Jordbruk måste stå i centrum

Många av er har säkert läst Eva Rabinowiczs debattartikel på Svd Opinion publicerad den 5 augusti. Den gav upphov till starka känslor vill jag lova! Om du inte läst den så handlar den om att landsbygdsprogrammets insatser inte är mätbara och att det kostar mer än vad det smakar. Exempelvis menar hon att miljöersättningarna till lantbrukare inte lyckats hejda försämringen av den biologiska mångfalden och att stöden kan ses som rena inkomstöverföringar. Därför tycker Rabinowicz, professor vid SLU, att inriktningen på landsbygdsprogrammet måste ändras i riktning mot att omfatta hela näringslivet på landsbygden, inte bara jordbruket.

“Jordbruksföretagen är för få för att hålla den svenska landsbygden levande. Vill man utveckla landsbygden bör insatserna i stället riktas mot landsbygdens hela näringsliv. Det gäller att satsa på åtgärder som skapar bättre förutsättningar för alla företag, snarare än att starkt subventionera kapitalbildningen i vissa företag”.

Jag måste då fråga Rabinowicz vad det är för typ av företag hon menar borde få ta del av pengarna i landsbygdsprogrammet. Är det företag som erbjuder forsränning eller turridning (på annans mark utan att betala ersättning)? Eller kanske den lokala pizzerian eller den lilla matbutiken? Enligt min uppfattning kommer näringslivet på landsbygden alltid att kretsa kring nyttjande och brukande av naturresurser. Det är inte hållbart att människor bor på landet men arbetar i stan. Jobb måste skapas på landsbygden för att locka människor till landsbygden! Som jag ser det är företag inom dom gröna näringarna den givna motorn på landsbygden. Att det sedan finns service på landsbygden i form av vård, skola, kollektivtrafik etc. är naturligtvis en förutsättning för att folk ska kunna bo på landet men det i sig är en effekt av att det skapats andra inkomstmöjligheter på landsbygden i form av jord- och skogsbruk, trädgårdsproduktion samt vattenbruk.

Rabinowicz skriver också att det genom rådgivning, utbildning och specialiserade tjänster är fullt möjligt att skapa bättre förutsättningar för landsbygdens näringsliv. Jag tror inte att det är de huvudsakliga behovet. Får inte landsbygdens näringsliv betalt för de produkter och tjänster som tillhandahålls så spelar det ingen roll hur mycket rådgivning och utbildning som ges. Det finns mycket att säga om landsbygdsprogrammet och säkerligen finns det många saker som kan förbättras men jag förstår inte hur miljöersättningarna (som Rabinowicz kallar stöd) inte bidrar till en ökad/bibehållen/hejdad minskning av biologisk mångfald. Undrar hur landsbygden i skogs- och mellanbygderna skulle se ut utan miljöersättningarna? Och det kan dessutom inte vara svårt att mäta effekterna av den delen av landsbygdsprogrammet. Självklart måste lantbrukare få ersättning för att de producerar systemtjänster som samhället efterfrågar men inte betalar för!

/Frida

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>