finns det mycket att påverka vad gäller kostnader. Men va tusan, vem vill egentligen driva ett företag som går ut på att kapa kostnader – då har man ju uppenbarligen inte lyckats övertala slutkunden om värdet av produkten?

Och när det visas nybyggda mjölkgårdar i Kina så förstår man ju inte riktigt hur svenskt lantburk ska kunna konkurrera. 

Men så är det något som gör mig så himla irriterad vad gäller kommunikationen. Det finns massor av exempel på riktigt bra eller åtminstone effektiv marknadsföring, där till exempel Coop och Naturskyddsföreningen talar dirket till hjärtat hos vanligt folk.

Men det känns som svenskt lantbruk missar målet varje gång.  Uppdrag granskning är förstås ett väldigt redigerat program, och mycket har säkert klippts bort, men jag tycker ändå att det finns så många onödiga luckor.

Inte någonstans i dokumentären ger man exempel på vad som faktiskt är skillnaden för en svensk ko och en mjölkko i alla andra europeiska länder. Man snackar om att det är skillnader men kommer inte ner på konkret nivå, ger inga exempel. Alla dom mervärden som vanligt folk älskar och säkert skulle betala mer för kommer aldrig fram ordentligt:

  • Beteskravet – att vi är ensamma i europa om att ha lag på att alla går går ut på sommaren.
  • Att kalvar ska ha tillgång till grovfoder från 2 månaders ålder ( i många europeiska länder vill man få ett vitare kött genom att bara ge mjölk, vilket gör att kalven mår sämre och behöver mer antibiotika).
  • Att spaltgolv bara få finnas i helisolerade stall – när spaltgolv är betydligt vanligare i resten av Europa.
  • GMO-fritt foder(En superbra jämförelse mellan olika länder vad gäller djurskydd, miljö, skatter mm finns HÄR)

Varför görs skillnaderna inte mer konkreta? Vilken svensk kan relatera till “öppna landskap” – jag tor inte att så många ens förstår vad som skulle vara motsatsen. För att inte tala om ett begrepp som “strikt djurskydd” – vad innebär det för en person som aldrig varit på en gård?

När Naturskyddsföreningen visar svenska hyggen som protest mot skogsindustrin, och Coop visar “stackars” barnfamiljer med gift i kroppen visar mjölkbranschen glada kor på gröna ängar – men borde ju egentligen göra motsatsen.

En klok person sa en gång att det svenska lantbruket måste hitta sin motsvarighet till en döende sälunge för att folk ska fatta…

/ Brita

Få dina fiskar varma

För några veckor sedan skrev vi om att fiskar simmar om kor, och med det menas att det nu produceras mer fisk än nötkött i världen. Att odla fisk, skaldjur och växter i vatten kallas för vattenbruk, en typ av odling som har stora möjligheter att integreras i våra odlingssystem för att på ett bättre sätt sluta kretsloppet och undvika näringsläckage.

Ett begrepp som kommer upp i fler och fler sammanhang är aquaponics, vilket är en kombination av aquaculture (vattenbruk) och hydroponics (odla växter i vatten). Konceptet går ut på att man använder avföring från fisken som näring till plantorna, vattnet som passerat plantorna renas och kommer tillbaka till fisken igen. Systemen har fått stort genomslag på småskalig nivå, bland annat har företaget Back to the roots (som finansierats av Kickstarter) tagit fram ett fint litet akvarium med växter på toppen.

Men det finns också stor möjligheter att sluta den här typen av system på mer storskalig nivå. Där näring från vattenbruk kan användas som näring på fälten och plantor rester från fälten kan bli mat till fisken! Läs om en sådan forskningssatsning här. Det kräver dock att det satsas mer på vattenbruk i Sverige.

Inte utan att man bli lite sugen på att en liten aquaponicsanläggning i köket när man ser de engagerade killarna bakom Back to the roots. Samma killar har tagit fram ett svamp-kit som går ut på att odla svampar i en kartong.

Snart kanske landsbygden är ett enda stort vattenland, fränt!
/ Brita

Let’s talk about soil

De senaste dagarna har jag trillat över en hel del information som handlar om jorden…och då menar jag alltså inte planeten jorden utan jorden som vi planterar i. När det handlar om att förändra systemen för att producera mat, så är jordkvalitet väldigt centralt.

Enligt FAO kommer 90% av den mat i äter från jorden, på ett eller annat sätt. Men varje år förstörs 10 miljoner hektar odlingsbar mark genom erosion, ohållbara jordbruksmetoder och byggnationer. Tillgång till jord av hög kvalitet är alltså en bristvara och redan nu har ju racet om jorden börjat genom det som kallas “land grabbing”.

Men nu verkar en jordrörelse växa till sig och fokus på jordkvalitet öka. Den här sommaren anordnas under fem veckor Summer of Soil i Järna, där finns en utställning som är 200 m2 stor, vilket symboliserar den mängd odlingsbar mark varje person i världen skulle ha om vi delade upp den. Lite senare i år är det också Global Soil Week den 27-31 oktober i Berlin, och som lite uppvärmning inför den veckan har de gjort den hör fina filmen “Let’s talk about soil”. Se den!

/ Brita

No business like ag-business

Den som är en något återkommande läsare på den här bloggen har troligen inte missat begreppet crowdfunding och sajten Kickstarter. Kickstarter är en platform som hjälper entreprenörer och investerare (som kan vara vem som helst) att mötas, och som hjälper till med finansiering av projekt med pengar från “den stora massan”.

Med tanke på det stora intresse för jordbruk och odling som råder just nu är det kanske inte särskilt förvånande att det snart kommer en platform inriktad på affärsidéer och projekt med koppling till just jordbruk.

“Because our Future Depends on Agriculture”

Robert Leclerc, doktorand vid Yale, hade själv känt på hur svårt det är att ragga finasiärer till nystartade projekt och få stöttning för affärsideér. När han blev involverad i ett riskkapitalbolag som engagaerades sig i jordbruksprojekt i uppstartfasen fick han idén till Agfunder. Agfunder skall fungera ungefär som Kickstarter, men med en något striktare approach. Projekt med koppling till jordbruk, det kan vara inom fiber, livsmedel, stadsodling, energi mm. presenteras på AgFunder. Varje projekt sätter en viss summa kapital som mål och investerare kan visa sitt intresse.

Skillnaden är dock att varje projekt utvärderas av experter inom jordbruk och företagande innan det får synas på sajten, och inget projekt utan full finansiering kommer få ta nästa steg till att bli verklighet. Inte förrän ett projekt uppnåt sitt finansieringsmål kan det få del av investerarnas pengar, och Agfunder ser då till att projektet syns ordentligt.

Lansering sker i höst…fortsättning följer alltså!

Trendspaning: humle

Ibland är det lustigt hur vissa saker plötsligt dyker upp överallt. För några veckor sedan var jag i ett område i Washington state där de odlade mycket frukt och vin. Men det fanns några odlingar som jag inte riktigt kände igen, det var klängande växter på tråd- och träanordningar som visade sig vara humle. Tydligen var just det här området en av de största humleproducenterna i världen, till och med större än Tyskland enligt dem själva. Bilden kommer från just Washington men är tyvärr tagen från en bil.

Hur som helst, när jag kom hem har jag sett nyheter om humle överallt. Kanske är det en förlängning av öl-trenden? Efter stort intresse för mikrobryggerier och fin-öl så är det nu intresset för humle som står på tur. Kolla bara den här reklamfilmen.

Ungefär i samma veva dök den här artikeln upp. Artikeln med rubriken “Will hops save this family farm” handlar om en gård utanför New York som satsat på just humle för att kunna överleva. Enligt artikeln är humlen tålig, behöver inte så jättemycket efterhållning och är väldigt eftertraktad på grund av det stora intresset för lokal öl. Och inte nog med det! Nu kommer också en ny svensk öltidning som heter just c/o HOPS.

Heja humlen!
/Brita

Fisk simmar om kor

Förra året var första gången i världshistorien som vi producerade mer fisk än nötkött. 2012 producerades 66 miljoner ton odlad fisk medan nötköttsproduktionen uppgick till cirka 63 miljoner ton. Det skriver tidningen New Scientist som också pekar på att mycket fiskodling är ohållbar ur miljösynpunkt. I en rapport från Earth Policy Institute i Washington DC konstaterar man att vattenbruk eller fiskodling växer mycket snabbt, det är faktiskt den snabbast växande animalieproduktionsgrenen globalt sett.

Diagrammet illustrerar en historisk förändring i globala matvanor och livsmedelsproduktion. Om nuvarande trend fortsätter kommer vi konsumera mer odlad fisk än vildfångad fisk år 2015. Man skulle kunna tro att det vore positivt för världens fiskbestånd, tyvärr är det inte så på grund av att vi odlar “fel” fisk. Odling av lax och andra köttätande arter är populärt, inte minst i Europa. Lax utfodras med småfisk och fiskrens fångat i världshaven vilket innebär utarmning av vilda fiskbestånd. Kinesiskt vattenbruk lyfts fram som ett gott exempel eftersom man huvudsakligen odlar karpfisk, vilka odlas i dammar i anslutning till risodlingar där de föds upp på gräs, plankton och organsikt material. Den typen av odling är relativt hållbar, bidrar till ökad risavkastning och lite avfall. Karp är en familj av fiskar och det finns över 2000 arter men du har garanterat sett röda små liv i trädgårdsdammar!

Enligt Jordbruksverket finns i Sverige omkring 100 matfiskodlingar. Den viktigaste fiskarten är regnbåge men även röding, ål, lax och öring förekommer. Dessutom tillkommer så klart odling av kräftor och blåmusslor. Vattenbruk innebär nya möjligheter för företagare på landsbygden och är med säkerhet något som vi kommer se mer av.

Folkmakt och fäbodifiering

Skulle vi rekommendera en svensk blogg (förutom vår egen förstås!) så är det utan tvekan Nina Åkestams blogg Tankar om reklam och livet i stort för att den är så förbaskat bra skriven samtidigt som hon besitter en hel del intressanta idéer och tankar. Nina Åkestam är skribent, doktorand på Handels i Stockholm och före detta reklamare. För det första är hennes sätt att skriva på helt fantastiskt – hon skriver på ett kul, rättframt och personligt sätt. Språket är ganska ovårdat och generöst mot läsaren genom att hon berättar så mycket om sig själv, känns nästan som att man känner Nina när man följt hennes blogg ett tag. För det andra är Åkestam en väldigt påläst och kunnig person med intressanta infallsvinklar på saker och ting. Reklam är såklart ett återkommande tema på bloggen men även miljö och jämställdhet.

I ett nyligen publicerat inlägg skriver Åkestam om informationsklyftan mellan producenten av en produkt och konsumenten av densamma och hur enorm den klyftan är i dagens samhälle. Som Nina uttrycker det så har vi “ingen jävla aning om vad som pågår på vägen mellan bomullsplockningen och tröjan vi har på oss”. Inte nog med att vi inte har någon information, många företag försöker genom marknadsföring dessutom vilseleda konsumenten. I livsmedelssammanhang har ord och varumärken som klingar svenskt och småskaligt uppmärksammats eftersom de ofta förekommer på produkter som varken är svenska eller småskaligt producerade, vilket vissa anser vara missledande. I senaste numret av magasinet Filter kallas fenomenet fäbodifiering. Namnet kommer av ett fall där ett företag varumärkesskyddat uttrycket “fäbod” och därmed hindrat “äkta” fäbodbrukare att använda sig av attributet på sina produkter. Men detta är förstås inte helt oproblematiskt. Att producera storskaligt är ju inte fel, inte att vissa livsmedel produceras utomlands heller, att företag skyddar sina varumärken är heller inget konstigt. Problematiken ligger snarare i att konsumenter kommer längre och längre från verkligheten och faktiskt inte vet, och i många fall inte vill veta, var livsmedel kommer ifrån.

För att återknyta till Åkestams inlägg menar hon att den enorma informationsklyftan gör att konsumentmakt, att handla med plånboken, inte fungerar idag. Konsumentmakt kan möjligtvis utövas i bondesamhället där vi själva kan kontrollera producenterna, där avståndet till producenten är litet. Idag kan rimligen inte ansvaret att välja bra produkter från schyssta företag ligga på individen. Istället förespråkar hon folkmakt, alltså demokrati. Genom att rösta fram personer som på heltid jobbar med att skapa lagar och regler som företag måste följa tar vi ett ansvar för att produktionen av våra konsumtionsvaror går till på ett ok sätt. Lagstiftning är ett sätt att minska informationsklyftan och vi kan därmed tala om någon form av val på verkliga grunder.

/Brita & Frida

Ökad samordning inom Coop

Gårdagens stora nyhet inom livsmedelssektorn var att stora förändringar är att vänta inom KF och Coop för att öka lönsamheten inom dagligvarugruppen. För att lyckas ska den centrala styrningen och samordningen öka. Förändringen innebär också att KF:s vd och koncernchef Frank Fiskers lämnar sitt uppdrag. Vice vd och finansdirektör Johnny Capor går in som tillförordnad vd och koncernchef.

3,3 miljoner människor är medlem i någon av KF:s 39 konsumentföreningar. Genom föreningarnas medlemskap i Koopertiva Förbundet, KF, äger dessa föreningar KF med Coop som kärnverksamhet. Av Coops totalt 700 butiker äger KF knappt hälften av butikerna medan de detaljhandelsdrivande föreningarna äger resterade hälft. Ett första led i besparingsåtgärderna är ett samarbetsavtal mellan KF och tio av de största konsumentföreningarna som tillsammans står för 95 procent av Coops omsättning. I ett pressmeddelande skrev man igår att KF och de 10 konsumentföreningarna “har ingått en historisk avsiktsförklaring om ett mycket tätt och förpliktigande samarbete”. Tillsammans bildar de det nya bolaget Coop Sverige AB som ska säkerställa en kostnadseffektiv och sammanhållen organisation. Det nya bolaget väntas kunna medverka till en resultatförbättring om två miljarder.

En förändring blir att all stödverksamhet kopplat till butiksdriften såsom logistik, kategori, marknad, varumärke, IT etc. som idag drivs i olika dotterbolag till KF eller i föreningarna samlas i det nya bolaget. KF:s styrelseordförande Anders Sundström säger i pressmeddelandet att man inte tidigare haft det fokus, den tydliga styrning och starka organisation som krävs i dagens marknad.

Dagligvarugruppen Coop har under många år gjort negativa resultat, 2012 var rörelseresultatet minus 698 miljoner kronor och året dessförinnan minus 648 miljoner kronor. För mindre än ett år sen sa dåvarande vd:n och koncernchefen Frank Fiskers i DN att Coop länge varit B-laget i svensk detaljhandel och att det brådskar för Coop att börja tjäna pengar igen. Tidigare har man kunnat täcka förlusterna genom att sälja verksamheter men som Fiskers uttryckte det  “det finns inte mycket familjesilver kvar att sälja längre”. I intervjun framhöll han också vikten av ökad samordning för att kunna ta upp kampen med de duktigare konkurrenterna. Frank Fiskers tillträdde för övrigt som koncernchef för KF och Coop 1 juni 2011 i syfte att effektivisera verksamheten. Men han fick alltså inte speciellt lång tid på sig för detta uppdrag.

Coop behövs i svensk dagligvaruhandel! Koncentrationen på den svenska dagligvarumarknaden är redan hög i ett internationellt perspektiv. Enligt en rapport från Konkurrensverket domineras den svenska dagligvarumarknaden av ICA (med en marknadsandel på 50 procent) följt av Coop, Axfood, Bergendahls, Lidl och Netto i fallande ordning. De tre största aktörernas sammanlagda marknadsandelar uppgår till 87 procent.

Bonde på köpet

Är det någon som missat att LRF lanserade sin nya kampanj ”Våga fråga – får en bonde på köpet” idag? I våra kretsar har det deltas och retweetats flitigt på Facebook och Twitter i alla fall. Laddade ner appen imorse men har tyvärr inte varit hemma än så jag kunnat testa den. Någon som provat? Är den bra? Hoppas att många konsumenter kommer gå med mobilen i högsta hugg i mataffären fram över för att få tummen upp eller ner. På Google play har appen redan laddats hem mellan 1000-5000 gånger. Förutom att marknadsföra svenska produkter så är appen ett sätt att öka möjligheten att göra medvetna val vilket är stort i sig.

På sajten finns redan en hel del information och Youtube-klipp. Här är ett med kycklinguppfödaren Bo, Mark Levengood, Alex Schulman och massa små söta kycklingar. Tycker klippet är bra men det känns kanske lite som att Mark och Alex är köpta. Skulle vilja höra varför dom väljer att delta i kampanjen, har dom någon egen övertygelse? Det skulle i så fall kännas äkta och förtroendeingivande.

Drönare håller koll

Begreppet drönare är kanske inget man associerar med något positivt. I krigssammanhang har användningen av de obemannade flygplanen debatterats flitigt. Men drönare, som också kan kallas UAV- unmanned aerial vehicle, kommer troligen spela en stor roll i framtidens lantbruket. De obemannade flygplanen är en av flera nya tekniker inom så kallat precisionsjordbruk som går ut på att optimera varje kvadratmeter av ett fält (vi har tidigare skrivit om jordbruksrobotar här).

Genom satelliter, sensorer och digitalkameror kan drönarna ge en detaljerad överblick över fälten. Information kan sedan användas för att se ifall det behövs mer gödning eller ifall grödorna tar sig som dom ska. Utvecklingen av drönare har kommit långt i både USA och Storbritannien men också i Sverige. I slutet av mars skrev DN en artikel om JTI (jordbrukstekniska institutet) som gör experiment med obemannade flygfarkoster som skall användas till att besiktiga grödor. Drönarna skall också kunna användas till att sprida gödning och sprutmedel mer exakt och selektivt. Genom sensorer kan farkosten mäta klorofyllhalten i plantorna och därav läsa av plantans behov av kväve.

Läs DN-artikeln “Framtidens bönder flyger drönare” här!
Klippet nedan visar lite mer hur det kan set ut när en jordbruksdrönare är i farten!

Det är säkert många som kan tycka att det högteknologiska jordbruk som den här typen av teknik representerar känns främmande i tider när många vill åt det som är genuint och nära. Men troligen är det just precision som kan göra att vi inte använder mer kemikalier och vatten än vad som verkligen behövs, vilket är bra både när det gäller kostnader och miljö. Dock finns det ju vissa problem med den storskaliga och ensidiga odling som den här typen a teknik stödjer. Men å andra sidan finns ju inget som säger att det inte kan existera jämsides med stadsodling, småskaligt jordbruk och mer mångsidiga odlingssystem.

Trevlig helg!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...