Kan träd, ris och bomber bli business?

I skrivande stund sitter jag på ett kontor i Laos huvudstad Vientiane. Sedan en vecka tillbaka är jag och min pojkvän Sebastian Levall här för att göra en studie på skogsföretaget Stora Enso. Studien skall bli basen för vårt examensarbete och har finansierats genom ett MFS-stipendium (Minor Field Study) från SIDA .Temat för studien är (något förenklat :-) ) hur företag som startar verksamhet i fattiga länder kan tjäna pengar och samtidigt förbättra förutsättningarna för de lokala invånarna. Vi har alla hört och läst om hur stora företag med verksamhet i fattiga länder tar alltför lite hänsyn till lokala svårigheter, låter människor jobba under dåliga förutsättningar och rent utav försämrar möjligheterna för dem.

En av mina och Fridas akademiska idoler (lite muppigt, vi vet) är den amerikanska marknadsföringsforskaren Michael Porter från Harvard Business School. Han har tillsammans med sin kollega Mark Kramer myntat begreppet “CSV- Creating Shared Value” vilket innebär att de affärsmodeller som kan skapa värde för både företag och samhälle samtidigt är de som kommer vinna i längden. Det är inte hållbart att som företag skada miljö eller människa, det kommer slå tillbaka på företagets trovärdighet och varumärke. Däremot finns det stora möjligheter till utveckling om man hittar en modell som fungerar i det samhälle där man är verksam och samtidigt genererar vinst! För den som är intresserad finns en video med en väldigt engagerad Porter HÄR.Bomber
Laos är ett Asiens fattigaste länder och också ett av de länder som drabbades hårdast under Vitnamkriget. På hälften av landets yta finns fortfarande mängder av UXO’s – “unexploded objects” kvar i marken och varje år dör många av att ha trampat på fel ställe, de senaste 3 åren har det varit 50 olyckor där cirka hälften ledde till dödsfall. Detta sätter stora begränsningar i var byborna kan odla sin mat. Det första steget i Stora Ensos affärsmodell är att röja undan bomber för att frigöra mark som annars inte skulle kunnat användas till någonting, i vissa delar av sydöstra Laos röjs det undan så mycket som 1 ton/ ha!  

Ris och träd
Den affärsmodell vi studerar bygger också på agroforestry, det vill säga att jordbruk och skogsbruk bedrivs parallellt och hjälper upp varandra. Genom att plantera eucalyptus och ris med cirka nio meter mellan raderna, en meter mellan träden, blir eucalyptusträden lika stora överallt (eftersom ingenting skuggar dem) och riset växer bättre med hjälp av jordbearbetning än vad det gjort om lantbrukarna tillämpat det traditionella svedjebruket. Allt ris tillfaller de lokala byborna, som också är de som jobbar på plantagen, och träden tillhör Stora Enso. Invånarna får alltså en större risskörd som gör att de kan sälja en del, de har avlönat arbete och Stora Enso får snabbväxande träd av hög kvalitet.

Vi har ännu inte varit i de sydöstra delarna av landet där vi skall göra några av våra intervjuer, men i helgen fick vi besöka både byar och plantager som bygger på samma modell. Filmen ovan är Stora Enso’s sammanfattning av det här projektet som idag är cirka 250 hektar men som skall bli mycket större. Vad slutsatsen blir av vårt x-jobb vet vi förstås inte än, men det är väldigt kul att vara på plats!

Jag kommer fortsätta blogga om allt möjligt på ABSOLUTAGRONOM.SE under tiden jag är här, vill inte lämna min kompanjon Frida i sticket. Ett möjligt inlägg kan vara hur festivalmaten här inte består av langos utan snarare hönsfötter och halvt utvecklade ägg…

To be continued…
/Brita

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

4 thoughts on “Kan träd, ris och bomber bli business?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>