Mjölkens döende sälunge

Jag är nog lite sent ute, men igår ikväll såg jag Uppdrag granskning om “mjölkkrisen”. Det var ingen upplyftande stund direkt, men ett bra program som skapat många reaktioner.

Ja vad ska man då säga…

Dagens Arla är inte gamla Arla. Kooperationes idé om att göra medlemmarna till prissättare och ge säkerhet i intäkterna har spelat ut sin roll och idag är Arlabönderna värsta sortens pristagare.

Visst, som en av mjölkbönderna i programmet sa så finns det mycket att påverka vad gäller kostnader. Men va tusan, vem vill egentligen driva ett företag som går ut på att kapa kostnader – då har man ju uppenbarligen inte lyckats övertala slutkunden om värdet av produkten?

Och när det visas nybyggda mjölkgårdar i Kina så förstår man ju inte riktigt hur svenskt lantburk ska kunna konkurrera. 

Men så är det något som gör mig så himla irriterad vad gäller kommunikationen. Det finns massor av exempel på riktigt bra eller åtminstone effektiv marknadsföring, där till exempel Coop och Naturskyddsföreningen talar dirket till hjärtat hos vanligt folk.

Men det känns som svenskt lantbruk missar målet varje gång.  Uppdrag granskning är förstås ett väldigt redigerat program, och mycket har säkert klippts bort, men jag tycker ändå att det finns så många onödiga luckor.

Inte någonstans i dokumentären ger man exempel på vad som faktiskt är skillnaden för en svensk ko och en mjölkko i alla andra europeiska länder. Man snackar om att det är skillnader men kommer inte ner på konkret nivå, ger inga exempel. Alla dom mervärden som vanligt folk älskar och säkert skulle betala mer för kommer aldrig fram ordentligt:

  • Beteskravet – att vi är ensamma i europa om att ha lag på att alla går går ut på sommaren.
  • Att kalvar ska ha tillgång till grovfoder från 2 månaders ålder ( i många europeiska länder vill man få ett vitare kött genom att bara ge mjölk, vilket gör att kalven mår sämre och behöver mer antibiotika).
  • Att spaltgolv bara få finnas i helisolerade stall – när spaltgolv är betydligt vanligare i resten av Europa.
  • GMO-fritt foder(En superbra jämförelse mellan olika länder vad gäller djurskydd, miljö, skatter mm finns HÄR)

Varför görs skillnaderna inte mer konkreta? Vilken svensk kan relatera till “öppna landskap” – jag tor inte att så många ens förstår vad som skulle vara motsatsen. För att inte tala om ett begrepp som “strikt djurskydd” – vad innebär det för en person som aldrig varit på en gård?

När Naturskyddsföreningen visar svenska hyggen som protest mot skogsindustrin, och Coop visar “stackars” barnfamiljer med gift i kroppen visar mjölkbranschen glada kor på gröna ängar – men borde ju egentligen göra motsatsen.

En klok person sa en gång att det svenska lantbruket måste hitta sin motsvarighet till en döende sälunge för att folk ska fatta…

/ Brita

Jordkonst

Wheatfield is a spectacular work of Ecological Land Art conceived by Agnes Denes in 1982 to call public attention to certain values that are increasingly neglected by the globalized world, such as sharing food and energy, protecting the land, and fostering social and economic growth in a way that preserves quality of life for individuals and communities”

Det har varit ett bra tag sedan bloggen var igång senast. Men när det dyker upp spännande grejer med koppling till lantbruk och livsmedel så känner både jag och Frida hur det kliar i fingrarna.

Precis ett sådant tillfälle var det när jag hittade konstprojektet Wheatfield. Den amerikanska konceptkonstnären Agnes Denes ägnar sig åt något som kallas för “land art” eller jordkonst. Det mest kända konstverket skapade hon 1982 då hon såg till att 8100 kvaratmeter ödetomt utanför Manhattan planterades med vete.

Skörden från fältet skeppades sedan till 28 olika städer, under parollen “The International Art Show for the End of World Hunger”.

Det coola är att det i Milano i år görs precis samma sak, och man har också gjort ett event av det hela och låtit nyfikna vara med och bidra till sådden.

Jag hade gärna sett samma sak i Stockholm – det skulle kunna bli en samlingsplats för diskussioner om miljö och mat – ett lantbrukets Almedalen?

/ Brita

Grymt om svensk gris

Ingen kan väl ha missat Facebook-sidan Mitt liv som svensk gris som två grisskötare startade som ett svar på Djurrättsalliansens senaste utspel. Bakom sidan finns grisskötarna Madde och Elin som jobbar på en gård i Västmanland. Syftet är att visa hur det verkligen ser ut på en svensk grisgård, varken bättre eller sämre än vad det verkligen är. Citat från deras sida:

“Vi har startat denna sida på grund av att vi är trötta på att bli smutskastade av media och annat okunnigt folk…Här får ni en inblick i hur svensk grisproduktion faktiskt fungerar. Vi tänker inte hymla med något utan kommer visa upp allt så som det ser ut”.

SÅ JÄKLA BRA INITIATIV TJEJER!!! Sidan har dessutom fått stor spridning, just nu har sidan 6 200 likes och 3 600 personer “talking about this”. Är mycket imponerad (och lite avundsjuk!). Ett syfte med den här bloggen är, precis som Mitt liv som svensk gris, att vara en motvikt mot medias onyanserade bild av svensk livsmedelsproduktion och beskriva saker och ting ur ett producentperspektiv snarare än ett konsumentperspektiv. Vi är stolta över svensk livsmedelsproduktion och vill att människor åtminstone ska ha alla fakta på bordet. Självklart är det vi skriver här färgat av vår bakgrund men att bara läsa vad som står i media ger en rent felaktig bild av hur saker och ting är. En viktig målgrupp för oss har varit personer som inte har någon kontakt med livsmedelsproduktion. Det är dock lättare sagt än gjort att nå ut till dom. Att döma av kommentarerna på Madde och Elins sida har man faktiskt lyckats nå alla möjliga typer av människor som inte koll på hur det ser ut på svenska gårdar. Keep up the good work! 

Som vi skrivit många gånger förut är det viktigt att Sveriges livsmedelsproducenter på olika sätt möter konsumenter och berättar om sin produktion. Jag tror att många konsumenter är intresserade och vill veta mer om matproduktion. Men det jobbet kan väl skötas av livsmedelsföretagen som har resurserna och dom som faktiskt säljer direkt till konsumenten? Det duger inte. Svenska lantbrukare och folk i primärproduktionen måste med på tåget! Mervärdet hos svensk mat ligger först och främst i vad som sker ute på gårdarna, inte i förädlingsleden och livsmedelsindustrin. Att företag som Arla och Lantmännen berättar om kossor i Bregottfabriken och ansvar från jord till bord är bra men inte lika trovärdigt som att höra lantbrukare berätta om sitt dagliga arbete. Om man gör något bra måste man faktiskt kommunicera det för att få cred. I slutändan är det konsumenten som betalar för högt djurskydd, låg antibiotikaanvändning och låg bekämpningsmedelsanvändning – oavsett om det är på ICA, på restaurangen, sjukhuset eller i skolan. Om konsumenten inte är intresserad kommer heller inte ICA, restauranger, sjukhus eller skolor vara intresserade av att köpa in svenska råvaror.

Kan Mitt liv som svensk gris vara bland det bästa som hänt svensk grisnäring 2013?!

/Frida

Bedrövligt med obedövad slakt

Återigen har debatten om kött som slaktats med halal- och koshermetoder blossat upp. Den här gången handlar det om att Trelleborgs kommun nyligen valt att förbjuda halal- och koshermat i skolan medan exempelvis Svedala kommun köper in halalslaktad kyckling från Danmark. Diskussionen i Skåne verkar förvirrad. Utan att ta ställning till vad skolor serverar eller inte vill jag göra ett inlägg i en fråga som verkligen får mig att må illa.

Svensk lag kräver bedövning innan avblodning. Det är inget påhitt utan kommer sig av att vi idag vet att djur, precis som människor, kan uppleva smärta och att obedövad slakt är mycket smärtsamt för djur. Sverige är det enda EU-landet som förbjuder obedövad slakt (tydligen bedövas av tradition alla djur även i Danmark).

I Sverige finns flera företag, bland annat Scan och Qibbla Halal, som slaktar och säljer halalkött där djuren bedövats innan de avblodas. Det som särskiljer halalslakt i Sverige jämfört med “vanlig” slakt är att djuret ska vara riktat mot Mecka och att en trogen muslim lägger halssnittet med en vass kniv samtidigt som denne uttalar orden ”Bismillah Allah o akbar” (i Guds namn, Gud är störst). Det är inga som helst konstigheter, jag har inga problem med att äta halalslaktat kött från Sverige.

Men jag blir väldigt ledsen när jag läser om hur djur slaktas obedövade utomlands. Stackars, stackars djur säger jag bara. Djuren vänds upp och ner i en sorts trumma och efter att halssnittet gjorts kan djuret vara vid medvetande i flera minuter. Läs gärna denna artikel publicerad i SvD 2010 som beskriver djurens lidande. Det sorgliga är att slakterier runt om i Europa utsätter onödigt många djur för obedövad slakt för att förenkla hanteringen av slaktkroppar och kanske också för att slippa bedövningsmomentet som så klart är en kostnad. Överproduktionen säljs som omärkt vanligt kött vilket innebär att man som konsument inte vet vad man köper (om man inte köper svenskt kött vill säga). Enligt artikeln i SvD visar siffror att upp till 80 procent av lammen och 15 procent av korna i Frankrike slaktas utan bedövning. I Belgien uppskattas andelen obedövade får och lamm till 90 procent av veterinärer och i Irland 50 procent.

Det borde inte finnas någon motsättning mellan svenskt djurskydd och religionsfrihet. Det finns inget belägg för att Koranen ska förbjuda bedövning, säger Namir Zetali, vice VD för slakteriet Qibbla Halal utanför Stockholm. De allra flesta svenska muslimer accepterar att djuret bedövas innan slakt. Vad jag förstår accepterar dock inte judiska församlingar i Sverige att djur är bedövade innan slakt (läs bland annat Gunnela Ståhles blogginlägg). Ibland hittar man skrämmande artiklar som argumenterar för att vi ska tillåta obedövad slakt i Sverige. Är det bara jag som undrar hur Sydsvenskan kan publicera en sådan okritisk artikel som denna från 2007?

Ett fåtal riksdagsledamöter har motionerat för att tillåta obedövad slakt. En av motionerna lades av Fredrik Malm (fp) för några år sedan. Till Sydsvenskan säger han “Det måste vara okej att hålla koscher eller äta halal, precis som det är okej att vara vegan”. Ok?!?! I meningen efter står det “Att djuren mår bättre av att bli bedövade före slakt är svårt att komma runt. Både Veterinärförbundets och Djurskyddsmyndighetens experter anser det”.

Vissa värderingar kan man inte rucka på, jag anser att det borde vara en självklarhet för alla anständiga människor att sträva efter att minimera djurs lidande. Kan vi inte visa empati och medkänsla med försvarslösa djur är vi illa ute. Naturligtvis skulle en vegetarian eller vegan snabbt invända att jag och andra köttätare borde sluta äta kött om vi verkligen vill minimera djurs lidande. Den diskussionen tar vi en annan gång…

/Frida

Röda sjöar

När jag var ute med hunden i morse var det ta mej tusan riktigt kallt om öronen. Hösten har alltid varit min favoritårstid eftersom det är så härligt krispigt i luften! Som Frida nämnt i tidigare inlägg är det full fart på jobbfronten nuförtiden. Som reporter och webbredaktör på Jordbruksaktuellt får jag åka på en hel del resor och vara med när maskintillverkare runt om i Europa lanserar sina nya produkter… det är en helt ny och värld för mig och väldigt spännande!

Lite bilder från dom här pressträffarna kommer snart men så länge tänkte jag tipsa om en annan grej!

I USA är som bekant Thanksgiving en ganska “big deal” och då äts det tranbär. Just nu rapporterar många amreikanska nyhetssajter om att årets cranberry harvest är igång. Och det är minsann inte som vilken skörd som helst.

Eftersom det skulle ta alldeles för lång tid att plocka alla bären ett och ett fyller man fälten med vatten. Sedan kör man med en typ av tröska som lossar bären från rankorna och sedan är det bara att samla ihop bären på vattenytan och pumpa upp dem på en lastbil…

Rätt så cool syn faktiskt, kolla den fina videon nedan!

Cranberries from Alex Horner on Vimeo.

/Brita

Fågelskrämman

Det är snart två år sedan som snabbmatskedjan Chipotle släppte den prisbelönade reklamfilmen “Back to the start” som också hade ett fantastiskt bra soundtrack där countrysångaren Willie Nelson sjunger Coldplay. Kom direkt till det inlägget HÄR!

Sedan dess har Chipotle kört stenhårt på att profilera sig som det “goda alternativet” med stor koll på sina råvaror och FRAMFÖRALLT säger de nej till köttt som behandlats med antibiotika i förebyggande syfte.

Och nu är det dags igen!
Chipotle släppte igår en helt ny film men på samma tema och med samma typ av animation, väldigt fin även denna. Tillsammans med filmen släpps också några animerade dataspel.

Men det är svårt att veta vad man ska tycka. Än en gång svartmålas djuruppfödningen och reklamen blir lite av en skrämselpropagande. Det blir liksom ingen gräns mellan de olika leden i förädlingskedjan i den här typen av kommunikation. Något de fångar ganska bra är dock avståndet mellan konsumenten och matens ursprung…och det är ju bra. Vad tycker ni om filmen?

Trevlig helg!

Vem har mest kamelmjölk?

Efter semestertider kommer tydligen extra intensiva perioder av jobb, det är sånt man får lära sig som nyutexad agronom!

Både jag och Frida bor numera i Skåne och jobbar mest hela dagarna men vår kära blogg släpper vi inte i första taget. Dock blir det lite kortare varianter av blogginlägg…

När det gäller nyhetssajter är The Guardian en av mina absoluta favoriter. Dom har ett riktigt schysst kategorisystem som gör att man kan hitta det man är intresserad av. Går man in under till exempel Environment finns underkategorin Food och sen fishery, organics, biofuel med mera, helbra!

Hittade ett himla roligt spel/test som passar den som är intresserad av mat och lantbruk. I The Global Development Food Game gäller det att gissa vilka länder som producerar mest av olika livsmedel (som typ getter och kamelmjölk), rangordna länder efter livsmedessäkerhet och lite annat. Ganska svårt, men man lär sig alltid något!

Kom direkt till testet HÄR.

Lycka till / Brita

Få dina fiskar varma

För några veckor sedan skrev vi om att fiskar simmar om kor, och med det menas att det nu produceras mer fisk än nötkött i världen. Att odla fisk, skaldjur och växter i vatten kallas för vattenbruk, en typ av odling som har stora möjligheter att integreras i våra odlingssystem för att på ett bättre sätt sluta kretsloppet och undvika näringsläckage.

Ett begrepp som kommer upp i fler och fler sammanhang är aquaponics, vilket är en kombination av aquaculture (vattenbruk) och hydroponics (odla växter i vatten). Konceptet går ut på att man använder avföring från fisken som näring till plantorna, vattnet som passerat plantorna renas och kommer tillbaka till fisken igen. Systemen har fått stort genomslag på småskalig nivå, bland annat har företaget Back to the roots (som finansierats av Kickstarter) tagit fram ett fint litet akvarium med växter på toppen.

Men det finns också stor möjligheter att sluta den här typen av system på mer storskalig nivå. Där näring från vattenbruk kan användas som näring på fälten och plantor rester från fälten kan bli mat till fisken! Läs om en sådan forskningssatsning här. Det kräver dock att det satsas mer på vattenbruk i Sverige.

Inte utan att man bli lite sugen på att en liten aquaponicsanläggning i köket när man ser de engagerade killarna bakom Back to the roots. Samma killar har tagit fram ett svamp-kit som går ut på att odla svampar i en kartong.

Snart kanske landsbygden är ett enda stort vattenland, fränt!
/ Brita

Let’s talk about soil

De senaste dagarna har jag trillat över en hel del information som handlar om jorden…och då menar jag alltså inte planeten jorden utan jorden som vi planterar i. När det handlar om att förändra systemen för att producera mat, så är jordkvalitet väldigt centralt.

Enligt FAO kommer 90% av den mat i äter från jorden, på ett eller annat sätt. Men varje år förstörs 10 miljoner hektar odlingsbar mark genom erosion, ohållbara jordbruksmetoder och byggnationer. Tillgång till jord av hög kvalitet är alltså en bristvara och redan nu har ju racet om jorden börjat genom det som kallas “land grabbing”.

Men nu verkar en jordrörelse växa till sig och fokus på jordkvalitet öka. Den här sommaren anordnas under fem veckor Summer of Soil i Järna, där finns en utställning som är 200 m2 stor, vilket symboliserar den mängd odlingsbar mark varje person i världen skulle ha om vi delade upp den. Lite senare i år är det också Global Soil Week den 27-31 oktober i Berlin, och som lite uppvärmning inför den veckan har de gjort den hör fina filmen “Let’s talk about soil”. Se den!

/ Brita

Handla mat på nya sätt!

Det kanske bara är jag, eller är det inte så att det händer så himla mycket spännande på försäljningssidan när det gäller livsmedel? Tycker det dyker upp en massa smarta affärsidéer och roliga lösningar lite överallt!

Vi kan börja med “Mitt mejeri” där en av grundarna är livsmedelsgaronomen Paulina Norup. Idén är att bygga ett mejeri innuti en container, vilket gör det möjligt för gårdar att fakstikt ha ett mejeri på gården. Detta kan möjliggöra att sälja mjölken direkt till konsument, eller till butik, och därav behålla en större del av förtjänsten själv. Läs mer om “Mitt mejeri” och se bilder på hur det kan se ut HÄR.

Nästa spännande grej är det här med virtual shopping som vi skrev ett inlägg om för nästan tre månader sedan. Då handlade det om shoppingskärmar i tunnelbanan i Sydkorea, vilket kändes hyfsat långt bort från vardagem. Men nu testar minsann Citygross så kallade digitala butiker på utvalda platser i Stockholm!

En digital butik är helt enkelt en skärm med shoppingerbjudanden och produkter som kan beställas hem via en QR-kod och en mobil. Det känns som den här tekniken har oändliga möjligheter, tänk bara om det skulle gå att hyra eller gå ihop ett gäng företagare/lantbrukare och köpa en sån här skärm. Då kan man plötsligt sälja och informera om produkters mervärden i tunnelbanan…eller på nån annan smart plats!

Men så har vi också The Farmery. Ett koncept som kombinerar design med vertikal odling och försäljning. Tha Farmery är ett specialdesignat växthus där olika delar är anpassade för olika typer av vertikal odling som svamp och grönsaker, och det fina är att det också är en butik, odling och försäljning sker helt enkelt på samma plats! Missa inte den fantastiskt fina filmen om konceptet.

Det känns som det är något på gång, vårt sätt att handla mat på håller på att förändras. Förhoppningsvis kan detta möjliggöra att man på ett tydligare sätt kan kommunicera olika produkters mervärden på ett bättre sätt. Att det blir skillnad på kött och kött och att man inte skall behöva leta ihjäl sig för att reda ut var saker och ting kommer ifrån. Att det blir enklare att göra medvetna val i butiken…

Är det någon som vill starta ett “Farmery” med mig så är det bara att höra av sig!

/Brita

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...