Category Archives: Veckans agronom

Veckans agronom hänger i maktens korridorer…

Posted on by
Reply

Några av er har kanske läst eller hört att EU:s jordbruksministrar kommit överens om den framtida inriktningen för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Men vad betyder det egentligen, och hur ser arbetet ut innan man kommer fram till ett sådant beslut?  Vi har fått tag på Lisa Ehde- en mark-växt agronom som kan svara på de här frågorna och som berättar om hur det är att jobba med jordbrukspolitik utan att vara politiker!
Vad jobbar du med egentligen?
Jag är tjänsteman på Landsbygdsdepartementet, det innebär att jag är politiskt obunden och inte behöver byta jobb om vi skulle byta regering. Jag arbetar med att genomföra regeringens politik oavsett vilken regering vi har. Det innebär många olika arbetsuppgifter, till exempel att ta fram handlingslinjer för vad Sverige ska framföra vid EU-möten, träffa branschrepresentanter, åka på rådsmöten i Bryssel, läsa långa lagförslag, förbereda olika typer av underlag, hjälpa till med en debattartikel och hålla dragningar om aktuella frågor för Landsbygdsministern.

Vad gör du just nu?
Just nu går mycket av min tid åt till den pågående reformen av CAP (Common Agricultural Policy). För er som inte kanske inte hört detta, håller man på att förhandla fram hur CAP ska se ut från 2014 till 2020. Eftersom CAP utgör nästan halva EU-gemenskapens budget är det en mycket viktig och omdebatterad fråga inom EU.

Vad innebär den nya reformen av jordbrukspolitiken?
Kommissionen föreslår en rad förändringar. Den största skillnaden mot tidigare är att 30 % av gårdsstödet skall vara kopplat till tre åtgärder som lantbrukaren ska genomföra. Åtgärderna är i korthet att lantbrukaren ska ha flera grödor samtidigt, att permanenta gräsmarker ska bevaras och att en viss procentsats av marken ska användas för det som kallas för ”ekologiska fokusområden”. Sådana områden kan till exempel vara träda, skyddszoner eller stenmurar. En annan nyhet som föreslås är att unga lantbrukare ska få mer pengar och att lantbrukare med mycket små jordbruk ska ingå i ett mer förenklat stödsystem. De olika förutsättningarna inom EU kommer dock troligen leda till att slutförslaget innehåller MASSOR av undantag från reglerna och anpassningar till särskilda omständigheter, till exempel att många lantbrukare i Sverige bara kan odla vall.

Hur går det till när man utformar en ny jordbrukspolitik?
I oktober 2011 lade EU- Kommissionen fram sitt förslag till hur de vill att CAP ska se ut från och med 2014. Kommissionen beslutar dock inte om CAP:s framtid ensamma. För första gången ska också Europaparlamentet med sina 754 ledamöter vara med och bestämma.

Den stora utmaningen med CAP är att hitta gemensamma regler som fungerar i länder med helt olika utgångspunkter. Klimatet och förutsättningarna för jordbruk skiljer sig markant mellan norr och söder och strukturen på lantbrukssektorn skiljer sig också mer än man kanske kan tänka sig. Som exempel har vi i Sverige har närmare 70 000 lantbrukare och genomsnittsarealen är 43 hektar, men i Rumänien finns cirka 3 miljoner lantbrukare som brukar mindre än 4 hektar! Dessutom är det jättestora skillnader mellan länderna när det gäller nivån på stöden. Det säger sig kanske självt att det krävs en hel del förhandlande för att EU:s alla medlemsstater, Kommissionen och Europaparlamentet ska kunna komma fram till ett gemensamt förslag till ny jordbrukspolitik!
Hur går förhandlingarna till?
Utifrån Kommissionens förslag börjar medlemsstaterna förhandla i det som kallas ”rådet”. Rådet består av alla medlemsländer och länderna turas om att vara ordförande ett halvår i taget. Förhandlingar i rådet sker på olika nivåer; på tjänstemannanivå (med sådana som jag), på en mellanpolitisk nivå med Sveriges representant i Bryssel och på ministernivå där Landsbygdsminister Eskil Erlandsson representerar Sverige. Parallellt med arbetet i rådet börjar Europaparlamentet staka ut sin position gällande CAP.

För att ge ett exempel på vad det innebär att ena alla åsikter kan jag berätta att den person som satte ihop den första rapporten kring parlamentets syn på CAP fick strax över 8000 förslag till ändringar från andra parlamentariker! Parlamentet lyckades dock rösta igenom sitt förslag i mitten på mars, och rådet (det vill säga medlemsstaterna), kom fram till sin position sent på natten den 19 mars. När både rådet och parlamentet stakat ut sin position börjar det riktigt spännande förhandlingsarbetet när medlemsstaterna, parlamentet och kommissionen ska närma sig varandra. Målet är att nå en slutlig överenskommelse i juni i år. Införandet av den nya politiken får dock, i stora delar, vänta ända till 2015.

Är det verkligen kul att jobba med sådana här tungrodda processer?
När det dimper ned ett tjockt lagförslag på engelska som jag snabbt måste sätta mig in i, och när jag är väldigt nervös inför en dragning eller måste gå upp klockan 4 på morgonen för att hinna med ett flyg, och inte är tillbaka förrän midnatt, måste jag erkänna att det är mindre kul. Men för det mesta är det verkligen roligt, intressant och utmanande. Jag lär mig nya saker precis hela tiden och det känns som att man får vara med där det händer! Nu ser jag fram emot att se hur den politik som förhandlats fram ska förverkligas till verklighet. Jag har också lärt mig massor om EU-arbete som jag absolut inte fick lära mig under tiden på Ultuna.

Tack för att du ville vara veckans agronom Lisa!

Han utvecklar jordbruket i Belize

Posted on by
Reply

Reslusten och viljan att göra skillnad verkar vara stor hos Veckans agronom som knappt varit i Sverige sedan examen 2011. Låt oss presentera markväxtagronomen Erik Hammar som jobbar som Marketing & Communications Coordinator på Ya’axché Conservation Trust i Belize.

Att jobba i utvecklingsländer med bevarandebiologi/jordbruk var tidigt ett mål.
Som första jobb (en volontärtjänst) hamnade Erik på WWF i Mongoliet där han gjorde en litteraturstudie om bete och betesdjur, mer specifikt hur gräsmarkerna där sköts eller missköts. Mongoliets vida gräsmarker och miljoner betesdjur är ett typexempel på Tradegy of the commons. För er som inte är ekonomer eller som sov sig igenom nationalekonomin är det ett begrepp för hur gemensamt ägda resurser exploateras av individer som agerar i självintresse utan att ta hänsyn till gruppens bästa.

”Då planekonomin försvann i början av 90-talet blev boskapen privat egendom medan betesmarken förblev fritt för alla att använda. Det är inte svårt att inse vilka problem landets jordbruk har att handskas med idag”, säger han. Efter 9 veckor i Mongoliet var projektet slut och Erik erbjöds en tjänst på Ya’axché Conservation Trust. Han tog sitt pick och pack och flyttade till Belize. Till att börja med jobbade Erik med projektutveckling och finansiering med idag jobbar han alltså med kommunikation och marknadsföring.

Kan du berätta om organisationen du jobbar för?
Ya’axché  grundades 1997 som en gräsrotsorganisation och arbetar med samhällsutveckling och skydd av hotade områden. Inom programområdet Community & Livelihoods arbetar Ya’axché med att utveckla jordbruket och förbättra inkomsterna för mayafamiljer i den region där organisationen verkar. ”Traditionellt används svedjebruk men med en allt större befolkning har odlingsmetoden blivit ohållbar. Världens näst största barriärrev ligger i Belize och sediment, näringsämnen och bekämpningsmedel från jordbruket hotar ekosystemet”, säger Erik.

Ya’axché arbetar idag med cirka 80 jordbrukare som reducerat sitt svedjebruk och istället börjat med kakaobaserad agro-forestry där timmerträd och andra fruktträd odlas tillsammans med kakao. Kakaoproduktionen är relativt låg i Belize idag men kvaliteten på kakaon som produceras är bland den högsta i världen.

Det andra programområdet man jobbar med är skydd av hotad natur i två regioner:
 Dels Golden Stream Corridor Preserve som består av drygt 6000 hektar sekundär skog och utgör en viktig länk mellan Maya Mountains och det Karibiska havet, dels Bladen Nature Reserve som utgörs av drygt 40 000 hektar orörd regnskogsliknande lövskog.

Det är ett ständigt arbete att finansiera verksamheten. Erik menar att det tyvärr är få fonder/organisationer som är villiga att finansiera lönekostnader, trots att löner är den viktigaste utgiftsposten i de flesta av organisationens projekt. ”Därför fylls många viktiga positioner inom organisationen av internationella volontärer. Ett exempel är Lee som är Protected Areas Manager och ansvarig för 46 000 hektar skog! För tillfället arbetar 7 internationella volontärer, inklusive mig själv, för Ya’axché. De flesta har en bakgrund inom biologi, GIS eller agronomi”.

Hur ser en vanlig dag ut?
”Det är mycket jobb med webbplatsen och sociala medier. Jag tar även fram material till olika informationskampanjer och rapporter. Eftersom jag har ett stort fotointresse blir det en del foto- och videojobb, vilket är jättekul”. På frågan hur det är att bo i ett utvecklingsland svarar Erik att det är mycket som är konstigt i början. Efter att ha bott i Belize i drygt 10 månader börjar han dock vänja sig. Standardmaten, som består av ris med bönor och kyckling, har han dock tröttat på vid det här laget.

Vad ser du som den största utmaningen inom branschen?
”Den absolut viktigaste frågan just nu enligt mig, både globalt och lokalt, är befolkningstillväxten. Globalt är det ett problem som lyfts fram mer och mer av forskare men det är fortfarande känsligt att diskutera människan i sig som ett problem”. Belize är idag är glesbefolkat med sina drygt 300 000 invånare men befolkningen växer snabbt. Dålig tillgång till preventivmedel, bristfälliga sexualkunskaper samt faktumet att de flesta skolor i Belize drivs av religiösa samfund gör inte situationen bättre. Erik tycker det är bra att stora organisationer som Bill & Melinda Gates Foundation är villiga att lägga resurser på women empowerement och preventivmedel i Afrika men att problemet borde lyftas fram mer globalt.

”Det arbete som görs för att göra jordbruket mer hållbart är bortkastat om inget görs för att dämpa befolkningstillväxten. Givetvis finns inga enkla svar men det hjälper knappast att ignorera problemet, vilket verkar vara gällande praxis i det internationella samfundet”. Lite vågat uttryckt kan man säga att standardfrågan i jordbruksdebatten Hur kan vi föda 9 miljarder människor år 2050? istället borde fokusera kring Hur kan vi förhindra en befolkningstillväxt till 9 miljarder?

Erik menar att hans utbildning och bakgrund inom jordbruk varit avgörande för att få de jobb han haft. Han kompletterade sin agronomutbildning med så mycket ekologi/miljövetenskap som möjligt då han från början visste vad han ville jobba med. Det femte utbildningsåret spenderade han på Cranfield University i Storbritannien där han läste en så kallad double degree (MSc in Land Management). Tipset till dig som vill jobba med internationell utveckling är att kolla webbsidor som annonserar internationella volontärtjänster, exempelvis www.conbio.org och www.environmentjobs.com. Om inte annat så söker Ya’axché en Development Officer just nu! Läs mer om jobbet här!

Stort tack till Erik för att du ville vara Veckans agronom! Vi önskar dig lycka till och är nyfikna på vad ditt nästa äventyr blir. Alla bilder i det här inlägget är tagna av Erik och fler fina bilder tagna av honom utlovas framöver.

Mycket att lära om tillsatser!

Posted on by
Reply

Att utbilda sig till agronom innebär att man får specialkompetens inom landsbygd, lantbruk och livsmedel. Olika inriktningar specialiserar sig på olika delar av förädlingskedjan men ett väldigt gott exempel på specialkunskaper är det som livsmedelsagronomerna sysslar med.

Härom veckan skrev Ida Pettersson som läser sitt fjärde år till livsmedelsagronom ett inlägg på facebook som tydligt visar hur lite man egentligen vet om livsmedelsproduktion. Inlägget handlar om vanliga missuppfattningar och okunskap om tillsatser och så kallat ”matfusk” viket är en term som förekommer i media både nu och då. Texten är egentligen en reaktion på ett annat facebook-inlägg som kan läsas HÄR, men är mycket läsvärd och lärorikt att läsa även fristående. Tack för en bra lektion i vardagskunskap Ida!

Hej!
Jag läste nyligen ett inlägg på facebook som på ett målande sätt beskriver den uppfattning jag tror många har om livsmedelsproduktionen  och det så kallade ”matfusket”. Jag menar inte att på något sätt se ner på vad som stod i inlägget, men jag kunde inte hjälpa att iaktta en del faktafel och missuppfattningar som jag tror är allt för vanliga. Så nu är min plan att försöka tydliggöra en del av dessa!

Det första var om glass som serverades på en förskola, eftersom ett av barnen fyllde år. Denna glass innehöll ”is, färgämne, konstgjorda aromer och tjugo liter socker.” Just det här med glass kan man skriva sida upp och sida ner om, men jag skall försöka hålla mig kort. Att tillverka glass är en process där man oftast använder sig av mjölkprodukter som grund (annars finns det ju t. ex. Sojaglass), varpå man tillsätter socker, ibland ägg, smaksättare och andra tillsatser. Det är just de här ”andra tillsatserna” jag tror många ser som ett problem. De är dock i glassen av en anledning: till exempel för att glassen skall vara mjuk direkt när den kommer ut från frysen, eller att den inte snabbt skall flyta ut till en pöl på tallriken när man tagit sin portion. Det man också ska tänka på är att en del av glassen i butikerna är väldigt billig, och till det priset är det orealistiskt att förvänta sig en glass gjord på ren grädde, och av de finaste råvarorna. Det finns ju självklart också sån glass, men då får man vara beredd att betala mer för sin smakupplevelse. Det är heller inget fel på den billiga glassen, jag tycker själv att det ibland kan vara gott med sådan, man kan ju som student inte vara en gourmet varje dag.

Nästa sak jag reagerade på var ”margarin och rosafärgad e-ämneskorv på det industribakade brödet innehållandes mjölbehandlingsmedel och annat”. Då tar vi det från början: Margarin är ett smart livsmedel, i det att man tar flytande vegetabilisk olja och förändrar den så att den blir fast i rumstemperatur. Den innehåller mer omättat, ”nyttigt” fett än smör, vilket kan vara bra för många människor, i synnerhet de som har en hög konsumtion av mättade fetter. Själv föredrar jag som många andra smör, mest för smakens skull. Nästa sak i denna meningen är den rosafärgade e-ämneskorven. Det ämne som gör korven och annat processat kött rosa heter nitrit (E250), och det tillsätts dels för att få fram den karaktäristiska smaken, för att ge köttet en aptitlig färg, men viktigast av allt för att förhindra tillväxt av bakterien Clostridium botulinum, som kan orsaka sjukdomen botulism. Det är en sjukdom som i värsta fall är dödlig, men med en tillsats av nitrit i dessa livsmedel kan man enkelt förhindra att den växer till. Jag kan också här nämna att det har med jämna mellanrum skapats rabalder kring denna tillsats, men det finns inga tydliga bevis på att den skulle vara giftig. Vill man veta mer kan jag hänvisa vidare till mer information. Nitritet kombineras ofta med någon form av oxidationsmedel, till exempel vanligt C-vitamin (E300), för att den ska ha en ideal verkan.

Sista delen i detta var industribrödet innehållande mjölbehandlingsmedel. Detta mjölbehandlingsmedel är faktiskt också bara vanligt vitamin C (E300), som tillsätts för att mjölet skall mogna och få bra egenskaper för brödbak. Förr i tiden lagrade man mjölet i månader innan man bakade, det för att få samma effekt. Gällande maltodextrin är detta ett naturligt ämne som framställs från vanlig stärkelse, som helt enkelt klipts upp i mindre bitar och därför är praktiskt att använda som utfyllnadsmedel.

Vad gäller ”antibiotikauppfödd och vattenmarinerad kyckling” så kan jag meddela att man i Sverige endast ger en typ av antibiotika i förebyggande ysfte till slaktkyckling: Koccidostatika. Denna skyddar mot Koccidos, som är den vanligaste sjukdomen hos fjäderfä. Innan man sedan skickar sina kycklingar till slakt har de en karenstid på några dagar, vilket innebär att man slutar ge de medicin för att göra de redo för konsumtion. Vattnet som kycklingen marineras med då den fryses tillsätts för att göra den mörare, samt för att den inte skall förlora för mycket vatten vid upptining och tillagning. Sen är det en annan diskussion om det är så att vissa producenter tillsätter vatten i överdrift. Här kan det också vara värt att nämna att det i Sverige är förbjudet att ge antibiotika i förebyggande syfte till andra djurslag än höns. Detta är något att vara stolta över, då det minskar spridningen av resistenta bakterier. Det är också ett mycket starkt argument till att äta svenskt kött.”Hårdraffinerat mjöl (pasta) och industritillverkade köttbullar” kommer vi till nu. Mjölet som pastan tillverkas av är vanligt vetemjöl eller semolina (grovkornigt mjöl) från Durumvete. Det är inte konstigare än vanligt mjöl, alltså finfördelade bitar av mjölkroppen i vetekärnan. Mjölnarna arbetar hårt för att få fram ett bra mjöl, som alltid har samma egenskaper, trots variationer i veteskörden. Köttbullarna från industrin har fått lite dåligt rykte i och med hästköttsskandalen, men de är inte farliga att äta. Det många reagerar på när det kommer till köttbullar som är färdiggjorda (och korv med, för den delen) är kötthalten som uppfattas som låg. Just när det gäller köttbullar så blir det faktiskt ofta liknande kötthalt på de man gör hemma, i och med tillsatsen av ströbröd och mjölk eller vatten. Vad gäller kötthalt i korv har det kommit ett bredare utbud på senare år, som gör det möjligt att välja precis vad man vill ha. I korv tillsätts ofta potatis för strukturens skull, men också av ekonomiska skäl.

Vad gäller Quorn så är det mycket riktigt framställt från en mögelsvamp. Man framställer quorn genom att odla Fusarium venenatum i tankar, varpå dess svampprotein blir till produkten vi känner som quorn. Detta är ett väldigt smart val för vegetarianer, då det innehåller både mycket protein och kostfibrer. Om man tycker det låter läskigt med att en mögelsvamp skulle användas till livsmedel, kan man tänka på att man länge använt både mögel och bakterier i mat. Vad skulle roquefortost vara utan mögel? Ingenting!

Jag vill även kommentera den 36% grädden, med karragenan. Grädde kan enkelt framställas i flertalet olika fetthalter, och ibland tillsätter man även förtjockningsmedel såsom karragenan för att stabilisera produkten. Just karragenan består av en polysackarid (ungefär som stärkelse) som kommer från en rödalg.

För att försöka knyta ihop säcken lite här på slutet skulle jag vilja sammanfatta det hela med att: Tillsatserna i vår mat är godkända av EU, och informationen revideras ständigt för att det ska bli bättre. Det finns ett enormt utbud av mat i affärerna idag, och man får i många fall det man betalar för. Alla de livsmedel som kommer ut på marknaden har genomgått kvalitetskontroller, som till exempel HACCP.

Just när det kommer till mat är det många som har starka känslor, alla måste ju faktiskt äta. Men jag tror också att det är viktigt att då se till att man vet vad man pratar om och inte bara tror på det som känns bäst, eller det som kvällspressen skriver. Man får ta allt med en nypa salt, helt enkelt.
Tack för mig!
/ Ida Pettersson

Champagne och kor med rosett!

Posted on by
Reply

För några veckor sedan åkte två livsmedelsagronomer för att studera nutrition under en termin i Frankrike. Karin och Agnes har nu blivit väl bevandrade i det franska universitetslivet och har dessutom fått åka på en stor lantbruksmässa i Paris. Vi kunde inte låta bli att be om lite bilder och lite intryck. Därför bjuds det idag på ett resereportage!

I fredags besökte vi Salon International de l’Agriculture, SIA, i Paris. Det är en årlig tillställning som i år firade 50-årsjubiliuem där Frankrikes lantbrukssektor visas upp för allmänheten. Mässan var uppdelad i fyra delar. Det var djuren, växterna, företagen och livsmedlen, där samtliga områden i runda slängar fyllde en mässhall var. Vi – Karin och Agnes, som vanligtvis är livsmedelsagronomstudenter men förtillfället är på utbyte i Beauvais, Frankrike – ska här försöka beskriva denna absolut enorma mässa, vilka intryck vi fick och vad vi tagit med oss hem!

Djursektionen bjöd på uppvisning av nötdjur, grisar, får, getter, fåglar, hundar… Ja, till och med marsvin. I djurhallarna rymdes inte bara en paddock med läktare för uppvisning av (väl)avlade köttrasdjur, men även utställningsbås för de franska nötdjuren. Vi fick titta på och beundra storleken av raser som Blonde d’Aquitaine, Limousine, Charolais och Brune, med flera.

Nötdjursmanegen var fylld av många kilo muskler och nosringar. Det fanns likadana maneger för de andra djurslagen.

I djurhallarna stod även konsumentnära företag som Danone och McDonalds. Hos dem fick man reda på hur de tar vara på producenternas leveranser. McDonalds gick till exempel ut med att de bara använder franskt kött i sina hamburgare, något som nu livsmedelsföretagen generellt trycker lite extra på i och med hästköttskandalen. Det var väldigt intressant att strosa omkring bland alla djuren – och att slås av hur otroligt stora köttraserna är. Ett av vårt största intryck från mässan var upplevelsen av djuren. De var tvättade, ryktade, rosettprydda och ombonade av massvis med halm och såg ut att ha det bra. Men det slog oss snabbt att samtliga djur troligtvis var drogade för att dämpa den stress de utsattes för. Som följd såg de hängiga och omottagliga ut, vilket tyvärr ju var en förutsättning för att vi, och resten av besökarna, skulle få se dem.

En rosettinslagen ko och ett får med rosett.

Regionkänslan i Frankrike är enorm. Livsmedelsavdelningen fyllde den största delen av mässan och var uppdelad efter Frankrikes regioner, men även La France d’outre-mer, dvs. de forna franska kolonierna som fortfarande ligger under Frankrikes flagga, fanns representerade. En stark lokalpatriotkänsla kombinerat med matintresse har resulterat i en uppsjö av lokala specialiteter som alla fanns representerade. Till exempel, regionen som vi befinner oss i nu, Picardie, odlar gärna en särskild sorts böna som de stolt visade upp. Champagne från Champagne. Cantalost från Auvergne, och så vidare. I Frankrike finns en märkning som förkortas A.O.C. och är en slags ursprungsmärkning och visar på varans tradition som lokal specialitet. Det finns över 300 viner och 40 ostar som bär stämpeln. Det är något vi bör fundera på i Sverige – vara stolta över våra lokala livsmedel. Att kunna knyta an till maten och jorden den kommer från tror vi är oerhört viktigt. SIA har visat att man kan göra det på ett nytt och trendigt sätt som även faller Parisare i smaken (pun intented).

Vi fick sällskap av en orkester när vi hängde vid en av Champagnemontrarna.

Ett positivt intryck från mässan var att så många “vanliga” människor hittat dit. Paris-bor, långväga gäster, barnfamiljer, ungdomar och lantbrukare. Alla får se kossor! Barnen lockades av att få provsitta skördetröskor och spela Farming simulator medan de äldre skaffade sig en inblick i hur produktionskedjan från jord till bord ser ut, samtidigt som man kan provsmaka ostar och tampas med trängseln. Vi tycker att konceptet är beundransvärt och vill uppmana alla som har chansen, att åka dit.

Påminner om Ultuna?

Om man vill läsa vad vi gör utöver att springa på enorma jordbruksmässor kan man göra det på vår blogg Students in Beauvais. Tack Frida och Brita för utrymmet!

/Ankan och Kakan

Rött och gult är Gustavs färger

Posted on by
Reply

Det är nog många agronomstudenter och agronomer som skulle vilja göra det som Veckans agronom gör. Han heter Gustav Nilsson och jobbar som marknadsutvecklare och produktchef för Seed Hawk på Väderstadverken utanför Linköping. Han tog examen för drygt fyra år sedan och har redan hunnit jobba på två välkända internationella företag med olika spännande uppdrag. Utan att ha frågat vad han själv tycker om saken måste man nog säga att Gustavs karriär gått spikrakt uppåt sedan han lämnade Ultuna!

Vi tar det från början. Gustav är inskriven på biosystemteknikprogrammet, vilket ersatte teknikagronomprogrammet när det lades ner höstterminen 2002. Idag finns dock inget av programmen kvar (synd tycker många). Gustav kom dock på andra tankar och bytte spår till ekonomagronom. Efter examen 2009 fick Gustav jobb som marknad/säljchef på DeLaval med ansvar för Egypten, Libyen och Sudan. Under två års tid var han bosatt i Kairo.

Hur var det att jobba i så främmande länder?
“I Egypten var den kulturella skillnaden väldigt påtaglig. Man lever mycket mer efter religiösa övertygelser, och man har ett annat sätt att arbeta på. Svensk arbetsmoral och ansvarstagande inbillar jag mig ibland är nog bland de högsta i världen. Det är också ett väldigt hieratiskt system och på så vis går allting väldigt långsamt”. Relationen mellan Gustav och sin minst sagt lynniga närmsta chef på DeLaval vittnar om att man får ta seden dit man kommer då man jobbar internationellt. Gustav säger att han kunde bli kallad till kontoret och ena dagen få komplimanger, smicker och bli hyllad, medan nästa dag få utskällningar så öronen fladdrade och fönsterrutorna skakade! Det var påfrestande men samtidigt lärorikt. Han tillägger också att man utvecklas ganska mycket när man arbetar i ett annat land eftersom man oftast är ensam, så man får lösa utmaningarna helt själv.

Av olika anledningar valde Gustav att gå vidare 2011 och fick jobb på Väderstadverken. Han ansvarar idag för produktkategorin Seed Hawk som är företagets största direktsåmaskin och anpassad för regioner med små nederbördsmängder. Den största varianten är i dagsläget 25 meter bred! Seed Hawk utvecklas och tillverkas i samarbete med ett kanadensiskt bolag som Väderstad är delägare i. Gustav berättar att han alltid haft ett stort teknik- och maskinintresse, i synnerhet för Väderstads maskiner. Tillsammans med Philip Westman (som också jobbar på Väderstad idag) skrev han sitt examensarbete för Väderstad. Exjobbet bestod av en marknadsplan för den indiska marknaden och det blev deras första kontakt och fot in på företaget.

Vad gör du om dagarna?
Gustav har ett brett ansvarsområde och arbetsuppgifterna är därför väldigt varierande. En dag på jobbet kan innehålla kundbesök, marknadsundersökningar, uppbyggnad av dealernätverk, hitta nya importörer eller ansvara för utbildningar på Seed Hawk produkter. Gustav är på resande fot i jobbet ca 100-120 dagar om året och gör många resor till Kanada och Ryssland. Det måste bli många flygbonuspoäng? Gustav kommenterar att: “Det låter kanske glamoröst att få resa mycket i jobbet, den utmanande sidan av det är att det sliter ganska mycket med tidomställningar och nya upplevelser samtidigt som du måste leverera resultat och ta snabba beslut”.

Framtiden
Vi undrar vilka frågor Gustav tycker är viktiga just nu och hur han ser på framtiden. Han svarar att eftersom Väderstad är ett globalt företag påverkas de av de stora frågorna. “Vi påverkas i hög utsträckning av spannmålspriset, generellt kan man säga att om priset på spannmål är högt så går det bra för Väderstad”. Han menar också att ett exportberoende företag som Väderstad upplever försämrad försäljning i oroliga tider. “Det må vara egoistiskt men krig och oroligheter ställer inte bara till det för människor som bor på platsen/landet utan även för exportberoende företag”. Att vara ett globalt företag och att verka i utvecklingsländer innebär också risker. Lagar och regelverk som påverkar företagets verksamhet kan förändras över natten, Ryssland är exempelvis ett sådant land. Vad gäller framtiden så ser den väldigt ljus ut för Väderstad: “Vi kommer bara bli fler och fler människor och mindre och mindre areal att odla på, så moderna såsystem som optimerar skörden ligger i tiden”, säger Gustav.

Tips!
Om vi ska prata utbildning så tycker han att agronomers styrka är bredden på utbildningen som ger en bra uppfattning om hur den agrara branschen fungerar, samtidigt som man får en djupgående kunskap inom vissa områden (beroende på vilka kurser man läst). För den som är intresserad av att jobba internationellt tipsar Gustav om att studera utomlands. “Det är väldigt berikande, dels att få se andra kulturer men också att lära sig andra språk. Generellt så är språket viktigt när företag anställer, kan man fler språk än modersmål + engelska så är det klart en fjäder i hatten under arbetsintervjun”. Han säger också “vill man någonting riktigt mycket så blir det så till slut brukar jag tänka”.

Med den inställningen tror vi att Gustav kommer nå väldigt långt. TACK för att du ville vara veckans agronom!

Mattias – med rätt att röta

Posted on by
Reply

”Agronomer är jordnära och enkla människor som det aldrig är svårt att ha och göra med. Hjälpsammare själar med huvudet på skaft får man leta efter!”

Så säger veckans agronom Mattias som tog examen för snart tre år sedan. Idag jobbar han med något som verkligen ligger i tiden, nämligen med att ta hand om matsvinn och avfall. Själv beskriver han det så här: ”Medan mina kurskamrater gör sitt bästa med att hjälpa lantbrukare att öka produktionen av livsmedel så tar jag hand om det som blir över i andra änden. Min uppgift är att se till att vi gör det bästa av det som blivit ett problem”.

Mattias Persson är en härlig mark & växt agronom som idag jobbar på Örebro Kommun. Där är han ansvarig för den biologiska behandlingen vilket innebär många typer av uppgifter. När vi frågar Mattias om dessa är det ingen dålig lista han radar upp ”Några av de ansvarsområden jag har är; försäljning av förädlade jordprodukter till olika ändamål, kompostering av matavfall, kompostering av trädgårdsavfall, behandling av förorenade jordar, utredningar och vattenrening”. Dessutom får Mattias nätverka en hel del, bland annat inom Avfall Sverige’s arbetsgrupper. Avfall Sverige är landets största miljörörelse

Hur hamnade du just där?
Örebro sökte en agronom som skulle jobba med möjligheterna att öka kretsloppet av näringsämnen från staden tillbaka till jorden. I nästan ett decennium har staden samlat in matavfall till en certifierad råkompost. Komposten innehåller mycket mullämnen och fosfor. Den är godkänd att spridas som gödningsmedel på KRAV-odlingar, men den största mängden blandas på olika sätt med matjord, sand och torv och blir sedan produkter som säljs privatpersoner och företag. Man kan alltså köpa jordprodukter direkt från Örebro kommuns avfallsanläggning som heter Atleverket, HÄR finns mer info om det!

Vad gör du om dagarna?
I den roll som Mattias har är det mycket på gång samtidigt. Det gör att han får strukturera och planera sina dagar själv och styra över vad han behöver ta tag i först. Arbetsuppgifterna styrs också lite av säsongen. ”På våren och försommaren är det högsäsong för jordförsäljningen. Då, men även under resten av året är det mycket arbete med kundkontakter, tillverkningen och försäljningen av jordar i olika blandningar och volymer”

En annan grej som Mattias jobbar med är slam, ett ämne som debatteras ofta och mycket. På anläggningen mellanlagras och hygieniseras slam som kommer från avloppsreningsverket i Örebro. Slammet är certifierat och rikt på näringsämnen, Mattias menar att det är en viktig resurs. ”Slamdebatten går upp och ner, men vad man än tycker, så finns det viktiga mull- och näringsämnen i slammet som borde återgå till den jord som den en gång kom ifrån. Fosfor är inte en ändlig resurs utan råvaran för fosforn är ur fosforrika mineraler. Det kan vara så illa att fosforn redan har nåt sin peak, så vi bör ta tillvara på det vi har på bästa sätt”

Framtidsutsikter
När det gäller framtiden för återvinningsbranschen menar Mattias att ”Så länge det finns människor som inte äter upp det som finns på tallriken eller är så blåögda att de tror att maten blivit sämre i kylskåpet under natten, bara för att ”bäst före datumet” gått ut, så kommer mina tjänster behövas”. Varje år slänger varje person i ett hushåll ca 72 kilo fullt ätbara livsmedel. Som tur är kan allt det slängda matavfallet tillsammans med gödsel, vall och restprodukter från industrin gå till rötning och bli till gödsel med hög mullhalt. Eftersom den typen av biogödsel inte luktar så mycket kan det vara fungera bra vid spridning nära bebyggelse. Dessutom bildas en biprodukt i form av rötgas, som kan uppgraderas till fordonsgas.

Vi frågade lite om vad Mattias tror om framtiden för agronomer och han svarade att ”Så länge folk vill ha mat på sin tallrik, dryck i sitt glas och en frisk miljö så kommer agronomerna behövas!” Han poängterar att i takt med att städerna växer så minskar odlingsarealerna och vi behöver producera mat på en allt mindre yta. En viktig fråga i sammanhanget är förstås resursslöseriet och kretsloppstänket. Det är en onödig belastning på miljön och ett väldigt slöseri med pengar att producera mat som ska åka i soporna. Att återföra näringsämnen och att öka förståelsen mellan stad och land är något alla kan vinna på!

Tips!
Som tips till dem som snart ska söka jobb menar Mattias att man måste visa vem man är. På en intervju gäller det att vara påläst och våga ställa frågor. ”Se inte intervjun bara som ett förhör av dig utan hellre som ett förhör från dig av arbetsplatsen!” Mattias tipsar också om ett aktuellt EU-projekt som pågår just nu som heter Europa Minskar Avfallet. Den 17-25 november anordnas aktiviteter runt om i EU som betonar vikten av att förebygga och minska avfall och som ska läras oss hur miljön påverkas av det.

TACK Mattias för att du ville vara veckans agronom!

Hon är snygg och gillar bygg

Posted on by
Reply

Var ett tag sedan sist men nu är det ÄNTLIGEN dags för Veckans agronom! Kom gärna med tips på personer du vill ska vara nästa Veckans agronom.

Veckans agronom heter Jenny WHIPPA Karlsson och är husdjursagronom med examen från 2011 samt före detta kårordförande. Sedan ett år jobbar hon som Byggnadsrådgivare på Hushållningssällskapet i Uppsala. Jenny var för inte så länge sedan med i ett inslag på UNT24 och det ville vi veta mer om därför bestämde vi möte med henne. Det hela började med att Jenny läste om hur en ICA-handlare i Jämtland höjt butikspriset på mjölk för att stötta lokala mjölkproducenter. Kan Jämtland, kan Uppland! Jenny är själv uppvuxen på mjölkgård och vill kunna fortsätta köpa svenska mjölkprodukter i butik även i framtiden. Därför bestämde hon sig för att försöka göra något för att stötta Sveriges mjölkbönder. Hon mailade cheferna på ICA Gottsunda i Uppsala och uppmanade dom att höja mjölkpriset i butik. Förutom att skicka mailet till ICA så vidarebefordrades det även till UNT och på den vägen kom Jenny med i ett TV-inslag. Butikschefen på ICA hörde av sig till Jenny och tyckte det var bra att hon engagerade sig i frågan och sa sig vilja fortsätta diskussionen, “men utan inblandning av pressen”. ICA Gottsunda menar att man inte kommer höja priset för att det i Uppsala finns premiumalternativ, såsom Sju Gårdar, där en större del av kakan går till lantbrukaren. På den punkten håller inte Jenny helt med. Vad som händer nu vet vi inte men vi hoppas att diskussionen mellan konsument och dagligvaruhandel fortsätter och att vi kommer få se fler exempel på konsumenter som aktivt tar ställning i olika frågor. Varför är den här frågan viktig för dig Jenny?

“Jag funderar själv på att ta över gården hemma men under dagens förutsättningar tvekar jag. Jag vill inte jobba ihjäl mig och inte få något för det. Precis som alla andra företagare är det rimligt att mjölkproducenter har ett vinstkrav i sin verksamhet för att kunna leva bra och göra investeringar”.

Vi frågar Jenny vilken mjölk hon själv köper. Hon säger att hon generellt väljer efter färg och var mjölken är producerad, inte efter pris. Genom att köpa närproducerad mjölk som Sju Gårdar och Upplands Mjölk från Gefleortens mejeri stöttar hon lokala bönder. Men det slinker ner en del Arlamjölk i varukorgen också (vilket också är ett bra val, dessutom levererar pappa till Arla :-) )! Vad innebär ditt jobb egentligen? Jag hjälper lantbrukare som vill bygga nytt stall med allt från ritningar, kostnadskalkyler, förprövning, myndighetskontakter, avtalsskrivning med byggföretaget och löpande kommunikation med byggföretaget under byggnationens gång. Man kan säga att jag håller ihop bygget åt lantbrukaren helt enkelt, berättar Jenny. Varje stallbyggnation innebär gårdsbesök och mycket kundkontakt vilket är det som Jenny uppskattar mest med sitt jobb. Det är även ett jobb där man får vara kreativ och lösa problem! Och så är det ju roligt att rita stallar! Men du är husdjursagronom, hur kom du in på byggsidan? Jag kom i kontakt med SLU:s byggen under min tid som kårordförande och tyckte det verkade intressant. Därför läste jag byggkurser i Alnarp och Uppsala och en distanskurs i CAD på Högskolan Dalarna. För den intresserade heter byggkurserna i Alnarp: Byggnadsplanering, Djurmiljö och byggnadsfunktion samt Byggnadskonstruktion. Sammanlagt blev det 50 hp. Jenny avslöjar att hon fick plugga en hel del för att klara kurserna på Alnarp! En sommar läste Jenny även kursen “Kvalificerad agronompraktik” och praktiserade på Hushållningssällskapet i Uppsala, vilket visade sig vara ett smart drag med tanke på var hon jobbar idag :-)

Tack för din medverkan Jenny och all lycka i framtiden!

Veckans agronom är egen företagare

Posted on by
Reply

Många läsare har velat att vi ska intervjua en landsbygdsutvecklingsagronom. Nu har vi gjort det! Veckans agronom heter Liz Mattson och är en driven och positiv tjej, uppväxt på Åland. Liz visste från början inte om hon skulle välja att plugga till husdjursagronom eller landsbygdsutvecklingsagronom, men hennes mamma som själv är husdjursagronom trodde att agronomutbildningen i landsbygdsutveckling skulle innebära en bredare arbetsmarknad på Åland för sin dotter. “Jag har alltid haft mitt hjärta på landsbygden och därför lockade det att hjälpa till att lyfta landsbygden”, säger Liz.

Utbildningen är väldigt ny på SLU, den första årskullen har inte tagit examen än. Därför tror vi att det är många som undrar vad man egentligen blir som landsbygdsutvecklare. Vi frågade Liz vad landsbygdsutveckling handlar om? Liz menar att det är ett otroligt brett område och att jobbet som landsbygdsutvecklare kan innebära väldigt mycket olika saker. Själv vill hon jobba med landsbygdsutveckling i Norden medan andra studenter vill jobba med landsbygdsutveckling internationellt, exempelvis på SIDA. “Landsbygdsutveckling innefattar ofta projektledning, koordinering, marknadsföring, knyta kontakter och sprida information – att stötta och lyfta småföretagande och andra organisationer på landsbygden”. Typiska arbetsgivare är kommuner, länsstyrelser, regionsförbund, Tillväxtverket och mindre projekt. I många fall kommer man jobba som en länk mellan EU och gräsrötter på landsbygden.

Liz går fjärde året på utbildningen men har redan hunnit starta eget företag! Det började med att hon gjorde praktik på Ålands Landsbygdscentrum förra sommaren, där hon jobbade med Skördefesten som är årligt evenemang för att lyfta fram företagare på den Åländska landsbygden och ett sätt att marknadsföra lokala produkter. Att göra praktik är en möjlighet som alla agronomer har genom kursen Kvalificerad agronompraktik, vilket innebär att man under 5 veckor praktiserar på ett företag med arbetsuppgifter inom ens eget utbildningsområde. I samband med praktiken på Åland skapades nya jobbmöjligheter. Liz säger att hon fick uppdragen först, sen startade hon eget företag. Genom att skaffa F-skattsedel är det enkelt för företag att hyra in Liz som konsult för kortare eller längre uppdrag. Nu i sommar har Liz fyra projekt inbokade för olika arbetsgivare. Vi undrar om det är svårt att driva eget företag? “Redovisning och bokföring är ofta det som skrämmer folk att starta eget, men det kan man få hjälp med” konstaterar hon. Liz tog bland annat hjälp av Drivhuset i Uppsala genom att gå en bokföringskurs i deras regi.

I vår gör Liz praktik på Heby kommun i Upplands län. Heby satsar stor på utvecklandet av landsbygden och i praktiken ingår bland annat att besöka landsbygdsföretagare i kommunen, driva projekt och rådgiva kring olika projektpengar man som företagare kan söka genom Leader eller via kommunen. För er som inte vet vad Leader är så står det så här på Jordbruksverkets webbsida:

“Leader är en metod för landsbygdsutveckling. I Leader är det ni som som bor och verkar i området som driver utvecklingen. Leaderområden finns över hela Sveriges landsbygd. Du kan söka stöd genom Leader för projekt som utvecklar landsbygden. Leader hjälper oss att nå målen i landsbygdsprogrammet”.

 

Liz menar att vill man som landsbygdsutvecklingsagronom vara säker på att få jobb ska man satsa på administrativa jobb, till exempel att hjälpa företagare skriva ansökningar, administrera Leader-projekt och EU-stöd. Vi frågar vad utbildningens styrka är? “Vi skriver alltid och vi blir under utbildningens gång bra på att konkretisera information, hitta kärnan och uttrycka oss i skrift”. Utbildningen har ett socialt fokus som innebär att förståelsen för människan sätts i centrum. Något som saknas i utbildningen är enligt Liz kurser i ekonomi. Framförallt skulle kurser i marknadsföring vara väldigt bra då jobbet som landsbygdsutvecklare handlar om att marknadsföra landsbygden för att locka turister och få människor att flytta dit. Måste man själv ha en anknytning till landsbygden för att bli landsbygdsutvecklare? Liz menar att det behöver man inte ha men att det är viktigt att ha ett “hjärta” för landsbygden man vill utveckla, förstå värdet av den samt kunna relatera till den verklighet som människor på landsbygden lever i.

Liz tipsar om två bra exempel på landsbygdsutveckling: Julmyra Gård som är en mångmiljonsatsning för att skapa ett hästsamhälle eller en hästby och kommer bli ett av de största hästsamhällena i Skandinavien. Och projektet Fest i Heby som är en samlingsaktivitet för kulturturism i Heby kommun. Kolla in deras fina Facebooksida!

Hoppas att vi nu lyckats ge en bild av vad en landsbygdsagronom är för något, något som vi vet att många undrat över. Liz är också ett utmärkt exempel på att det inte är något konstig eller farligt med att starta eget företag, det gäller bara att hitta rätt kanaler för sina specialkunskaper.

Tack för ett inspirerande samtal Liz!

Veckans agronom är en riktig cowgirl

Posted on by
Reply

“Den bästa kon är en ko som bonden inte vet att den finns i besättningen. Med andra ord en ko som blir dräktig på första försöket, mjölkar bra och aldrig är sjuk – en ko som bara genererar pengar”.

Äntligen har vi den äran att presentera en veckans agronom vars hjärta klappar lite extra för husdjur! Emelie Uggla lämnade Ultuna och husdjursprogrammet 2008. Sedan dess har hon varit ett år på Svensk Mjölk i Stockholm och tre år på Växa Sverige i Flen. På Växa jobbar hon som produktionsrådgivare åt mjölkbönder över hela Sörmland. En dag på jobbet är aldrig den andra lik. Emelie ansvarar för en kundkrets omfattande ca 30 bönder som hon var och en besöker en gång i månaden. Varje månad gör nämligen varje besättning en provmjölkning och det är den som ligger till grund för Emelies arbete då hon sammanställer foderstater anpassade efter varje mjölkkos behov. Hon rådger även bönderna kring olika problem och frågeställningar, till exempel tillväxt på ungdjur, avvänjning av kalvar, optimering av bete osv. I jobbet ingår även att hjälpa kunderna höja kornas mjölkkvalitet, detta görs genom att titta på parametrarna fett, celler, bakterier, klostridier, lukt och smak som Arla mäter då mjölken hämtas från gården.

Emelie är även delaktig i Länsstyrelsens projekt Greppa Näringen vilket innebär att hon ger rådgivning om hur lantbrukare kan minska sin miljöpåverkan. Det handlar främst om att producera så mycket mjölk som möjligt med så lite insatsvaror som möjligt. Då jag frågar hur det går till rent praktiskt ger Emelie ett exempel: “Har kvigan haft en optimal och bra tillväxt med en låg inkalvningsålder som följd så mjölkar hon mycket mer som ko. Mängden kg metan kan slås ut på flera kg mjölk och miljöpåverkan per ko minskar”. Att övergå från sojabaserade proteinfoder till egen proteinfoderproduktion är ett annat sätt att minska mjölkgårdens miljöpåverkan. Emelie berättar att hon nyligen fått projektpengar för att starta en ERFA-grupp för unga mjölkbönder i syfte att sprida erfarenheter och knyta kontakter inom gruppen.

Enligt Emelie är det roligaste med jobbet helt klart kundkontakten. Vi frågar om hon blivit bra på att ta människor, och ja, i jobbet ingår att ständigt träffa nya människor. En bra produktionsrådgivare är driven, framåt, socialt kompetent och stresstålig. Emelies tips till studenter är att lära sig språk, nätverka och läsa kurser i ekonomi. “Ta chansen att skriva exjobb för ett företag du är intresserad av, det gäller att få in en fot någonstans”. Emelie skrev exjobb för Svensk Mjölk, något som ledde fram till hennes första jobb. Kurser i ekonomi är väldigt bra för att få en förståelse för grundläggande företagsekonomi, oavsett vilket mjölkresultat en foderstat ger måste den alltid först och främst vara ekonomiskt optimal! Till husdjursagronomer som vill ha ett produktionsinriktat jobb menar Emelie att det är viktigt att skaffa praktisk erfarenhet. Själv har hon jobbat på två olika mjölkgårdar under flera somrar och jobbat på en ranch i Kanada i ett år.

På frågan vad studietiden framförallt gett svarar Emelie utan tvekan att det är alla vänner hon skaffat på Ultuna. Och jag är beredd att hålla med, jag är jätteglad att jag fått chansen att lära känna en så fin person som dig Emelie!

/Frida

Veckans agronom brinner för betor!

Posted on by
Reply

Visste du att det är 100% svenskt socker i den Coca-Cola som säljs i Sverige? Nordic Sugar heter företaget som kontrollerar 90% av den svenska sockermarknaden och på det företaget jobbar Veckans agronom Anders Rydén. Sedan mark-växtagronomexamen 2006 har Anders jobbat på Nordic Beat Research (NBR) som är en del av Nordic Sugar koncernen. Anledningen till att han hamnade inom sockerindustrin var att han skrev exjobb för NBR, något som alltså senare ledde till ett “riktigt” jobb. Idag kallar sig Anders betkonsulent och håller till på Agricenter iÖrtofta, Eslöv där också Sveriges enda sockerbruk ligger. Anders är skåning och har, som många andra som kommer från de allra södraste delarna av Sverige, alltid haft ett intresse för betor.

Att vara betkonsulent innebär varierande arbetsuppgifter beroende på årstid. “Under våren är det mycket rådgivning och fröförsäljning, under tiden fram till skörden så är det en del fältvandringar och kurser om det finns tid. När den så kallade betkampanjen drar igång, när sockerbetorna skall från fält in till fabriken är det högt tempo och mycket jobb med att få logistiken att fungera”. Det odlas 39 000 ha betor i Sverige och det finns ca 2000 odlare. Majoriteten av betorna odlas i Skåne men det odlas även betor i Halland, Blekinge och Småland. År 2011 var betskörden 2,5 miljoner ton, allt levererades till fabriken i Örtofta.

“Det första steget i processen från beta till socker är provtagning av betornas sockerhalt. Betorna skall sedan tvättas och i skärmaskinerna skärs de till en pommes frites-liknande form. Själva sockret lakas sedan ut genom att betmassan processas i 70-gradigt vatten”. Den vätska som lakas ut ur betorna kallas rå-saft, saften processas sedan i flera steg för att reducera vatteninnehållet. Av saften blir ca 50% vitt strösocker och 50% blir råsocker som sedan raffineras i Arlöv och blir till produkter som sockerbitar och florsocker mm. Massan som blir kvar från betorna blir foder och kostfiberprodukter. Processen tar ungefär 12 timmar, en bra film över hela förloppet finns HÄR!

Nordic Sugars främsta kunder är läskföretag och bagerier. Anders berättar att det som är speciellt med svenskt socker är att det håller väldigt hög kvalitet på grund av kristallernas storlekar och sockrets renhet. Om man till exempel häller upp svensk Coca-Cola i ett glas så blir det ingen rand kvar på kanten, vilket det kan bli i vissa andra länder, detta är ett resultat av det svenska sockrets renhet och fina kristaller.

Betodlingen i Europa regleras genom ett kvotsystem för att uppnå marknadsbalans, med andra ord har varje EU-land som producerar betor en kvot som man inte får överstiga. Sverige har de senaste åren producerat mer socker än vad som konsumeras inom landet tack vare höga skördar, en viss mängd socker exporteras därför och säljs på världsmarknaden. Världsmarknadspriset på socker har under de senaste åren varit väldigt högt, delvis beroende på att de länder som framställer socker genom att odla sockerrör (typ Indien och Brasilien) också kan producera etanol av samma råvara. Vi passade också på att fråga hur det ligger till med betor och GMO. Anders berättar att 95% av alla betor är genmodifierade i till exempel USA, men att ingen förädling bedrivs i Sverige eftersom GMO inte accepteras på den europeiska marknaden.

På Agricenter i Örtofta är det bara Anders som är agronom (däremot en och annan lantmästare). Han tycker dock att det som är bra med agronomutbildningen är att “den är bred och ger en djup kunskap, samtidigt är den är förberedande för yrkeslivet!”. Som tips till studenter som är i slutet av sin utbildning tycker Anders att det gäller att hitta något man är intresserad av, det kan vara bra att hålla utkik efter ex-jobb hos företag, men det förutsätter förstås lite tajming eftersom det då bör finnas ett tidsbegränsat projekt och tillgängliga resurser hos företaget.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...