Följ en get minut för minut!

En kamera sitter monterad inne i ett stall: I ena hörnet ser du en brunfläckig liten killing som sover. Rätt som det kommer en get in i bilden med en annan killing som vill dia.

Så kan det se ut om du tittar på GoatCam, live streamad reality TV från en gård i Minnesota, USA. Under en begränsad tid kan du via den här länken se hur livet kan se ut för en get och följa deras beteende! Just när vi tittade kunde vi räkna till två getter och tre killingar i kamerabilden samtidigt…

Det verkar nästan vara en trend att kunna titta på lantbruksdjur på webbkamera, storebrorsamhället har tagit sig ut på landsbygden! Efter lite letande hittade vi flera sidor med livesända stallmiljöer. Videon nedan kallas LambCam och kommer från sidan Living the Country Life. Och på Mare Stare går att det att kolla in i alla möjliga stall som anmält sig till ett visst kamerasystem. För den som vill se söta valpar och kattungar finns det massor att se på live animals tv men även där finns en hel kategori med bara lantbruksdjur!

Video streaming by UstreamEn kul idé som gör det möjligt för människor utan kontakt med djur och lantbruk att se hur djur beter sig och hur det kan se ut i ett stall! Ett steg på vägen att öka “vanliga människors”, inte minst barns, förståelse och kunskap om matens ursprung. Tänk ändå vilket genomslag en sådan här grej kan få, men några svenska exempel har vi ännu inte hittat. Otroligt söta är dom också!

/Brita och Frida

Ekologiskt innebär mer cash till lantbrukaren

Förra veckan tipsade vi om en artikel i The Economist om jordbrukets potential i Afrika. Många småskaliga lantbrukare i afrikanska länder brukar sin mark ekologiskt på grund av avsaknad av mineralgödsel och bekämpningsmedel. I artikeln argumenterade man för att livsmedelsproduktionen och självförsörjningsgraden skulle kunna öka bland annat genom en ökad användning av mineralgödsel. Här är ett YouTube-klipp från FN som tar upp en annan aspekt av olika produktionsmetoder. I Uganda innebär en omställning från konventionell till ekologisk ananasodling stora inkomstökningar både för lantbrukaren och för grossister, exportörer etc. I Uganda och fallet ananas innebär ekologisk produktion att de inhemska leden i värdekedjan kan behålla en större den av kakan. Lite samma effekt som att köpa Fair trade kan man kanske säga. Det är inget iallafall jag tänkt på innan – alltså att ekologisk produktion kan innebära så stor skillnad i pengar till lantbrukaren, dom som jobbar för grossisten med mera. Hela den grejen blir för mig ett starkare argument till att köpa ekologiskt. I grund och botten tror jag på högsta möjliga produktivitet där så lite landresurser som möjligt tas i anspråk.

/Frida

Ett potentiellt självförsörjande Afrika

Läste nyligen en intressant artikel i The Economist om jordbruk i Afrika. Ingen skulle behöva gå hungrig där om man utnyttjade jordbrukets fulla potential. På kontinenten finns nämligen 60 % av världens obrukade jordbruksmark samtidigt som den redan brukade marken skulle kunna avkasta långt över dagens skördar. Skördenivåerna i Afrika är mellan en tredjedel och hälften av globala genomsnittsskördar. Jordbruksmaken i många afrikanska länder avkastar dåligt delvis på grund av överutnyttjande och utarmning av jordarna. Något som ökad användning av gödselmedel skulle kunna avhjälpa. Med rätt kunskap och insatsmedel skulle Afrika kunna dubbla sina skördar.

En nyligen utkommen rapport från Alliance for a Green Revolution in Africa (AGRA) visar på de stora utmaningar som hindrar potentiella produktivitetsökningar. En anledning till den låga användningen av mineralgödsel är priset – en lantbrukare i Zambia betalar 414 dollar per ton (nära 2 700 SEK) medan en nordamerikansk lantbrukare bara betalar 226 dollar per ton (knappt 1 500 SEK). Högre transportkostnader är en orsak men också mutor, hamnavgifter, lagringskostnader etc.

Ett av dom stora problemen är de höga transaktionskostnaderna för lantbrukaren att faktiskt sälja sina produkter. Upp till 20 % av lantbrukarens vinst går förlorad på grund av lagrings- och transportförluster. Många småskaliga lantbrukare har heller ingen information om aktuella spannmålspriser vilket gör att han/hon inte vet vilket pris man kan kräva. Bristen på kapital gör också att lagring och därmed en bättre förhandlingsposition är omöjlig.

Investeringar i infrastruktur och forskning är några av de saker som behövs. Från politiskt håll krävs också stöd i form av nationella livsmedelsstrategier med incitament för inhemska lantbrukare att odla mer än för eget behov. Exportförbud och stor import av billig spannmål från världsmarknaden uppmuntrar inte afrikanska lantbrukare att öka sin produktion. Utan att veta mycket om svensk agrarhistoria antar jag att Sverige och svenskt lantbruk måste ha upplevt liknande problem med höga transaktionskostnader och utarmning av jorden på 1800-talet och början av 1900-talet. Skillnaden var då kanske att vi inte hade möjlighet att dumpa livsmedelspriserna med hjälp av billig import, istället flyttade man till USA?

Fågelskrämman

Det är snart två år sedan som snabbmatskedjan Chipotle släppte den prisbelönade reklamfilmen “Back to the start” som också hade ett fantastiskt bra soundtrack där countrysångaren Willie Nelson sjunger Coldplay. Kom direkt till det inlägget HÄR!

Sedan dess har Chipotle kört stenhårt på att profilera sig som det “goda alternativet” med stor koll på sina råvaror och FRAMFÖRALLT säger de nej till köttt som behandlats med antibiotika i förebyggande syfte.

Och nu är det dags igen!
Chipotle släppte igår en helt ny film men på samma tema och med samma typ av animation, väldigt fin även denna. Tillsammans med filmen släpps också några animerade dataspel.

Men det är svårt att veta vad man ska tycka. Än en gång svartmålas djuruppfödningen och reklamen blir lite av en skrämselpropagande. Det blir liksom ingen gräns mellan de olika leden i förädlingskedjan i den här typen av kommunikation. Något de fångar ganska bra är dock avståndet mellan konsumenten och matens ursprung…och det är ju bra. Vad tycker ni om filmen?

Trevlig helg!

Svensk mat som specialkost i skolan

Ikväll berättade SVT om mjölkbönderna Anette och Jakob Gustawson som ville att deras barn skulle få svensk mat som specialkost i skolan – något som nu är verklighet. Ett stort steg i rätt riktning mot en mer nyanserad tillämpning av lagen om offentlig upphandling. Sen  när blev billigast alltid bäst? Det är ett uttryck för kortsiktigt tänkande som vi faktiskt inte har råd med på sikt, inte minst vad gäller antibiotikaresistens som inte kommer bli billigt för samhället. Varför inte införa köttfri måndag i alla skolor för att finansiera att bättre och fler svenska råvaror används i maten?

Vi hoppas att fler föräldrar kräver att deras barn ska få specialkost i form av svensk mat. Heja alla lantbrukare som orkar ta strid för att det offentliga ska köpa svenskt!

Delad mat är dubbel glädje

Hörde om en himla kul grej i helgen. Tydligen finns det i flera länder en dag då vem som helst får öppna restaurang. Det kan vara hemma på kontoret eller på gatan. På sajten Restaurant Day sätts ett datum, nästa tillfälle är den 16 november, och den som då vill starta restaurang för en dag kan lägga upp öppettider, typ av mat och plats och hoppas på att någon vill komma. Restaurant Day hålls fyra gånger per år.

Bilderna kommer från Restaurant Day’s pressfoton.

Vi har ju flera gånger innan varit inne på temat “delandets ekonomi” eller “the sharing economy”. En ny inställning till ägande som troligen kommer vara (och redan är!) en viktig del av framtidens affärsmodeller.

En av de mest kända plattformerna inom delningsekonomin är Airbnb där man kan hyra boende från privatpersoner istället för att ta in på hotell. Nu finns också ett Airbnb fast för mat! På EatWith.com kan man signa upp som gäst eller som värd och på så sätt bjuda på, eller bli bjuden på, en måltid hemma hos någon under resan.

Sajten startades för att fler skulle kunna undvika de typiska turistfällorna till restauranger som finns i alla storstäder och istället kunna hitta en lite mer genuin middag. Värden sätter ett pris per gäst och EatWith tar ut en avgift på 15%. På hemsidan är det bara att söka på plats, språk och antal personer för att kolla om det serveras någon middag i närheten.

Läs mer om idén i Time magazine.

Voilá!

En agro blogg helt enkelt

Här kommer ett tips på en blogg som drivs av två andra agronomtjejer. Bloggen går under titeln Vad är det där “lantbruk” alla pratar om? och dom vid pennan heter Sabina Braun och Ida Pettersson. Bloggen har varit igång sedan juli och tjejerna har redan visat att dom både kan och är agro! Vi hoppas på fler kvalitativa inlägg med mycket diskussion. Naturligtvis är jag och Brita nyfikna på våra nya kollegor i bloggosfären och ställde därför tre snabba till Sabina och Ida:

Varför startade ni bloggen?
Vi startade den framförallt för att vi behövde ett ställe där vi kunde få skriva av oss om saker som vi tycker är viktiga, och rikta in oss mot en mer intresserad publik än våra facebookflöden. Som vi upplever det så är lantbruk och matproduktion ett ämne som är alienerat från den allmänna samhällsdebatten samt från folks allmänbildning, vilket är oerhört konstigt eftersom det väldigt påtagligt berör varenda människa. Sabina säger att hennes förhoppning med bloggen är att hennes och Idas faktakunskaper kombinerat med deras starka, och ibland något kontroversiella, åsikter ska kunna dra igång intressanta diskussioner om ämnen som är pinsamt underdebatterade.

Vilka ämnen kommer vi kunna läsa om?
Ämnen som kommer komma upp på bloggen i framtiden är bland annat en diskussion om hur lantbrukares i många fall oacceptabla arbetsmiljö påverkar tillgången på lokal mat i i-länder, en genomgång av hur återkallning av livsmedelsprodukter fungerar och varför det sker, ett inlägg om hur riktigt häftig teknik kan användas till växtodling samt ett smaskigt inlägg om korv.

Hur skulle ni beskriva er själva?
“Ung arg agronomstudent som gillar växtodling, mat, öl och statistisk signifikans” (Sabina) och “snart färdig livsmedelsagronom som härstammar från Gotland. Gillar svensk mat, ogillar ogrundad kritik av allt som har med livsmedel att göra” (Ida).

Man småler mest hela tiden när man läser deras blogg. Tjejerna är som sagt inte rädda för att sticka ut hakan samtidigt som dom har humor. Typ som när Rudolf Steiner, grundare av antroposofin, beskrivs som “mannen som antagligen är ansvarig för minst ett sprängt bodkärl i min hjärna”. Vi kommer definitivt följa deras blogg framöver, hoppas du som läsare också blev nyfiken. Till Sabina och Ida säger vi välkommen till bloggandet, lycka till och kör hårt :-)

Vem har mest kamelmjölk?

Efter semestertider kommer tydligen extra intensiva perioder av jobb, det är sånt man får lära sig som nyutexad agronom!

Både jag och Frida bor numera i Skåne och jobbar mest hela dagarna men vår kära blogg släpper vi inte i första taget. Dock blir det lite kortare varianter av blogginlägg…

När det gäller nyhetssajter är The Guardian en av mina absoluta favoriter. Dom har ett riktigt schysst kategorisystem som gör att man kan hitta det man är intresserad av. Går man in under till exempel Environment finns underkategorin Food och sen fishery, organics, biofuel med mera, helbra!

Hittade ett himla roligt spel/test som passar den som är intresserad av mat och lantbruk. I The Global Development Food Game gäller det att gissa vilka länder som producerar mest av olika livsmedel (som typ getter och kamelmjölk), rangordna länder efter livsmedessäkerhet och lite annat. Ganska svårt, men man lär sig alltid något!

Kom direkt till testet HÄR.

Lycka till / Brita

Jordbruk måste stå i centrum

Många av er har säkert läst Eva Rabinowiczs debattartikel på Svd Opinion publicerad den 5 augusti. Den gav upphov till starka känslor vill jag lova! Om du inte läst den så handlar den om att landsbygdsprogrammets insatser inte är mätbara och att det kostar mer än vad det smakar. Exempelvis menar hon att miljöersättningarna till lantbrukare inte lyckats hejda försämringen av den biologiska mångfalden och att stöden kan ses som rena inkomstöverföringar. Därför tycker Rabinowicz, professor vid SLU, att inriktningen på landsbygdsprogrammet måste ändras i riktning mot att omfatta hela näringslivet på landsbygden, inte bara jordbruket.

“Jordbruksföretagen är för få för att hålla den svenska landsbygden levande. Vill man utveckla landsbygden bör insatserna i stället riktas mot landsbygdens hela näringsliv. Det gäller att satsa på åtgärder som skapar bättre förutsättningar för alla företag, snarare än att starkt subventionera kapitalbildningen i vissa företag”.

Jag måste då fråga Rabinowicz vad det är för typ av företag hon menar borde få ta del av pengarna i landsbygdsprogrammet. Är det företag som erbjuder forsränning eller turridning (på annans mark utan att betala ersättning)? Eller kanske den lokala pizzerian eller den lilla matbutiken? Enligt min uppfattning kommer näringslivet på landsbygden alltid att kretsa kring nyttjande och brukande av naturresurser. Det är inte hållbart att människor bor på landet men arbetar i stan. Jobb måste skapas på landsbygden för att locka människor till landsbygden! Som jag ser det är företag inom dom gröna näringarna den givna motorn på landsbygden. Att det sedan finns service på landsbygden i form av vård, skola, kollektivtrafik etc. är naturligtvis en förutsättning för att folk ska kunna bo på landet men det i sig är en effekt av att det skapats andra inkomstmöjligheter på landsbygden i form av jord- och skogsbruk, trädgårdsproduktion samt vattenbruk.

Rabinowicz skriver också att det genom rådgivning, utbildning och specialiserade tjänster är fullt möjligt att skapa bättre förutsättningar för landsbygdens näringsliv. Jag tror inte att det är de huvudsakliga behovet. Får inte landsbygdens näringsliv betalt för de produkter och tjänster som tillhandahålls så spelar det ingen roll hur mycket rådgivning och utbildning som ges. Det finns mycket att säga om landsbygdsprogrammet och säkerligen finns det många saker som kan förbättras men jag förstår inte hur miljöersättningarna (som Rabinowicz kallar stöd) inte bidrar till en ökad/bibehållen/hejdad minskning av biologisk mångfald. Undrar hur landsbygden i skogs- och mellanbygderna skulle se ut utan miljöersättningarna? Och det kan dessutom inte vara svårt att mäta effekterna av den delen av landsbygdsprogrammet. Självklart måste lantbrukare få ersättning för att de producerar systemtjänster som samhället efterfrågar men inte betalar för!

/Frida

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...