Skräp till lunch?

Jag hör till dem som skäms lite när jag slänger mat som jag inte lyckats använda innan den blir dålig, det är ju verkligen att slänga pengar i sjön och dessutom känns det omoraliskt. Som bekant är matavfall en aktuell fråga. Vissa undersökningar visar att mellan 30 och 50 procent av den mat som produceras aldrig hamnar på tallriken utan slängs i olika led av livsmedelsproduktionen – från skörd, till förädling, livsmedelsbutiker och slutligen i restauranger, storkök och hushåll.

Nu börjar det komma en hel del idéer och lösningar för hur man kan hantera problemet och minska matavfallet. Det kanske mest kända exemplet i Sverige är företaget Allwin som, för att använda deras egna ord, “hjälper företag att bli av med sin överproduktion”. Allwin hämtar med sina egna lastbilar upp mat hos till exempel livsmedelskedjor och lämnar sedan maten till hjälporganisationer.

En annan rolig hjälp är appen Love Food Hate Waste som är skapad av organisationen med samma namn. I appen kan man lägga in vilka varor man har hemma och få förslag på passande recept, dessutom kan man synka sina inköpslistor med det man redan har för att inte köpa “dubbletter”. Min favoritfunktion är dock att man kan använda appen för att kolla hur mycket det behövs av en viss vara, hur mycket lax man behöver till tre vuxna till exempel, för att undvika att handla för mycket.

Har också ett hett tips för den som är i Uppsala i helgen och vill lära sig lite mer om problematiken kring matsvinn, och dessutom få lite praktiska tips kring hur man kan göra för att minska avfallet. Den 4:e maj klockan 12-16 anordnas nämligen en workshop av en grupp masterstudenter, eventet heter The Scrap Lunch Project och går av stapeln på Kalmar nation. Eventet är helt gratis och det kommer bjudas på mat som samlats in från restauranger och livsmedelsbutiker, mat som egentligen skulle ha slängts! Inget nationskort krävs men däremot måste man anmäla sig HÄR via facebook, begränsat antal platser. Kan man inte närvara just på lördag kan man ändå lära sig en hel del genom att går in på deras blogg eller Facebook-sida!

/Brita

Tankar om kossor

Efter en förhoppningsvis lugn och skön påsk mjukstartar vi med ett tips! Varje morgon klockan 06:50 i P1 sänds “Tankar för dagen”. Det är fem minuter med tankar som skall ge lyssnaren lite nya perspektiv och funderingar. De som författar tankarna är alla möjliga personer, alltifrån författare till läkare och trädgårdsmästare.

I torsdags morse var “tankar för dagen” en hyllning till kossorna och mjölken. Trädgårdsmästare Lars Krantz funderar kring mjölkens ursprung och kossornas roll i landskapet och frågar sig hur det kan komma sig att vatten på flaska är dyrare än mjölk! Lyssna gärna HÄR! (programmet från den 28e mars)

“En flock kor i det gröna beteslandskapet är som vita segel på en sommarfjärd”

Jorden vi äter

För att bryta av lite i vardagens slit och släp och få lite inspiration var jag på en lunchförelsäning förra veckan. Gillar verkligen lunchföreläsningar. Det är ett så trevligt format och ofta känns det lagom långt! Extra roligt var det förstås att det var vår blogginspiratör Ann-Helen Meyer von Bremen som stod för snacket. När vi började blogga var Ann-Helens blogg Hungry & Angry en av inspirationskällorna (det finns ju inte så där jättemånga som bloggar med koppling till lantbruk).

Det var studentkårens Biolivsråd som ordnade föreläsningen och de hade bjudit in Ann-Helen för att prata om boken Jorden vi äter som är naturksyddsföreningens årsbok. Tilsammans med Gunnar Rundgren har Ann-Helen studerat jordbrukare och jordbrukssystem i olika länder och på olika kontinenter. Frågan de försöker svara på är ifall det går att försörja världens befolkning ekologiskt.

Kan tänka mig att många redan nu tänker att “den där boken är ingenting för mig”. Ibland kan man bli trött på jämförelsen mellan ekologiskt eller konventionellt, mest för att diskussionen sällan kommer någonstans. Det som jag tyckte var så bra med Ann-Helens föreläsning var att hon ganska tidigt sa att målet var att boken INTE var att skrämmas eller smutskasta jordbruket!

Under föreläsningen presenterades jordbrukare som författarna besökt. Lantbrukare som lever i helt skilda världar. En brukar 1.5 hektar med hacka i Afrika och trots subventionerat konstgödsel så är chansen liten att ta sig ur fattigdomen. En annan bedriver soyaintensiv boskapsuppfödning i Brasilien där regnsskogen minskat drastiskt på grund av storskaligt jordbruk. I Brasilien träffar de också en man som vill återställa en bit regnskog genom agrofofrestry. I USA har industrialiseringen lett till ett komponentjordbruk och varje delstat har sin specialisering, i vissa stater finns bara i djur och i andra bara majs. I Sverige är lantbrukare ett utdöende släkte och det är färre och färre som sköter om landskapet.Ann-Helen menade att det alla dessa lantbrukare har gemensamt är att ingen är nöjd med sin lönsamhet. Alla vill utöka under nästa år för att få mer pengar över. En annan sak de har gemensamt är att de konkurrerar på samma marknad, en marknad som bland annat styrs av spekulationer på börsen. Kontentan av boken är att det kanske inte är fråga om ekologiskt eller konventionellt jordbruk. Det viktiga är att vara öppen för nya lösningar odlingssytem. Det går att försörja världen utan att förstöra så mycket som vi gör idag, men inte om vi stannar i dagens ohållbara livsmedelssystem. För att jordbruket ska kunna bära de miljömässiga och sociala kostnader det orsakar måste det också finnas möjlighet att få betalt för det man gör. Jordbruket kan bidra med stora förtjänster som biodiversitet och en levande landsbygd, men det är inget man får betalt för.

Tycker det var en väldigt uppfriskande föreläsning. Syftet var liksom inte att berätta vem som gör rätt eller vem som gör fel utan att ge lyssnarna en tankeställare kring hela systemet. Hur vill vi ha det egentligen? Hur ska framtidens jordbruk se ut? Stora tankar för en lunch kanske men också lite välbehövlig inspiration i kylan!

/Brita

Champagne och kor med rosett!

För några veckor sedan åkte två livsmedelsagronomer för att studera nutrition under en termin i Frankrike. Karin och Agnes har nu blivit väl bevandrade i det franska universitetslivet och har dessutom fått åka på en stor lantbruksmässa i Paris. Vi kunde inte låta bli att be om lite bilder och lite intryck. Därför bjuds det idag på ett resereportage!

I fredags besökte vi Salon International de l’Agriculture, SIA, i Paris. Det är en årlig tillställning som i år firade 50-årsjubiliuem där Frankrikes lantbrukssektor visas upp för allmänheten. Mässan var uppdelad i fyra delar. Det var djuren, växterna, företagen och livsmedlen, där samtliga områden i runda slängar fyllde en mässhall var. Vi – Karin och Agnes, som vanligtvis är livsmedelsagronomstudenter men förtillfället är på utbyte i Beauvais, Frankrike – ska här försöka beskriva denna absolut enorma mässa, vilka intryck vi fick och vad vi tagit med oss hem!

Djursektionen bjöd på uppvisning av nötdjur, grisar, får, getter, fåglar, hundar… Ja, till och med marsvin. I djurhallarna rymdes inte bara en paddock med läktare för uppvisning av (väl)avlade köttrasdjur, men även utställningsbås för de franska nötdjuren. Vi fick titta på och beundra storleken av raser som Blonde d’Aquitaine, Limousine, Charolais och Brune, med flera.

Nötdjursmanegen var fylld av många kilo muskler och nosringar. Det fanns likadana maneger för de andra djurslagen.

I djurhallarna stod även konsumentnära företag som Danone och McDonalds. Hos dem fick man reda på hur de tar vara på producenternas leveranser. McDonalds gick till exempel ut med att de bara använder franskt kött i sina hamburgare, något som nu livsmedelsföretagen generellt trycker lite extra på i och med hästköttskandalen. Det var väldigt intressant att strosa omkring bland alla djuren – och att slås av hur otroligt stora köttraserna är. Ett av vårt största intryck från mässan var upplevelsen av djuren. De var tvättade, ryktade, rosettprydda och ombonade av massvis med halm och såg ut att ha det bra. Men det slog oss snabbt att samtliga djur troligtvis var drogade för att dämpa den stress de utsattes för. Som följd såg de hängiga och omottagliga ut, vilket tyvärr ju var en förutsättning för att vi, och resten av besökarna, skulle få se dem.

En rosettinslagen ko och ett får med rosett.

Regionkänslan i Frankrike är enorm. Livsmedelsavdelningen fyllde den största delen av mässan och var uppdelad efter Frankrikes regioner, men även La France d’outre-mer, dvs. de forna franska kolonierna som fortfarande ligger under Frankrikes flagga, fanns representerade. En stark lokalpatriotkänsla kombinerat med matintresse har resulterat i en uppsjö av lokala specialiteter som alla fanns representerade. Till exempel, regionen som vi befinner oss i nu, Picardie, odlar gärna en särskild sorts böna som de stolt visade upp. Champagne från Champagne. Cantalost från Auvergne, och så vidare. I Frankrike finns en märkning som förkortas A.O.C. och är en slags ursprungsmärkning och visar på varans tradition som lokal specialitet. Det finns över 300 viner och 40 ostar som bär stämpeln. Det är något vi bör fundera på i Sverige – vara stolta över våra lokala livsmedel. Att kunna knyta an till maten och jorden den kommer från tror vi är oerhört viktigt. SIA har visat att man kan göra det på ett nytt och trendigt sätt som även faller Parisare i smaken (pun intented).

Vi fick sällskap av en orkester när vi hängde vid en av Champagnemontrarna.

Ett positivt intryck från mässan var att så många “vanliga” människor hittat dit. Paris-bor, långväga gäster, barnfamiljer, ungdomar och lantbrukare. Alla får se kossor! Barnen lockades av att få provsitta skördetröskor och spela Farming simulator medan de äldre skaffade sig en inblick i hur produktionskedjan från jord till bord ser ut, samtidigt som man kan provsmaka ostar och tampas med trängseln. Vi tycker att konceptet är beundransvärt och vill uppmana alla som har chansen, att åka dit.

Påminner om Ultuna?

Om man vill läsa vad vi gör utöver att springa på enorma jordbruksmässor kan man göra det på vår blogg Students in Beauvais. Tack Frida och Brita för utrymmet!

/Ankan och Kakan

Odla smycken

Att odling av olika slag trendat till sig i många storstäder den senaste tiden är ingen hemlighet. Det är gräs på taken, växter på väggarna och biodling runt hörnet. Att “grönt är det nya svarta” har också blivit lite av modeindustrins mantra. Det gäller inte bara bomull som odlats under schyssta förhållanden (som i och för sig inte är så bara) utan också kläder som är helt och hållet är gjorda av växter. Tröjan Zero Footprint Shirt, skapad av Dave Rittinger, är till exempel helt och hållet gjord av löv och lim – där kan man snacka om lövtröja istället för luvtröja.  Googlar man på ordet Trashion dyker det dessutom upp en massa exempel på hur skräp används för att skapa användbara plagg..

Nu har odlingstrenden tagit steget ut bland smycken och acessoarer! Det Isländska företaget HAF by Hafsteinn Juliusson har genom projectet Growing Jewlery skapat en kollektion av smycken som kombinerats med odling.

Smyckena, som pryds av isländsk mossa, måste tas om hand och vattnas som vilken planta som helst och håller sig gröna i ungefär ett år. Tyvärr framgår det inte vad man gör med smycket när mossan blir brun eller vissnar. Är du ett hippt och odlingsintresserat modelejon kan du se fler bilder och köpa smycken HÄR!

Värm dig med en traktor

Tänkte att jag i dag skulle prova på att vara modebloggare! Har nämligen hittat ett roligt klädmärke som jag kan tänka mig kan falla några av er läsare i smaken!

Klädmärket Moods of Norway startades 2003, av Stefan Dahlquist, Peder Borresen och Simen Staalnacke, i det lilla samhållet Stryn i Norge. Med inspiration från sin egen bakgrund på landsbygden, det norska landskapet och med erfarenheter från andra länder drog de igång sin verksamhet. Med en en gammal grolle-traktor som logotyp har de nu öppnat butiker i både Los Angeles och New York. Mina favoriter är deras utbud av vinterkläder som till exempel sockar och underställ i ull som är dekorerade med cocktailglas och traktorer, finns för både dam och herr!

Kanske kan vara något för skidspåret eller backen!
/ Brita

Får det lov att vara lite land?

Vi har flera gånger nämnt att det här med “delning” (sharing) av olika saker, är en stor trend. Delning är något som kanske alltid funnits men som fått ett uppsving genom internet. Tänk bara på hur vi delar musik och filmer. Idag sänder radioprogrammet Klotet i P1 ett avsnitt om collaborative consumption (samverkanskonsumtion) som är ett nygammalt sätt att se på konsumtion. Det innebär nämligen att man delar med sig av de resurser man har, till andra. Det kan handla om att dela med sig av sitt boende, sin bil eller varför inte en bit mark?!

Det gigantiska intresset för stadsodling verkar vara en annan trend som inte ger vika. Nu har den på allvar börjat få genomslag. I Seattle har man genom stadsdelsbidrag finansierat en designgrupp som sett till att USA’s största food forest, på 2,8 hektar, skall anläggas på offentlig mark. En food forest är en odlingsteknik som bygger på permakultur vilket innebär att man undviker att odla mycket av samma sak och istället försöker kombinera växter av olika sort, höjd och egenskaper för att  efterlikna ett naturligt ekosystem. I Beacon Food Forest i Seattle ska det finnas fruktträd, bärbuskar, örter och grönsaker. Maten skall de boende i närområdet kunna ta del av helt gratis. Även i Los Angelse har en grupp som kallar sig Fallen Fruit drivit ett projekt som lett till att Californiens största Fruit Park skall anläggas i L.A med fruktträd, bär och örter, allt gratis för folk i omgivningen.

Stadsodling är ett av många sätt att dela resurser på och tanken om delandet har gett upphov till en hel hög med nya affärsidéer och nätverk. Nu finns till exempel en sajt där den som vill ha mark kan möta den som redan har mark att dela med sig av – som en dejtingsajt fast för odlingsintresserade!

Landshare kan man skapa en profil och som anger vad man är för en typ: Antingen är men en grower som vill få tag i land att odla på, eller en landowner som har en bit land i trädgården att dela med sig av, eller en helper som bara vill vara med och dela med sig av sin kunskap och sitt intresse. Sedan är det bara att hitta någon som matchar profilen. Självklart kan man också lägga upp bilder och skriva på forumet som hör till. Landshare finns än så länge i Storbritannien, Australien och i Kanada. 

Jag kan tänka mig att det är många som tycker att det här med stadsodling mest låter som en gullig trend för medvetna stadsbor, men frågan är om den inte är här för att stanna? Visst kommer ett effektivt jordburk vara basen för vår tillgång på mat, men att se till att odla på mark som annars inte används till något särskilt, och se till att det som faktiskt odlas äts upp, samtidigt som fler får förståelse för var maten kommer ifrån, det känns som något alla kan vinna på! Ekosystemtjänster får man på köpet.

Jag menar…mark tillverkas ju inte längre.
/Brita

Vad vi minns från 2012

Året närmar sig sitt slut och det är dags för en tillbakablick. Förhoppningsvis har vi tagit upp ämnen som speglar mycket av det som hänt i branschen under året som gått. Inlägg som vi framförallt minns är:

Det här var året som en AGRONOM blev utsedd till Sveriges miljömäktigaste. Han heter Johan Rockström och är chef för Stockholm resilience center och Stockholm environment institute. Johan allierar sig med olika personer för att nå ut med sitt viktiga budskap, väldigt uppmärksammat är hans samarbete med den världsberömda fotografen Mattias Klum genom boken Vår tid på jorden. Nyligen släpptes också boken Bankrupting nature som är skiriven tillsammans med Anders Wijkman. Tycker att Johan både inspirerar och imponerar, vill också passa på att säga tack för att du förgyllde vår examenshögtid på vårbalen i maj!

År 2012 blev tre unga lantbrukarbröder från USA världskända med sina omskrivna låttexter och hemmasnickrade musikvideos. Vi tänker såklart på The Peterson Farm Bros som på ett kul sätt tydliggör kopplingen mellan bönder/landsbygd och mat. En svensk lantbrukare som verkligen gjort avtryck är @ekobonden Adam Arnesson som säljer lammkött via Twitter. Sociala medier är en jätteviktig och troligen en framtidens kanal för lantbruket att kommunicera direkt med konsumenter. Adam myntade under året ordet hipsterbonde, kan det komma med i Svenska akademins ordlista kanske?

Det har varit stort fokus på matsvinn i år. Många röster höjs för att uppmärksamma oss på att det omfattande matsvinnet innebär ett extremt resursslöseri – Både för jordklotet och för plånboken. En person som arbetar med att minska matsvinnet och vår matkonsumtions miljöbelastning är stjärnkocken Paul Svensson som föreläste i ämnet på Ultuna i höstas. Hans passion för livsmedel och matlagning kunde inte göra annat än att inspirera. Vet inte om svenskar är medvetna om det men svensk/nordisk mat är supertrendig och i världsklass. Det svenska kocklandslaget har tagit medalj i samtliga VM och OS sedan 1999 och i år tog dom hem sitt tredje OS-guld. Vi har egna mattraditioner och råvaror att vara stolta över!

Ett tråkigare ämne som dominerat stora delar av året är såklart krisen för svenska mjölkbönder. ICA-handlaren Lars Ocklind i Åre blev hjälte bland många lantbrukare när han höjde mjölkpriset i butik. Heja Lars, du stödjer ditt lokalsamhälle och människorna som verkar där. Krisen uppmärksammades även genom kampanjen Mjölk är tjockare än vatten där buskapet om mjölkkrisen spreds via rundbalskonst, det vill säga grafittimålade rundbalar runt om i Sverige. Vi hoppas på mindre röda siffror för landets mjölkproducenter nästa år, priset på mjölk kommer höjas i konsumentledet inom kort och har redan höjts till mjölkproducenterna. På det personliga planet har vi förvisso blivit ett år äldre men framförallt ett år rikare på erfarenheter och upplevelser. Bland annat gjorde Brita sitt exjobb i Laos för Stora Enso och Frida hade en fantastiskt kul 25-årsfest, tog examen och flyttade till Jönköping för jobb på Jordbruksverket. Får vi blicka framåt lite tror vi att intresset för mat, matens ursprung och smarta hållbarhetslösningar kommer fortsätta öka. Som ett exempel på detta gick årets publishingpris för infomagasin till Forskning och Framstegs specialnummer om just Maten, se bild ovan!

Tack alla våra nya och återkommande läsare, vad tråkigt det vore att blogga utan er! Gott Nytt År!

/Brita och Frida

Bakom lucka 9 har vi…oxkind!

Julen är full av mat och för många innebär det en hel del kött. Om man nu har tänkt äta kött så är det förstås läge att köpa svenskt och kanske också våga sig på att köpa sina revbensspjäll, skinkor och korvar från ett charkuteri eller över köttdisken. Bättre köpa några få fina bitar än en massa skrutt!

Att stycka och hantera kött är ett hantverk som inte alla är helt bekväma med. För att fler ska våga prova och lära sig att stycka en köttbit har märkningen Svenskt Kött en adventskalender med köttskola. Varje dag gömmer det sig en film bakom luckan som visar hur en viss detalj styckas eller hur man hanterar en köttbit. Luckorna öppnas på Svenskt Kötts facebook-sida. Här är gårdagens lucka!


Filmklipp från tidigare luckor visar bland annat hur man ska skära en köttbitt på rätt sätt, hur man tillagar njurtapp och hur man putsar en köttbit.

Vill också tipsa lite om Svenskt Kötts satsning “Gris by Sweden”, ett projekt som syftar till att framhäva svenskt kött, och främst svenskt fläsk, som något exklusivt. Tycker att det är en väldigt bra typ av kommunikation eftersom den förmedlar kvalitet och lite lyxig känsla och inte bara matar fakta! Projektet är också en satsning för att försöka få svenskt griskött att bli en av tävlingsråvarorna i Kock-VM 2014. Internationellt är svenskt griskött sällsynt eftersom produktionen är så liten. För att visa den höga kvaliteten ordnade Svensk Kött i somras ett event i Lyon, Frankrike där matjournalister fick äta en avsmakningsmeny baserad på svensk unggris. 2014 är Sverige värdland för kock-EM!

Haag och Lundgren pratar mat igen

Lagom till att min bästa bloggkompanjon Brita kommer hem från andra sidan klotet (tjohoo!), alltså den 15:e november, kommer vi bänka oss framför TV:n och kolla på det nya programmet Historieätarna i SVT med Erik Haag och Lotta Lundgren som sist sågs i fantastiska Landet Brunsås.

Det nya programmet går ut på att Erik och Lotta ska äta sig genom historien och smaka på det bästa och sämsta ur den svenska mathistorien. Dessutom kommer dom utsätta sig för kläder, hygien, sport och nöjen från de olika tidsepokerna. Med andra ord lever duon som dåtidens svenskar vid olika tidsepoker vilket bland annat innebär att dom blir sjuka, luktar illa, får löss etc. Dom tidsperioder som undersöks under seriens gång är 1650, 1750, 1890, 1920, 1940 och 1970. Andra personer som medverkar i Historieätarna är Björn Gustafsson, Fredrik Lindström och Edward Blom och andra experter som vet hur det gick till när det begav sig. En massa favoriter i ett och samma program som dessutom handlar om två favoritämnen: mat och historia, tror det kommer bli ruggigt intressant och roligt! Haags och Lundgrens favoritepok är tydligen 1920. Ser fram mot tjusiga kläder i det programmet, lite som Downton Abbey gissar jag…

Vad tittar ni på i höst?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...