Ost och helhetssyn

Allt som oftast blir man lite trött på vissa diksussioner som pågår i media där det liksom inte finns någon helhetssyn. Nu senast var det ju det här med hur mycket ost vi ska äta.

Inom ramen för sina “Miljösmarta matval” gick Livsmedelsverket ut med rådet att vi bör äta mindre mängd ost för klimatets sull. Enligt en rapport som tagits fram tillsammans med Naturvårdsverket är ost trea på listan över de produkter som “släpper ut” mest växthusgaser. Livsmedelsverket menar att man i första hand ska välja ekologisk och “klimatcertifierad” ost.

Visst jag kan förstå konceptet- det är klart vi ska tänka på vad vi äter. Genom att tänka på vilken mat vi väljer att äta gör vi ett val som kan påverka vår hälsa, klimatet, hur djuren hålls och villkoren för de som arbetar med produktion av livsmedel.

Det är svåra och komplexa val alltså….

Och det är just det man kan bli så trött på i sådana här sammanhang, att det komplexa i frågan inte kommuniceras. Hur ska man överhuvudtaget kunna göra ett bra val om man inte vet varför man gör valet och hur allt hänger ihop – att osten tillverkas av mjölk, att mjölk kommer från kor, att kor bidrar till biologisk mångfald och ett rikt odlingslandskap, och inte minst vad som skiljer Sverige från andra länder vad gäller anvädning av antibiotika och användning av växtskyddsmedel i fält.

I lantbrukskretsar blev många upprörda eftersom klimatcertifierad och ekologisk ost finns i så pass begränsat utbud att rådet innebär att man får folk att välja utländsk ost, vilket på många sätt inte är ett bättre val för klimatet och som dessutom kan slå hårt mot svenska mjölkföretag. Centerpartisten Staffan Danielsson tyckte att det var ett så felriktat och partiskt råd att han JO-anmälde Livsmedelsverket.

Jag är med på att välja mat med tanke på klimatet. Men det är ju ingen mening att göra det bara för någon annan säger det, det gäller först att förstå hur allt hänger samman och se helheten. Men det finns ju knappt någon bland varken myndigheter eller media, som agerar lite mer utbildande i den här typen av resonemang. Det funkar inte att ge ett perspektiv i taget och liksom utelämna saker som inte passar in i budskapet!

/ Brita

OBS: Kolla gärna in det här inlägget på en annan blogg som också reagerat på hur fel det blir när man “glömmer bort att nämna vissa saker”.

 

Bedrövligt med obedövad slakt

Återigen har debatten om kött som slaktats med halal- och koshermetoder blossat upp. Den här gången handlar det om att Trelleborgs kommun nyligen valt att förbjuda halal- och koshermat i skolan medan exempelvis Svedala kommun köper in halalslaktad kyckling från Danmark. Diskussionen i Skåne verkar förvirrad. Utan att ta ställning till vad skolor serverar eller inte vill jag göra ett inlägg i en fråga som verkligen får mig att må illa.

Svensk lag kräver bedövning innan avblodning. Det är inget påhitt utan kommer sig av att vi idag vet att djur, precis som människor, kan uppleva smärta och att obedövad slakt är mycket smärtsamt för djur. Sverige är det enda EU-landet som förbjuder obedövad slakt (tydligen bedövas av tradition alla djur även i Danmark).

I Sverige finns flera företag, bland annat Scan och Qibbla Halal, som slaktar och säljer halalkött där djuren bedövats innan de avblodas. Det som särskiljer halalslakt i Sverige jämfört med “vanlig” slakt är att djuret ska vara riktat mot Mecka och att en trogen muslim lägger halssnittet med en vass kniv samtidigt som denne uttalar orden ”Bismillah Allah o akbar” (i Guds namn, Gud är störst). Det är inga som helst konstigheter, jag har inga problem med att äta halalslaktat kött från Sverige.

Men jag blir väldigt ledsen när jag läser om hur djur slaktas obedövade utomlands. Stackars, stackars djur säger jag bara. Djuren vänds upp och ner i en sorts trumma och efter att halssnittet gjorts kan djuret vara vid medvetande i flera minuter. Läs gärna denna artikel publicerad i SvD 2010 som beskriver djurens lidande. Det sorgliga är att slakterier runt om i Europa utsätter onödigt många djur för obedövad slakt för att förenkla hanteringen av slaktkroppar och kanske också för att slippa bedövningsmomentet som så klart är en kostnad. Överproduktionen säljs som omärkt vanligt kött vilket innebär att man som konsument inte vet vad man köper (om man inte köper svenskt kött vill säga). Enligt artikeln i SvD visar siffror att upp till 80 procent av lammen och 15 procent av korna i Frankrike slaktas utan bedövning. I Belgien uppskattas andelen obedövade får och lamm till 90 procent av veterinärer och i Irland 50 procent.

Det borde inte finnas någon motsättning mellan svenskt djurskydd och religionsfrihet. Det finns inget belägg för att Koranen ska förbjuda bedövning, säger Namir Zetali, vice VD för slakteriet Qibbla Halal utanför Stockholm. De allra flesta svenska muslimer accepterar att djuret bedövas innan slakt. Vad jag förstår accepterar dock inte judiska församlingar i Sverige att djur är bedövade innan slakt (läs bland annat Gunnela Ståhles blogginlägg). Ibland hittar man skrämmande artiklar som argumenterar för att vi ska tillåta obedövad slakt i Sverige. Är det bara jag som undrar hur Sydsvenskan kan publicera en sådan okritisk artikel som denna från 2007?

Ett fåtal riksdagsledamöter har motionerat för att tillåta obedövad slakt. En av motionerna lades av Fredrik Malm (fp) för några år sedan. Till Sydsvenskan säger han “Det måste vara okej att hålla koscher eller äta halal, precis som det är okej att vara vegan”. Ok?!?! I meningen efter står det “Att djuren mår bättre av att bli bedövade före slakt är svårt att komma runt. Både Veterinärförbundets och Djurskyddsmyndighetens experter anser det”.

Vissa värderingar kan man inte rucka på, jag anser att det borde vara en självklarhet för alla anständiga människor att sträva efter att minimera djurs lidande. Kan vi inte visa empati och medkänsla med försvarslösa djur är vi illa ute. Naturligtvis skulle en vegetarian eller vegan snabbt invända att jag och andra köttätare borde sluta äta kött om vi verkligen vill minimera djurs lidande. Den diskussionen tar vi en annan gång…

/Frida

Jordbruk måste stå i centrum

Många av er har säkert läst Eva Rabinowiczs debattartikel på Svd Opinion publicerad den 5 augusti. Den gav upphov till starka känslor vill jag lova! Om du inte läst den så handlar den om att landsbygdsprogrammets insatser inte är mätbara och att det kostar mer än vad det smakar. Exempelvis menar hon att miljöersättningarna till lantbrukare inte lyckats hejda försämringen av den biologiska mångfalden och att stöden kan ses som rena inkomstöverföringar. Därför tycker Rabinowicz, professor vid SLU, att inriktningen på landsbygdsprogrammet måste ändras i riktning mot att omfatta hela näringslivet på landsbygden, inte bara jordbruket.

“Jordbruksföretagen är för få för att hålla den svenska landsbygden levande. Vill man utveckla landsbygden bör insatserna i stället riktas mot landsbygdens hela näringsliv. Det gäller att satsa på åtgärder som skapar bättre förutsättningar för alla företag, snarare än att starkt subventionera kapitalbildningen i vissa företag”.

Jag måste då fråga Rabinowicz vad det är för typ av företag hon menar borde få ta del av pengarna i landsbygdsprogrammet. Är det företag som erbjuder forsränning eller turridning (på annans mark utan att betala ersättning)? Eller kanske den lokala pizzerian eller den lilla matbutiken? Enligt min uppfattning kommer näringslivet på landsbygden alltid att kretsa kring nyttjande och brukande av naturresurser. Det är inte hållbart att människor bor på landet men arbetar i stan. Jobb måste skapas på landsbygden för att locka människor till landsbygden! Som jag ser det är företag inom dom gröna näringarna den givna motorn på landsbygden. Att det sedan finns service på landsbygden i form av vård, skola, kollektivtrafik etc. är naturligtvis en förutsättning för att folk ska kunna bo på landet men det i sig är en effekt av att det skapats andra inkomstmöjligheter på landsbygden i form av jord- och skogsbruk, trädgårdsproduktion samt vattenbruk.

Rabinowicz skriver också att det genom rådgivning, utbildning och specialiserade tjänster är fullt möjligt att skapa bättre förutsättningar för landsbygdens näringsliv. Jag tror inte att det är de huvudsakliga behovet. Får inte landsbygdens näringsliv betalt för de produkter och tjänster som tillhandahålls så spelar det ingen roll hur mycket rådgivning och utbildning som ges. Det finns mycket att säga om landsbygdsprogrammet och säkerligen finns det många saker som kan förbättras men jag förstår inte hur miljöersättningarna (som Rabinowicz kallar stöd) inte bidrar till en ökad/bibehållen/hejdad minskning av biologisk mångfald. Undrar hur landsbygden i skogs- och mellanbygderna skulle se ut utan miljöersättningarna? Och det kan dessutom inte vara svårt att mäta effekterna av den delen av landsbygdsprogrammet. Självklart måste lantbrukare få ersättning för att de producerar systemtjänster som samhället efterfrågar men inte betalar för!

/Frida

Handla mat på nya sätt!

Det kanske bara är jag, eller är det inte så att det händer så himla mycket spännande på försäljningssidan när det gäller livsmedel? Tycker det dyker upp en massa smarta affärsidéer och roliga lösningar lite överallt!

Vi kan börja med “Mitt mejeri” där en av grundarna är livsmedelsgaronomen Paulina Norup. Idén är att bygga ett mejeri innuti en container, vilket gör det möjligt för gårdar att fakstikt ha ett mejeri på gården. Detta kan möjliggöra att sälja mjölken direkt till konsument, eller till butik, och därav behålla en större del av förtjänsten själv. Läs mer om “Mitt mejeri” och se bilder på hur det kan se ut HÄR.

Nästa spännande grej är det här med virtual shopping som vi skrev ett inlägg om för nästan tre månader sedan. Då handlade det om shoppingskärmar i tunnelbanan i Sydkorea, vilket kändes hyfsat långt bort från vardagem. Men nu testar minsann Citygross så kallade digitala butiker på utvalda platser i Stockholm!

En digital butik är helt enkelt en skärm med shoppingerbjudanden och produkter som kan beställas hem via en QR-kod och en mobil. Det känns som den här tekniken har oändliga möjligheter, tänk bara om det skulle gå att hyra eller gå ihop ett gäng företagare/lantbrukare och köpa en sån här skärm. Då kan man plötsligt sälja och informera om produkters mervärden i tunnelbanan…eller på nån annan smart plats!

Men så har vi också The Farmery. Ett koncept som kombinerar design med vertikal odling och försäljning. Tha Farmery är ett specialdesignat växthus där olika delar är anpassade för olika typer av vertikal odling som svamp och grönsaker, och det fina är att det också är en butik, odling och försäljning sker helt enkelt på samma plats! Missa inte den fantastiskt fina filmen om konceptet.

Det känns som det är något på gång, vårt sätt att handla mat på håller på att förändras. Förhoppningsvis kan detta möjliggöra att man på ett tydligare sätt kan kommunicera olika produkters mervärden på ett bättre sätt. Att det blir skillnad på kött och kött och att man inte skall behöva leta ihjäl sig för att reda ut var saker och ting kommer ifrån. Att det blir enklare att göra medvetna val i butiken…

Är det någon som vill starta ett “Farmery” med mig så är det bara att höra av sig!

/Brita

Insekter är en naturlig del av kosten

I förra veckan presenterade KSLA och tankesmedjan Framtidsprojektet sina tankar och idéer om framtidens naturresursbruk. Närmare bestämt resonerade man kring hur naturresursbruket potentiellt kan komma att se ut om 50 år, 2063. Att sia om framtiden är naturligtvis svårt, ingen kan med säkerhet veta någonting! Ändå är det viktigt och intressant att försöka förutspå framtiden – om vi har det minsta rätt har vi bättre möjligheter att anpassa oss i en föränderlig värld. Och man måste erkänna att det är kittlande att leka med tanken: Hur ser världen ut om 50 år?

Tankesmedjans arbete har sammanställts i en rapport väl värd att läsa. I rapporten presenteras många spännande idéer om både samhället i stort och om naturresursbruket. Bland annat spår man att antibiotikaresistensen är mycket utbredd vilket gör att vi inte kan behandla enkla infektioner. En sjukhusvistelse kan få livshotande komplikationer och vi reser allt mindre och mindre på grund av rädsla för en infektion med resistenta bakterier. Vad gäller våra matvanor så kommer köttkonsumtionen att minska drastiskt, om 50 år baseras proteinintaget istället till stor del på vegetabiliskt protein, insekter och till viss del laboratorieodlat (in vitro) kött. I P4 Morgon berättar Framtidsprojektets Julia Fransson mer om vår nya aptit för insekter. Citat från rapporten:

“Insekter är en uppskattad och naturlig del av kosten. Konsumtionen spänner från exklusiva, viltfångade trollsländelarver via vardagsmat som gräshoppssallad till ren utfyllnad i andra produkter. Det tidigare motståndet och ovanan vid att se insekter som föda innebar att insekternas intåg i den västerländska dieten fick ske i pulverform och insektsdrinkar”.

Jordbruket har andra förutsättningar eftersom det numera är väldigt dyrt att transportera mat. Konsumenter väljer därför i större utsträckning lokalproducerade livsmedel eftersom dessa är billigare. Det tillsammans med politiska stödåtgärder gör att lönsamheten i jordbruket är bättre jämfört med situationen på 2010-talet. Skyddet av jordbruksmark är mycket större och “Peak Soil” är ett vedertaget begrepp i den politiska debatten. Grödor förädlade med genteknik är vardag även i Europa och storstadsregionerna i Sverige är till 25 procent självförsörjande på livsmedel. Ny teknik som förarlösa maskiner och drönare gör att fälten inte längre behöver vara lika stora för att minimera tidsåtgången av mänsklig arbetskraft. Istället är det ekonomiskt relevant att optimera skörden på varje kvadratmeter på fälten. Därför är odlingen uppdelad i mindre rutor ofta baserade på jordart och andra odlingsfaktorer.

Vad av detta som blir verklighet återstår att se men det är utan tvekan mycket intressant läsning. Perfekt sommarläsning på stranden för en agronom eller foodie!

Det finns fler kycklingar än människor

Det här med kycklingar och kycklingproduktion är rätt fascinerande. Blev lite kär i grafiken här nedanför med fun facts om höns (som är lånad från den här webbsidan), därför får det idag bli ett inlägg om just kyckling.

There Are More Chickens Than People in the World

 

Jesus, 19 miljoner kycklingar i hela världen alltså! I Sverige producerades totalt 78,1 miljoner kycklingar 2011, något som motsvarar 80 000 ton kyckling. Vår konsumtion av kyckling och även svensk kyckling har ökat under en lång följd av år. Enligt en rapport från Jordbruksverket äter svensken cirka 17 kilo kyckling per år och konsumtionen av kyckling är den köttkonsumtion som ökade snabbast mellan perioden 1990 och 2012. Enligt en annan rapport från samma källa var den globala exporten av fågelkött och ägg värd 196 miljarder kronor år 2010. Det utgjorde nästan 11 % av det totala värdet av handeln med animaliska livsmedel. EU är väldens fjärde största producent av kycklingkött och den näst största producenten av ägg. Priset på kycklingkött har ökat kraftigt sedan 2008 vilket kan bero på ökade foderkostnader.

Nördig fakta är att mördarmaskinen Tyrannosaurus rex närmaste nu levande släkting är tamhönan. Det var 2003 som ett 68 miljoner år gammalt ben med bevarande mjukdelar från en T-rex hittades i Montana, USA. Först några år senare lyckades ett amerikanskt forskningsteam ta fram protein från benet, vilket är det äldsta bevarade proteinet som någonsin upptäckts. Analys av proteinet visade att det hade samma sammansättning som hos dagens höns, något som tyder på ett nära släktskap. Ha en bra dag!

/Frida

Mycket att lära om tillsatser!

Att utbilda sig till agronom innebär att man får specialkompetens inom landsbygd, lantbruk och livsmedel. Olika inriktningar specialiserar sig på olika delar av förädlingskedjan men ett väldigt gott exempel på specialkunskaper är det som livsmedelsagronomerna sysslar med.

Härom veckan skrev Ida Pettersson som läser sitt fjärde år till livsmedelsagronom ett inlägg på facebook som tydligt visar hur lite man egentligen vet om livsmedelsproduktion. Inlägget handlar om vanliga missuppfattningar och okunskap om tillsatser och så kallat ”matfusk” viket är en term som förekommer i media både nu och då. Texten är egentligen en reaktion på ett annat facebook-inlägg som kan läsas HÄR, men är mycket läsvärd och lärorikt att läsa även fristående. Tack för en bra lektion i vardagskunskap Ida!

Hej!
Jag läste nyligen ett inlägg på facebook som på ett målande sätt beskriver den uppfattning jag tror många har om livsmedelsproduktionen  och det så kallade ”matfusket”. Jag menar inte att på något sätt se ner på vad som stod i inlägget, men jag kunde inte hjälpa att iaktta en del faktafel och missuppfattningar som jag tror är allt för vanliga. Så nu är min plan att försöka tydliggöra en del av dessa!

Det första var om glass som serverades på en förskola, eftersom ett av barnen fyllde år. Denna glass innehöll ”is, färgämne, konstgjorda aromer och tjugo liter socker.” Just det här med glass kan man skriva sida upp och sida ner om, men jag skall försöka hålla mig kort. Att tillverka glass är en process där man oftast använder sig av mjölkprodukter som grund (annars finns det ju t. ex. Sojaglass), varpå man tillsätter socker, ibland ägg, smaksättare och andra tillsatser. Det är just de här ”andra tillsatserna” jag tror många ser som ett problem. De är dock i glassen av en anledning: till exempel för att glassen skall vara mjuk direkt när den kommer ut från frysen, eller att den inte snabbt skall flyta ut till en pöl på tallriken när man tagit sin portion. Det man också ska tänka på är att en del av glassen i butikerna är väldigt billig, och till det priset är det orealistiskt att förvänta sig en glass gjord på ren grädde, och av de finaste råvarorna. Det finns ju självklart också sån glass, men då får man vara beredd att betala mer för sin smakupplevelse. Det är heller inget fel på den billiga glassen, jag tycker själv att det ibland kan vara gott med sådan, man kan ju som student inte vara en gourmet varje dag.

Nästa sak jag reagerade på var ”margarin och rosafärgad e-ämneskorv på det industribakade brödet innehållandes mjölbehandlingsmedel och annat”. Då tar vi det från början: Margarin är ett smart livsmedel, i det att man tar flytande vegetabilisk olja och förändrar den så att den blir fast i rumstemperatur. Den innehåller mer omättat, ”nyttigt” fett än smör, vilket kan vara bra för många människor, i synnerhet de som har en hög konsumtion av mättade fetter. Själv föredrar jag som många andra smör, mest för smakens skull. Nästa sak i denna meningen är den rosafärgade e-ämneskorven. Det ämne som gör korven och annat processat kött rosa heter nitrit (E250), och det tillsätts dels för att få fram den karaktäristiska smaken, för att ge köttet en aptitlig färg, men viktigast av allt för att förhindra tillväxt av bakterien Clostridium botulinum, som kan orsaka sjukdomen botulism. Det är en sjukdom som i värsta fall är dödlig, men med en tillsats av nitrit i dessa livsmedel kan man enkelt förhindra att den växer till. Jag kan också här nämna att det har med jämna mellanrum skapats rabalder kring denna tillsats, men det finns inga tydliga bevis på att den skulle vara giftig. Vill man veta mer kan jag hänvisa vidare till mer information. Nitritet kombineras ofta med någon form av oxidationsmedel, till exempel vanligt C-vitamin (E300), för att den ska ha en ideal verkan.

Sista delen i detta var industribrödet innehållande mjölbehandlingsmedel. Detta mjölbehandlingsmedel är faktiskt också bara vanligt vitamin C (E300), som tillsätts för att mjölet skall mogna och få bra egenskaper för brödbak. Förr i tiden lagrade man mjölet i månader innan man bakade, det för att få samma effekt. Gällande maltodextrin är detta ett naturligt ämne som framställs från vanlig stärkelse, som helt enkelt klipts upp i mindre bitar och därför är praktiskt att använda som utfyllnadsmedel.

Vad gäller ”antibiotikauppfödd och vattenmarinerad kyckling” så kan jag meddela att man i Sverige endast ger en typ av antibiotika i förebyggande ysfte till slaktkyckling: Koccidostatika. Denna skyddar mot Koccidos, som är den vanligaste sjukdomen hos fjäderfä. Innan man sedan skickar sina kycklingar till slakt har de en karenstid på några dagar, vilket innebär att man slutar ge de medicin för att göra de redo för konsumtion. Vattnet som kycklingen marineras med då den fryses tillsätts för att göra den mörare, samt för att den inte skall förlora för mycket vatten vid upptining och tillagning. Sen är det en annan diskussion om det är så att vissa producenter tillsätter vatten i överdrift. Här kan det också vara värt att nämna att det i Sverige är förbjudet att ge antibiotika i förebyggande syfte till andra djurslag än höns. Detta är något att vara stolta över, då det minskar spridningen av resistenta bakterier. Det är också ett mycket starkt argument till att äta svenskt kött.”Hårdraffinerat mjöl (pasta) och industritillverkade köttbullar” kommer vi till nu. Mjölet som pastan tillverkas av är vanligt vetemjöl eller semolina (grovkornigt mjöl) från Durumvete. Det är inte konstigare än vanligt mjöl, alltså finfördelade bitar av mjölkroppen i vetekärnan. Mjölnarna arbetar hårt för att få fram ett bra mjöl, som alltid har samma egenskaper, trots variationer i veteskörden. Köttbullarna från industrin har fått lite dåligt rykte i och med hästköttsskandalen, men de är inte farliga att äta. Det många reagerar på när det kommer till köttbullar som är färdiggjorda (och korv med, för den delen) är kötthalten som uppfattas som låg. Just när det gäller köttbullar så blir det faktiskt ofta liknande kötthalt på de man gör hemma, i och med tillsatsen av ströbröd och mjölk eller vatten. Vad gäller kötthalt i korv har det kommit ett bredare utbud på senare år, som gör det möjligt att välja precis vad man vill ha. I korv tillsätts ofta potatis för strukturens skull, men också av ekonomiska skäl.

Vad gäller Quorn så är det mycket riktigt framställt från en mögelsvamp. Man framställer quorn genom att odla Fusarium venenatum i tankar, varpå dess svampprotein blir till produkten vi känner som quorn. Detta är ett väldigt smart val för vegetarianer, då det innehåller både mycket protein och kostfibrer. Om man tycker det låter läskigt med att en mögelsvamp skulle användas till livsmedel, kan man tänka på att man länge använt både mögel och bakterier i mat. Vad skulle roquefortost vara utan mögel? Ingenting!

Jag vill även kommentera den 36% grädden, med karragenan. Grädde kan enkelt framställas i flertalet olika fetthalter, och ibland tillsätter man även förtjockningsmedel såsom karragenan för att stabilisera produkten. Just karragenan består av en polysackarid (ungefär som stärkelse) som kommer från en rödalg.

För att försöka knyta ihop säcken lite här på slutet skulle jag vilja sammanfatta det hela med att: Tillsatserna i vår mat är godkända av EU, och informationen revideras ständigt för att det ska bli bättre. Det finns ett enormt utbud av mat i affärerna idag, och man får i många fall det man betalar för. Alla de livsmedel som kommer ut på marknaden har genomgått kvalitetskontroller, som till exempel HACCP.

Just när det kommer till mat är det många som har starka känslor, alla måste ju faktiskt äta. Men jag tror också att det är viktigt att då se till att man vet vad man pratar om och inte bara tror på det som känns bäst, eller det som kvällspressen skriver. Man får ta allt med en nypa salt, helt enkelt.
Tack för mig!
/ Ida Pettersson

Är du sustainist?

Under våren har jag fått förmånen att via nätverket Sustainergies vara med i något som heter CSR-live. Det innebär att en grupp hållbarhetsintresserade studenter får besöka lite olika företag och veta mer om hur de jobbar med hållbarhetsfrågor. Det blir också diskussioner och lite uppgifter där företagen kan dra nytta av att ha ett gäng nytänkande (förhoppningsvis iaf..) studenter på besök.

Den första träffen var på teknikkonsultföretaget COWI AB som berättade om hur de jobbar med CSR och hållbarhet när de utför sina uppdrag. Uppdrag som kan innebära allt ifrån att bygga en bro till att planera en helt ny stadsdel. Det som är så kul med att göra studiebesök är att man äntligen kan få se hur allt man läst om i teorin faktiskt kan tillämpas i praktiken och vilka utmaningar och möjligheter det innebär. COWI AB berättade bland annat om hur de försöker upprätthålla en kontinuerlig dialog med sina intressenter via en bloggliknande sida där man kan lämna synpunkter. Himla häftigt är det också att höra om alla nya typer av byggmaterial som finns, tänk bara betong som består av hampa eller en färg som fångar upp föroreningar i luften!För ett tag sedan läste jag en en artikel på New York Times hemsida om sustainism, en form av ny ideologi som bland annat författats i ett manifest av Michiel Schwarz och Joos Elffers. Efter modernismen (som alltså gått och blivit omodern) är sutsainismen den nya ideologin som står för en mer etisk, ansvarsfull, inkluderande och digital syn på samhället, och där “do more with less” är den slogan som tar över efter modernismens “less is more”. Sustainsimen tar sig särskilt tydligt uttryck inom designen där samverkanskonsumtion (collabrative consumption) och vagga till vagga (cradle to cradle) är några av de hetaste begreppen.

Det kan kanske låta lite oklart och diffust men det ligger mycket i det här med sustainism. Tycker det är så fränt hur mycket nya möjligheter, affärsidéer och konstruktioner som utvecklas bara man börjar tänka i nya banor, och jag hoppas verkligen att det är något jag kommer få jobba med i framtiden. Att gå hela vägen tillbaka till designstadiet och till uppbyggandet av hela affärsmodellen är en strategi som antas av fler och fler företag. Hållbarhetsarbetet blir då inget man “lägger till” på slutet, utan något som är med från början. Det finns förstås massor att göra men det är ändå fler och fler av de allra största företagen som uppmärksammar den här typen av strategi! I inspirationsvideon “The making of making” fokuserar till exempel Nike på att hållbarhet i grunden handlar om design och hantverk och inte bara om ledningsbeslut på toppen!

/Brita

Tankar om kossor

Efter en förhoppningsvis lugn och skön påsk mjukstartar vi med ett tips! Varje morgon klockan 06:50 i P1 sänds “Tankar för dagen”. Det är fem minuter med tankar som skall ge lyssnaren lite nya perspektiv och funderingar. De som författar tankarna är alla möjliga personer, alltifrån författare till läkare och trädgårdsmästare.

I torsdags morse var “tankar för dagen” en hyllning till kossorna och mjölken. Trädgårdsmästare Lars Krantz funderar kring mjölkens ursprung och kossornas roll i landskapet och frågar sig hur det kan komma sig att vatten på flaska är dyrare än mjölk! Lyssna gärna HÄR! (programmet från den 28e mars)

“En flock kor i det gröna beteslandskapet är som vita segel på en sommarfjärd”

Livsmedelsförsörjning på agendan

Noterar att en av huvudnyheterna på SvD:s nätbilaga nu på morgonen är “Sverige utan krisplan för matförsörjning”. I artikeln menar man att Sveriges nationella livsmedelsförsörjning är den sämsta sedan 30-talet och att vi skulle klara oss i bara några dagar om en kris inträffar. Samtidigt som svenska lantbrukare är en allt tapprare skara och allt mindre mark brukas höjs nu röster för att regeringen ska ta fram en strategi för att trygga försörjningen på sikt.

 

När hade vi senast den debatten i Sverige? Tror det kan ha varit någon gång på 80-talet i samband med Kalla kriget. Under senare år har det definitivt inte varit en prioriterad fråga; EU:s inre marknad förser ju Sverige med mat. Sedan Sveriges EU-inträde har den nationella beredskapen trappats ned och sedan 2002 finns ingen myndighet med övergripande ansvar för nationell livsmedelsförsörjning. Sveriges försvarsförmåga i en krigssituation är något som diskuterats mycket senaste tiden, känns som att den här debatten är på samma spår – väldigt osvenskt debattklimat just nu måste man säga. Kul för svenska lantbrukare att få lite politiskt erkännande och kredd, det kan dom behöva! 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...