Mjölkens döende sälunge

Jag är nog lite sent ute, men igår ikväll såg jag Uppdrag granskning om “mjölkkrisen”. Det var ingen upplyftande stund direkt, men ett bra program som skapat många reaktioner.

Ja vad ska man då säga…

Dagens Arla är inte gamla Arla. Kooperationes idé om att göra medlemmarna till prissättare och ge säkerhet i intäkterna har spelat ut sin roll och idag är Arlabönderna värsta sortens pristagare.

Visst, som en av mjölkbönderna i programmet sa så finns det mycket att påverka vad gäller kostnader. Men va tusan, vem vill egentligen driva ett företag som går ut på att kapa kostnader – då har man ju uppenbarligen inte lyckats övertala slutkunden om värdet av produkten?

Och när det visas nybyggda mjölkgårdar i Kina så förstår man ju inte riktigt hur svenskt lantburk ska kunna konkurrera. 

Men så är det något som gör mig så himla irriterad vad gäller kommunikationen. Det finns massor av exempel på riktigt bra eller åtminstone effektiv marknadsföring, där till exempel Coop och Naturskyddsföreningen talar dirket till hjärtat hos vanligt folk.

Men det känns som svenskt lantbruk missar målet varje gång.  Uppdrag granskning är förstås ett väldigt redigerat program, och mycket har säkert klippts bort, men jag tycker ändå att det finns så många onödiga luckor.

Inte någonstans i dokumentären ger man exempel på vad som faktiskt är skillnaden för en svensk ko och en mjölkko i alla andra europeiska länder. Man snackar om att det är skillnader men kommer inte ner på konkret nivå, ger inga exempel. Alla dom mervärden som vanligt folk älskar och säkert skulle betala mer för kommer aldrig fram ordentligt:

  • Beteskravet – att vi är ensamma i europa om att ha lag på att alla går går ut på sommaren.
  • Att kalvar ska ha tillgång till grovfoder från 2 månaders ålder ( i många europeiska länder vill man få ett vitare kött genom att bara ge mjölk, vilket gör att kalven mår sämre och behöver mer antibiotika).
  • Att spaltgolv bara få finnas i helisolerade stall – när spaltgolv är betydligt vanligare i resten av Europa.
  • GMO-fritt foder(En superbra jämförelse mellan olika länder vad gäller djurskydd, miljö, skatter mm finns HÄR)

Varför görs skillnaderna inte mer konkreta? Vilken svensk kan relatera till “öppna landskap” – jag tor inte att så många ens förstår vad som skulle vara motsatsen. För att inte tala om ett begrepp som “strikt djurskydd” – vad innebär det för en person som aldrig varit på en gård?

När Naturskyddsföreningen visar svenska hyggen som protest mot skogsindustrin, och Coop visar “stackars” barnfamiljer med gift i kroppen visar mjölkbranschen glada kor på gröna ängar – men borde ju egentligen göra motsatsen.

En klok person sa en gång att det svenska lantbruket måste hitta sin motsvarighet till en döende sälunge för att folk ska fatta…

/ Brita

Grymt om svensk gris

Ingen kan väl ha missat Facebook-sidan Mitt liv som svensk gris som två grisskötare startade som ett svar på Djurrättsalliansens senaste utspel. Bakom sidan finns grisskötarna Madde och Elin som jobbar på en gård i Västmanland. Syftet är att visa hur det verkligen ser ut på en svensk grisgård, varken bättre eller sämre än vad det verkligen är. Citat från deras sida:

“Vi har startat denna sida på grund av att vi är trötta på att bli smutskastade av media och annat okunnigt folk…Här får ni en inblick i hur svensk grisproduktion faktiskt fungerar. Vi tänker inte hymla med något utan kommer visa upp allt så som det ser ut”.

SÅ JÄKLA BRA INITIATIV TJEJER!!! Sidan har dessutom fått stor spridning, just nu har sidan 6 200 likes och 3 600 personer “talking about this”. Är mycket imponerad (och lite avundsjuk!). Ett syfte med den här bloggen är, precis som Mitt liv som svensk gris, att vara en motvikt mot medias onyanserade bild av svensk livsmedelsproduktion och beskriva saker och ting ur ett producentperspektiv snarare än ett konsumentperspektiv. Vi är stolta över svensk livsmedelsproduktion och vill att människor åtminstone ska ha alla fakta på bordet. Självklart är det vi skriver här färgat av vår bakgrund men att bara läsa vad som står i media ger en rent felaktig bild av hur saker och ting är. En viktig målgrupp för oss har varit personer som inte har någon kontakt med livsmedelsproduktion. Det är dock lättare sagt än gjort att nå ut till dom. Att döma av kommentarerna på Madde och Elins sida har man faktiskt lyckats nå alla möjliga typer av människor som inte koll på hur det ser ut på svenska gårdar. Keep up the good work! 

Som vi skrivit många gånger förut är det viktigt att Sveriges livsmedelsproducenter på olika sätt möter konsumenter och berättar om sin produktion. Jag tror att många konsumenter är intresserade och vill veta mer om matproduktion. Men det jobbet kan väl skötas av livsmedelsföretagen som har resurserna och dom som faktiskt säljer direkt till konsumenten? Det duger inte. Svenska lantbrukare och folk i primärproduktionen måste med på tåget! Mervärdet hos svensk mat ligger först och främst i vad som sker ute på gårdarna, inte i förädlingsleden och livsmedelsindustrin. Att företag som Arla och Lantmännen berättar om kossor i Bregottfabriken och ansvar från jord till bord är bra men inte lika trovärdigt som att höra lantbrukare berätta om sitt dagliga arbete. Om man gör något bra måste man faktiskt kommunicera det för att få cred. I slutändan är det konsumenten som betalar för högt djurskydd, låg antibiotikaanvändning och låg bekämpningsmedelsanvändning – oavsett om det är på ICA, på restaurangen, sjukhuset eller i skolan. Om konsumenten inte är intresserad kommer heller inte ICA, restauranger, sjukhus eller skolor vara intresserade av att köpa in svenska råvaror.

Kan Mitt liv som svensk gris vara bland det bästa som hänt svensk grisnäring 2013?!

/Frida

Ett potentiellt självförsörjande Afrika

Läste nyligen en intressant artikel i The Economist om jordbruk i Afrika. Ingen skulle behöva gå hungrig där om man utnyttjade jordbrukets fulla potential. På kontinenten finns nämligen 60 % av världens obrukade jordbruksmark samtidigt som den redan brukade marken skulle kunna avkasta långt över dagens skördar. Skördenivåerna i Afrika är mellan en tredjedel och hälften av globala genomsnittsskördar. Jordbruksmaken i många afrikanska länder avkastar dåligt delvis på grund av överutnyttjande och utarmning av jordarna. Något som ökad användning av gödselmedel skulle kunna avhjälpa. Med rätt kunskap och insatsmedel skulle Afrika kunna dubbla sina skördar.

En nyligen utkommen rapport från Alliance for a Green Revolution in Africa (AGRA) visar på de stora utmaningar som hindrar potentiella produktivitetsökningar. En anledning till den låga användningen av mineralgödsel är priset – en lantbrukare i Zambia betalar 414 dollar per ton (nära 2 700 SEK) medan en nordamerikansk lantbrukare bara betalar 226 dollar per ton (knappt 1 500 SEK). Högre transportkostnader är en orsak men också mutor, hamnavgifter, lagringskostnader etc.

Ett av dom stora problemen är de höga transaktionskostnaderna för lantbrukaren att faktiskt sälja sina produkter. Upp till 20 % av lantbrukarens vinst går förlorad på grund av lagrings- och transportförluster. Många småskaliga lantbrukare har heller ingen information om aktuella spannmålspriser vilket gör att han/hon inte vet vilket pris man kan kräva. Bristen på kapital gör också att lagring och därmed en bättre förhandlingsposition är omöjlig.

Investeringar i infrastruktur och forskning är några av de saker som behövs. Från politiskt håll krävs också stöd i form av nationella livsmedelsstrategier med incitament för inhemska lantbrukare att odla mer än för eget behov. Exportförbud och stor import av billig spannmål från världsmarknaden uppmuntrar inte afrikanska lantbrukare att öka sin produktion. Utan att veta mycket om svensk agrarhistoria antar jag att Sverige och svenskt lantbruk måste ha upplevt liknande problem med höga transaktionskostnader och utarmning av jorden på 1800-talet och början av 1900-talet. Skillnaden var då kanske att vi inte hade möjlighet att dumpa livsmedelspriserna med hjälp av billig import, istället flyttade man till USA?

Priset på mineralgödsel förväntas sjunka

Se hit lantbrukare! Financial Times skriver att priset på mineralgödsel kan komma att sjunka kraftigt på grund av att ett stort ryskt företag lämnat en av de två stora karteller som styr produktionen av pottaska, även kallat kaliumkarbonat.

Pottaska är en viktig ingrediens i mineralgödsel och marknaden kontrolleras av den nordamerikanska kartellen Canpotex samt Belarus Potash Corporation, BPC, (sammanslutning av företag från föredetta sovjetstater). De två kartellerna har länge lyckats hålla priset långt över marginalproduktionskostnaden genom att begränsa produktionen. Men igår rapporterades att den ryska mineralgödseltillverkaren Uralkali lämnar BPC efter att ha anklagat sin vitryska partner för att ha sålt utanför kartellens överenskommelser. Uralkali var tung aktör i BPC vilket innebär att den ena kartellen som styr utbudet av pottaska nu fallit samman. Händelsen har mycket stor betydelse för sektorn och kan jämföras med om Saudiarabien skulle lämna oljekartellen OPEC. Direkt efter uttalandet från det ryska företaget sjönk aktiekurserna med över 20 procent för flera av världens stora producenter av pottaska.

Upplösningen av kartellen förväntas leda till markant lägre priser på pottaska, och därmed på mineralgödsel. Uralkalis vd Vladislav Baumgertner spår att priserna på pottaska kommer sjunka med 25 procent från cirka 400 dollar till 300 dollar per ton till slutet av 2013.

Vem vill inte ha en fet mjölkmustasch?!

Idag bjuds på det mjölkreklam från den brittiska kampanjen “make mine Milk”. Mjölkkonsumtionen minskar sakta men säkert år efter år i många länder i Europa, inte minst i Sverige. I Storbritannien lanserades i april 2010 en reklamkampanj för att bryta den negativa trenden. Med hjälp av kändisar och en mix av reklam, PR och närvaro i sociala medier vill man informera om mjölkens alla nyttigheter och skapa en ny, fräsch bild av mjölk bland brittiska konsumenter. Inte minst har man riktat sig till de yngre generationerna som inte har samma förhållande till mjölk som äldre. Stjärnkocken Gordon Ramsey och popprinsessan Pixie Lott var först ut med att posera med gräddvit mjölkmustasch. Efter det har många kändisar följt efter, inte minst Rupert, aka Ron Weasley, Grint från Harry Potter filmerna.

Bakom kampanjen står the Milk Marketing Forum som är en sammanslutning av mejeriföretag (Arla Foods UK, Dairy Crest, First Milk, Milk Link och Robert Wiseman Dairies) samt branschorganisationer i Storbritannien. Totalt har man spenderat nära 75 miljoner kronor på kampanjen. Försäljningsstatistik visar att försäljningen av konsumtionsmjölk ökade med 1,8 procent under kampanjens första år. Enligt undersökningar hade kampanjen nått 50% av befolkningen efter ett år, alltså 2011. Försäljnings- och marknadschefen på Robert Wiseman Dairies sa då att dom börjat märka förändrade konsumentattityder – mjölk började bli coolt igen. Nu tre år senare är mjölk kanske den coolaste drycken bland kidsen! Undersökningar visar i alla fall att konsumtionen i landet ökat totalt med 726 miljoner liter! Ett kul inslag i kampanjen var att häva i sig ett stort glas mjölk på kortast möjliga tid. Spana in hur det gick för Rupert Grint här:

Som du kanske märkt är det lite tunt med inlägg på bloggen just nu. En förklaring är att det är för fint väder för att hinna blogga, hoppas ni njuter lika mycket av alla fina dagar som vi! Trevlig helg :-)

 

Snabbmat kan vara nyttigt!

Vi är riktiga suckers för den amerikanska snabbmatskedjan Chipotle som vi tidigare bloggat om här. Skulle nästan påstå att vi ÄLSKAR snabbmat! För New York Times skriver Mark Bittman, som också är ett fan av snabbmat och som verkar ha ätit på varendaste kedja i USA. I en artikel med rubriken “Yes, Healthful Fast Food Is Possible. But Edible?” skriver han om trender på området.

Bittman menar att amerikanerna utvecklat ett mognare förhållande till sin snabbmat. Läskkonsumtionen minskar, likaså köttkonsumtionen, försäljningen av ekologiska produkter ökar och allt fler är intresserade av frågor som GMO, djuromsorg och bekämpningsmedelsanvänding. Och McDonald’s toppar inte längre tio-i-topp listan över favoritrestauranger bland amerikaner födda på 80- och 90-talet enligt en rapport från Advertising Age. Konsumenter har högre förväntningar på snabbmat idag – snabbmat behöver inte vara lika med fettdrypande, kalorimaxad skräpmat gjord på råvaror som producerats under dåliga (läs billiga) förhållanden, serverad av underbetalda ungdomar.

In-N-Out Burger har demonstrerat att det går att vara lönsam och fortfarande betala vettiga löner till sina anställda. Många delstater har lagstiftat om förbättrat djurskydd och det finns många vegetariska snabbmatsalternativ. Det finns numera en marknad för hållbara och humana snabbmatskedjor som erbjuder hälsosamma produkter (inklusive vegetariska sådana). Dessutom är det billigt, men inte tokbilligt eftersom kvalitet kostar. Artikelförfattaren efterlyser restauranger som serverar riktig mat med hälsosamma alternativ. Med riktig mat menas mat som är gjord på ett fåtal ingredienser som gemene man känner igen, inte bara livsmedelsingenjörer och kemister. En bönburgare med grönsaker, pommes frites gjorda på sötpotatis och en veganshake bestående av mindre än 800 kalorier för under 10 dollar är den typ av mat som författaren gärna ser mer av.

Under senare år har snabbmatsindustrin investerat enorma summor för att utveckla hälsosammare snabbmatsalternativ. En ny typ av snabbmatskedjor, till exempel Chipotle, har gått in på marknaden och erbjuder fräschare snabbmat jämfört med de traditionella kedjorna. Råvarorna är generellt av högre kvalitet och matlagningen sker mer på plats, inför kundens ögon. Veggie Grill i Los Angeles är en annan kedja som nämns som ett bra exempel på den nya typen av snabbmat. I Sverige ser marknaden för snabbmat helt annorlunda ut eftersom vi inte spenderar alls lika mycket pengar på att äta ute som amerikanerna. Tror att vi i Sverige kommer få se allt lyxigare och diversifierad snabbmat gjord på bra råvaror, inte minst kan Food Truck-utvecklingen bidra till en rikare snabbmatskultur!

Är priserna på väg ner?

Många analytiker spår att spannmålspriserna kommer falla framöver och ger lantbrukare rådet att prissäkra sin skörd av spannmål och raps. I en marknadskrönika av Agronomics uppmanar man istället växtodlare att inte underskatta sin egen kunskap. Det finns nämligen signaler från landet i väst som talar emot att priserna skulle falla. Här följer en sammanfattning av Agronomics marknadsanalys:

Vårsådden i USA har varit kraftigt försenad vilket gjort att många prognostiserat en lägre skörd än normalt. Nu har man dock kommit i kapp med vårsådden, den 26 maj bedömde det amerikanska jordbruksdepartementet, USDA, att 86 procent av all majs är sådd. Det är i princip samma siffra som flerårsgenomsnittet vilket tyder på ett förhållandevis normalt år trots den sega starten. Bilden nedan visar hur långt gången majssådden var i måndags i olika delstater. Mjölkbönderna i Wisconsin får lägga på ett kol om det ska bli någon fodermajs i år!

Om man istället ser till uppkomsten av vårsådden ser vi mörka moln igen (eller solglimtar) beroende på om man vill att priset ska gå ner eller upp. I genomsnitt har 54 procent av majsen kommit upp jämfört med 67 procent som utgör medeltalet. Är kanske ingen dramatisk skillnad men om istället läget för enskilda stater studeras blir bilden en annan. Iowa är USA:s viktigaste majsproducent och uppkomsten av majs där uppskattades den 26 maj uppgå till 54 procent. Det är ungefär hälften jämfört med förra året och betydligt lägre än flerårsgenomsnittet på drygt 80 procent. Agronomics ställer frågan “Borde inte en sådan avvikelse ha relativt stor betydelse i ett så pass viktigt odlingsområde?”. Även vårvetets uppkomst i USA är sämre än normalt.

Agronomics menar att marknadens tro på fallande priser baserat på vårsåddens återhämtning vad gäller arealer visar hur långt ifrån produktionen många av marknadens aktörer står. För det är ju inte bara fröna som ska ner i backen, dom ska gro också. Även om det inte enbart är den växande grödan som påverkar prisutvecklingen är det ändå den mest grundläggande faktorn för att förutspå priset på råvaran. Som odlare är man expert på spannmålsodling och kan betydligt mer om det än de analytiker som enbart analyserar produktionen från skrivbordet. Respect!

Ena halvan av Absolut agronom befinner sig just nu i USA. Brita, kan du ge oss en uppdatering på vårsådden?! :-)

Street food + food trucks

Food trucks – alltså gatukök på hjul – är stort i många större amerikanska städer, typ San Francisco, Los Angeles och New York, sedan länge. Nu börjar trenden äntligen nå Sverige och Stockholm. Typisk gatumat som varmkorv och hamburgare har så klart funnits länge, den nya trenden är mer nyskapande mat. I senaste numret av ICA:s kundtidning Buffé finns en artikel om Fred’s food truck som puttrat runt på Stockholms gator sedan ett halvår. Mannen bakom företaget är Fredrik Melin och på menyn finns USA-inspirerande rätter som pulled pork, philly cheese steak och pastrami sandwich.

Bilderna är lånade från Instagram och #fredsfoodtruck. Ser inte helt fel ut med en Pulled Pork Sandwich!

Fredrik Melin säger till Buffé: “Jag är förvånad att det inte funnits food trucks i Stockholm längre. Det är inget fel på varmkorv men det måste gå att sälja annan, vällagad mat att ta med i handen också”. Det finns dock ett stort problem: i dagsläget finns inga tillstånd att sälja mat på gatan i Sverige. Att sälja mat från en food truck är alltså mer eller mindre olagligt. Stockholms stad undersöker just nu möjligheten att bevilja tillstånd för fasta platser för food trucks. Utöver Fred’s food truck finns även By brazboys på en fast plats på Vendevägen 94 i Mörby. Det bästa av allt är att fler food trucks är på gång i Stockholm. Jag längtar redan till mitt nästa Stockholmsbesök :-)

Solig helg! /Frida

Hästköttsskandalens efterdyningar

Ingen har väl glömt bort dom stackars rumänska hästarna som blev till lasagne och andra produkter? Är övertygad om att hästköttsskandalen på sikt kommer leda till implikationer för livsmedelsindustrin. Precis som många andra menar nederländska Rabobank i en analys att jakten på lägsta pris i samtliga led är en förklarade orsak till skandalen. Denna eviga prisjakt resulterar i svaga förädlingskedjor/supply chains, karaktäriserade av brist på transparens gentemot köpare nedströms samt oberäkneligt råvaruutbud med ojämn kvalitet. Förädlingskedjor med ökad spårbarhet där olika aktörer jobbar tillsammans efter gemensamma incitament är en väg att gå för att i grunden åstadkomma en förändring. Analytikern Justin Sherrard på Rabobank Food & Agribusiness Research säger:

“This scandal should open the eyes of all companies
in the supply chain. The current ‘race to the bottom’ approach, with its fixation on the lowest possible price, is coming to an end”.

Den här bilden togs för mindre än en vecka sedan i Feskekôrkan i Göteborg. Typisk göteborgshumor! Trevlig helg på er :-)

SMS räddar skörden

Under förra veckan var en hel del politiker på plats under World Economic Forum i Kapstaden I Sydafrika. I samma veva är fotografen Jens Assur högaktuell med utställningen “Africa is a great country” på Liljevalchs. Med gigantiska fotografier föreställande moderna stadsmiljöer och vardagen hos en snabbt växande medelklass vill Assur utmana den negativa och ensidiga bild av Afrika som vi vanligtvis matas med. I en artikel i SvD i fredags är budskapet detsamma – att många länder, särskilt söder om Sahara, visar snabb tillväxt och Anders Borg menar att det gäller för företag att hänga med i utvecklingen. 

När det gäller livsmedelsförsörjning så är det många som menar att kontinenten Afrika har en otrolig utvecklingspotential. De största utmaningarna är dock de sociala aspekterna. Den ekonomiska utvecklingen får inte ske på bekostnad av befolkningen, och lantbrukare skall ha möjlighet att påverka och styra sin situation. För att detta skall kunna nås krävs det ökad tillgång på information, utbildning och möjlighet till samarbete. Men hur uppnår man detta när infrastrukturen inte är tillräcklig och när tillgången till internet är låg?

Enligt en artikel i The Guardian har snart 70 % av den Afrikanska befolkningen tillgång till mobiltelefon. I och med detta är mobilen den största möjligheten till ökad kommunikation och information. Genom SMS kan en lantbrukare, by eller familj få information om väder, sjukdomar och marknadspriser på grödor och boskap, något de aldrig skulle fått tillgång till utan mobil. Informationen kan öka produktiviteten och ge möjlighet till samordning som kan stärka lantbrukarnas förhandlingspositioner gentemot köpare.

SMS-tjänsterna finns i alla möjliga former. Vissa har utformats av större bolag som Nokia och Reuters. Andra SMS-tjänster är det mindre organisationer som står bakom. Ett exempel är WeFarm, en SMS-tjänst skapad av en organisation för te- och kaffeodlare. Genom WeFarm skall odlare runt om i världen kunna nätverka, utbyta information och lösa problem. Mer info i filmen!

Fördelen med de stora bolagens tjänster är förstås en stor tillgång på uppdaterad information. Men det borde ju också finnas risker med att många anpassar sig efter marknadspriser eftersom det då kan skapa stora svängningar. Mindre SMS-tjänster har fördelen att de är mer anpassade efter lokala förutsättningar. Nästa steg i utvecklingen är att via SMS kunna prissäkra spannmål och andra grödor “säck för säck”, en tjänst som redan utvecklats i Kenya.

SMS har skapat stora möjligheter och troligtvis är inte användandet av smartphones särskilt långt borta (en marknad som bolagen inte kommer säga nej till). Tillgång till GPS och kamera kan skapa oanade möjligheter för att stärka och utbilda småskaliga lantbrukare ytterligare!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...