Folkmakt och fäbodifiering

Skulle vi rekommendera en svensk blogg (förutom vår egen förstås!) så är det utan tvekan Nina Åkestams blogg Tankar om reklam och livet i stort för att den är så förbaskat bra skriven samtidigt som hon besitter en hel del intressanta idéer och tankar. Nina Åkestam är skribent, doktorand på Handels i Stockholm och före detta reklamare. För det första är hennes sätt att skriva på helt fantastiskt – hon skriver på ett kul, rättframt och personligt sätt. Språket är ganska ovårdat och generöst mot läsaren genom att hon berättar så mycket om sig själv, känns nästan som att man känner Nina när man följt hennes blogg ett tag. För det andra är Åkestam en väldigt påläst och kunnig person med intressanta infallsvinklar på saker och ting. Reklam är såklart ett återkommande tema på bloggen men även miljö och jämställdhet.

I ett nyligen publicerat inlägg skriver Åkestam om informationsklyftan mellan producenten av en produkt och konsumenten av densamma och hur enorm den klyftan är i dagens samhälle. Som Nina uttrycker det så har vi “ingen jävla aning om vad som pågår på vägen mellan bomullsplockningen och tröjan vi har på oss”. Inte nog med att vi inte har någon information, många företag försöker genom marknadsföring dessutom vilseleda konsumenten. I livsmedelssammanhang har ord och varumärken som klingar svenskt och småskaligt uppmärksammats eftersom de ofta förekommer på produkter som varken är svenska eller småskaligt producerade, vilket vissa anser vara missledande. I senaste numret av magasinet Filter kallas fenomenet fäbodifiering. Namnet kommer av ett fall där ett företag varumärkesskyddat uttrycket “fäbod” och därmed hindrat “äkta” fäbodbrukare att använda sig av attributet på sina produkter. Men detta är förstås inte helt oproblematiskt. Att producera storskaligt är ju inte fel, inte att vissa livsmedel produceras utomlands heller, att företag skyddar sina varumärken är heller inget konstigt. Problematiken ligger snarare i att konsumenter kommer längre och längre från verkligheten och faktiskt inte vet, och i många fall inte vill veta, var livsmedel kommer ifrån.

För att återknyta till Åkestams inlägg menar hon att den enorma informationsklyftan gör att konsumentmakt, att handla med plånboken, inte fungerar idag. Konsumentmakt kan möjligtvis utövas i bondesamhället där vi själva kan kontrollera producenterna, där avståndet till producenten är litet. Idag kan rimligen inte ansvaret att välja bra produkter från schyssta företag ligga på individen. Istället förespråkar hon folkmakt, alltså demokrati. Genom att rösta fram personer som på heltid jobbar med att skapa lagar och regler som företag måste följa tar vi ett ansvar för att produktionen av våra konsumtionsvaror går till på ett ok sätt. Lagstiftning är ett sätt att minska informationsklyftan och vi kan därmed tala om någon form av val på verkliga grunder.

/Brita & Frida

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>