Jordkonst

Wheatfield is a spectacular work of Ecological Land Art conceived by Agnes Denes in 1982 to call public attention to certain values that are increasingly neglected by the globalized world, such as sharing food and energy, protecting the land, and fostering social and economic growth in a way that preserves quality of life for individuals and communities”

Det har varit ett bra tag sedan bloggen var igång senast. Men när det dyker upp spännande grejer med koppling till lantbruk och livsmedel så känner både jag och Frida hur det kliar i fingrarna.

Precis ett sådant tillfälle var det när jag hittade konstprojektet Wheatfield. Den amerikanska konceptkonstnären Agnes Denes ägnar sig åt något som kallas för “land art” eller jordkonst. Det mest kända konstverket skapade hon 1982 då hon såg till att 8100 kvaratmeter ödetomt utanför Manhattan planterades med vete.

Skörden från fältet skeppades sedan till 28 olika städer, under parollen “The International Art Show for the End of World Hunger”.

Det coola är att det i Milano i år görs precis samma sak, och man har också gjort ett event av det hela och låtit nyfikna vara med och bidra till sådden.

Jag hade gärna sett samma sak i Stockholm – det skulle kunna bli en samlingsplats för diskussioner om miljö och mat – ett lantbrukets Almedalen?

/ Brita

Handla mat på nya sätt!

Det kanske bara är jag, eller är det inte så att det händer så himla mycket spännande på försäljningssidan när det gäller livsmedel? Tycker det dyker upp en massa smarta affärsidéer och roliga lösningar lite överallt!

Vi kan börja med “Mitt mejeri” där en av grundarna är livsmedelsgaronomen Paulina Norup. Idén är att bygga ett mejeri innuti en container, vilket gör det möjligt för gårdar att fakstikt ha ett mejeri på gården. Detta kan möjliggöra att sälja mjölken direkt till konsument, eller till butik, och därav behålla en större del av förtjänsten själv. Läs mer om “Mitt mejeri” och se bilder på hur det kan se ut HÄR.

Nästa spännande grej är det här med virtual shopping som vi skrev ett inlägg om för nästan tre månader sedan. Då handlade det om shoppingskärmar i tunnelbanan i Sydkorea, vilket kändes hyfsat långt bort från vardagem. Men nu testar minsann Citygross så kallade digitala butiker på utvalda platser i Stockholm!

En digital butik är helt enkelt en skärm med shoppingerbjudanden och produkter som kan beställas hem via en QR-kod och en mobil. Det känns som den här tekniken har oändliga möjligheter, tänk bara om det skulle gå att hyra eller gå ihop ett gäng företagare/lantbrukare och köpa en sån här skärm. Då kan man plötsligt sälja och informera om produkters mervärden i tunnelbanan…eller på nån annan smart plats!

Men så har vi också The Farmery. Ett koncept som kombinerar design med vertikal odling och försäljning. Tha Farmery är ett specialdesignat växthus där olika delar är anpassade för olika typer av vertikal odling som svamp och grönsaker, och det fina är att det också är en butik, odling och försäljning sker helt enkelt på samma plats! Missa inte den fantastiskt fina filmen om konceptet.

Det känns som det är något på gång, vårt sätt att handla mat på håller på att förändras. Förhoppningsvis kan detta möjliggöra att man på ett tydligare sätt kan kommunicera olika produkters mervärden på ett bättre sätt. Att det blir skillnad på kött och kött och att man inte skall behöva leta ihjäl sig för att reda ut var saker och ting kommer ifrån. Att det blir enklare att göra medvetna val i butiken…

Är det någon som vill starta ett “Farmery” med mig så är det bara att höra av sig!

/Brita

Infragram visar växtens hemlighet

Att odla på balkonger, i trädgårdar och på allmänna platser är en trend och ett intresse som växer sig större hos fler och fler, gamla som unga. Att se till sina växter och förstå hur de mår kräver dock en hel del kunskap. Så kallade “gröna fingrar” är det inte alla som är begåvade med.

Vi har tidigare skrivit om precisionsjordbruk (till exempel här), vilket innebär att ny teknik används för att optimera användandet av insatsvaror. Genom att samla detaljerad information om vad varje planta eller varje kvadratmeter av fältet behöver, kan man anpassa användandet av gödsel och sprutmedel. Vilket är bra för både miljö och plånbok.  

En av teknikerna som används inom precisionsjordbruket är kameror som genom färger kan avslöja hur en planta, eller växtligheten i ett område, mår. Genom infra-röd kamera går det att se ifall växten har någon pågående fotosyntes, vilket indikerar ifall växten växer och mår bra eller inte. Det är nämligen så att under fotosyntesen absorberar växter blått och rött ljus, medan infra-rött ljus reflekteras. Genom att se hur mycket infra-rött ljus som reflekteras går det därför att se hur väl växten tar upp ljus som den sedan omvandlar till energi.

Infra-röd kameror har bland annat använts av NASA för att få en överblick av hur planeten mår. I precisionsjordbruket kan små obemannade flygfarkoster fotografera fält och ge information om vilka delar av fältet som är aktiva eller inte.

Men om man skulle vilja testa detta hemma då?

Public Lab, en organisation som utvecklar smarta innovationer till låg kostnad för vanligt folk, har har just fått full finansiering av sin kamera Infragram via crowdfunding sajten Kickstarter. Kameran är till för för alla trädgårdsnördar som vill veta mer om växternas hemliga liv. Infragram innebär bland annat att man tar bort det filter som blockerar infra-rött ljus i en helt vanlig kamera. Se mer i filmen!

Odla smycken

Att odling av olika slag trendat till sig i många storstäder den senaste tiden är ingen hemlighet. Det är gräs på taken, växter på väggarna och biodling runt hörnet. Att “grönt är det nya svarta” har också blivit lite av modeindustrins mantra. Det gäller inte bara bomull som odlats under schyssta förhållanden (som i och för sig inte är så bara) utan också kläder som är helt och hållet är gjorda av växter. Tröjan Zero Footprint Shirt, skapad av Dave Rittinger, är till exempel helt och hållet gjord av löv och lim – där kan man snacka om lövtröja istället för luvtröja.  Googlar man på ordet Trashion dyker det dessutom upp en massa exempel på hur skräp används för att skapa användbara plagg..

Nu har odlingstrenden tagit steget ut bland smycken och acessoarer! Det Isländska företaget HAF by Hafsteinn Juliusson har genom projectet Growing Jewlery skapat en kollektion av smycken som kombinerats med odling.

Smyckena, som pryds av isländsk mossa, måste tas om hand och vattnas som vilken planta som helst och håller sig gröna i ungefär ett år. Tyvärr framgår det inte vad man gör med smycket när mossan blir brun eller vissnar. Är du ett hippt och odlingsintresserat modelejon kan du se fler bilder och köpa smycken HÄR!

Får det lov att vara lite land?

Vi har flera gånger nämnt att det här med “delning” (sharing) av olika saker, är en stor trend. Delning är något som kanske alltid funnits men som fått ett uppsving genom internet. Tänk bara på hur vi delar musik och filmer. Idag sänder radioprogrammet Klotet i P1 ett avsnitt om collaborative consumption (samverkanskonsumtion) som är ett nygammalt sätt att se på konsumtion. Det innebär nämligen att man delar med sig av de resurser man har, till andra. Det kan handla om att dela med sig av sitt boende, sin bil eller varför inte en bit mark?!

Det gigantiska intresset för stadsodling verkar vara en annan trend som inte ger vika. Nu har den på allvar börjat få genomslag. I Seattle har man genom stadsdelsbidrag finansierat en designgrupp som sett till att USA’s största food forest, på 2,8 hektar, skall anläggas på offentlig mark. En food forest är en odlingsteknik som bygger på permakultur vilket innebär att man undviker att odla mycket av samma sak och istället försöker kombinera växter av olika sort, höjd och egenskaper för att  efterlikna ett naturligt ekosystem. I Beacon Food Forest i Seattle ska det finnas fruktträd, bärbuskar, örter och grönsaker. Maten skall de boende i närområdet kunna ta del av helt gratis. Även i Los Angelse har en grupp som kallar sig Fallen Fruit drivit ett projekt som lett till att Californiens största Fruit Park skall anläggas i L.A med fruktträd, bär och örter, allt gratis för folk i omgivningen.

Stadsodling är ett av många sätt att dela resurser på och tanken om delandet har gett upphov till en hel hög med nya affärsidéer och nätverk. Nu finns till exempel en sajt där den som vill ha mark kan möta den som redan har mark att dela med sig av – som en dejtingsajt fast för odlingsintresserade!

Landshare kan man skapa en profil och som anger vad man är för en typ: Antingen är men en grower som vill få tag i land att odla på, eller en landowner som har en bit land i trädgården att dela med sig av, eller en helper som bara vill vara med och dela med sig av sin kunskap och sitt intresse. Sedan är det bara att hitta någon som matchar profilen. Självklart kan man också lägga upp bilder och skriva på forumet som hör till. Landshare finns än så länge i Storbritannien, Australien och i Kanada. 

Jag kan tänka mig att det är många som tycker att det här med stadsodling mest låter som en gullig trend för medvetna stadsbor, men frågan är om den inte är här för att stanna? Visst kommer ett effektivt jordburk vara basen för vår tillgång på mat, men att se till att odla på mark som annars inte används till något särskilt, och se till att det som faktiskt odlas äts upp, samtidigt som fler får förståelse för var maten kommer ifrån, det känns som något alla kan vinna på! Ekosystemtjänster får man på köpet.

Jag menar…mark tillverkas ju inte längre.
/Brita

Truck farms – odling på hjul

När jag var liten kom ibland bokbussen farande. Det var som ett rullande bibliotek fullt med böcker för både barn och vuxna. Kommer ihåg att jag brukade låna böcker tillsammans med Marianne som tillsammans med Sven drev ICA-lanthandeln på gården. Idag har lanthandeln blivit kontor och bokbussen har jag inte sett på länge. Däremot läste jag om ett roligt projekt som startats i New York och som påminner lite om bokbuss-konceptet. Truck Farm är ett matprojekt som går ut på att fler skolbarn ska komma i kontakt med matens ursprung. Genom att plantera bland annat sallad, grönsaker och kryddor på flaket på en pick-up blir det enkelt att köra runt till skolor och komma i kontakt med barn och ungdomar som aldrig sett hur mat odlas.

I had no land and I was feeling out of luck, all i had was my grey old pick-up truck…

Initiativtagare till projektet är Ian Cheney som är filmproducent med ett särskilt intresse för mat. Han har tidigare gjort en film som heter King Corn som handlar om hur majs odlas i USA och hur den ingår i mycket av den snabbmat som bidrar till ett ökande problem med fetma. Truck farm skall också bli en film, men den här gången ligger fokus på stadsodling.

Ian Cheney har varit också varit talare på en TED-ideas worth spreading konferens på Manhattan. I sitt tal menade han att ju mer man känner till om matens ursprung ju lättare blir det att göra bra val av mat. Han vill också öka kreativiteten när det kommer till hur och var mat odlas.

Bokbussen-släng dig i väggen :-)

/Brita

Superträden är på plats

När det pratas om framtidens lantbruk kommer ofta vertikal odling upp på tal som en av de största möjligheterna, odling på höjden helt enkelt. Odling i stadsmiljöer har många fördelar; det håller temperaturen jämnare eftersom värme absorberas i grönområden vilket sparar energi, grönområden absorberar koldioxid, filtrerar vatten, ger plats för rekreation och drar man det till sin spets kan det också skapa nya möjligheter för att odla mat. Nu är en av världens största satsningar på vertical farming och urban agriculture invigd. Projektet Gardens by the Bay i Singapore slog upp dörrarna för allmänheten i slutet på juni. Gardens by the bay är en satsning med målet att skapa “a city in a garden” istället för “a garden in a city”, hyfsat storslaget alltså!

Foto: Craig SheppardFoto: Craig SheppardTrädgården som ligger vid vattnet är 101 hektar stor och där finns bland annat två stora växthus med olika klimat. Växthusen innehåller växter från världens alla kontinenter. Växthuset ”flower dome” skall efterlikna ett svalt och torrt medelhavsklimat och det andra växthuset, “cloud forest”, ska efterlikna ett mer subtropiskt klimat. I trädgården finns också områden med gigantiska “supertrees” som är mellan 25 och 50 meter höga konstruktioner av betong och stål, gjorda för att växter skall klättra på dem.

Tycker att trädgården ger påminner lite om växtligheten i filmen Avatar, den ger onekligen ett väldigt spektakulärt intryck, särskilt när den lyses upp på natten! Trädgårdens energisystem är byggt för att efterlikna naturen. Hela anläggningen drivs med hjälp av elektricitet som genereras på plats genom att biomassa eldas och driver en ångturbin, mycket av energin går åt till att kyla de stora växthusen. Resterna från biomassan används som gödsel för trädgårdens växter. Flera av trädgårdens supertrees har solpanel som gör att solenergi kan användas för att lysa upp parken på natten. Även regnvatten samlas upp i träden och används för bevattning och i de vattenfall och fontäner som finns i parken. Vissa av träden är integrerade med energisystemet som hjälper till att kyla växthusen.

Foto: Craig SheppardFoto: Darren ChinProjektet har fått viss kritik för att vara alltför artificiellt och spektakulärt. Kritiker menar att parker inte behöver vara högteknologiska. Representanter för Gardens by the bay menar dock att det är bra att få till en “wow-factor” för att locka de som inte vanligtvis är intresserade av natur och odling, och förhoppningsvis få dem att bli mer medvetna om våra ekosystem. Klippet nedan är ett inslag från CNN som handlar om Gardens by The Bay!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...