Grymt om svensk gris

Ingen kan väl ha missat Facebook-sidan Mitt liv som svensk gris som två grisskötare startade som ett svar på Djurrättsalliansens senaste utspel. Bakom sidan finns grisskötarna Madde och Elin som jobbar på en gård i Västmanland. Syftet är att visa hur det verkligen ser ut på en svensk grisgård, varken bättre eller sämre än vad det verkligen är. Citat från deras sida:

“Vi har startat denna sida på grund av att vi är trötta på att bli smutskastade av media och annat okunnigt folk…Här får ni en inblick i hur svensk grisproduktion faktiskt fungerar. Vi tänker inte hymla med något utan kommer visa upp allt så som det ser ut”.

SÅ JÄKLA BRA INITIATIV TJEJER!!! Sidan har dessutom fått stor spridning, just nu har sidan 6 200 likes och 3 600 personer “talking about this”. Är mycket imponerad (och lite avundsjuk!). Ett syfte med den här bloggen är, precis som Mitt liv som svensk gris, att vara en motvikt mot medias onyanserade bild av svensk livsmedelsproduktion och beskriva saker och ting ur ett producentperspektiv snarare än ett konsumentperspektiv. Vi är stolta över svensk livsmedelsproduktion och vill att människor åtminstone ska ha alla fakta på bordet. Självklart är det vi skriver här färgat av vår bakgrund men att bara läsa vad som står i media ger en rent felaktig bild av hur saker och ting är. En viktig målgrupp för oss har varit personer som inte har någon kontakt med livsmedelsproduktion. Det är dock lättare sagt än gjort att nå ut till dom. Att döma av kommentarerna på Madde och Elins sida har man faktiskt lyckats nå alla möjliga typer av människor som inte koll på hur det ser ut på svenska gårdar. Keep up the good work! 

Som vi skrivit många gånger förut är det viktigt att Sveriges livsmedelsproducenter på olika sätt möter konsumenter och berättar om sin produktion. Jag tror att många konsumenter är intresserade och vill veta mer om matproduktion. Men det jobbet kan väl skötas av livsmedelsföretagen som har resurserna och dom som faktiskt säljer direkt till konsumenten? Det duger inte. Svenska lantbrukare och folk i primärproduktionen måste med på tåget! Mervärdet hos svensk mat ligger först och främst i vad som sker ute på gårdarna, inte i förädlingsleden och livsmedelsindustrin. Att företag som Arla och Lantmännen berättar om kossor i Bregottfabriken och ansvar från jord till bord är bra men inte lika trovärdigt som att höra lantbrukare berätta om sitt dagliga arbete. Om man gör något bra måste man faktiskt kommunicera det för att få cred. I slutändan är det konsumenten som betalar för högt djurskydd, låg antibiotikaanvändning och låg bekämpningsmedelsanvändning – oavsett om det är på ICA, på restaurangen, sjukhuset eller i skolan. Om konsumenten inte är intresserad kommer heller inte ICA, restauranger, sjukhus eller skolor vara intresserade av att köpa in svenska råvaror.

Kan Mitt liv som svensk gris vara bland det bästa som hänt svensk grisnäring 2013?!

/Frida

Bedrövligt med obedövad slakt

Återigen har debatten om kött som slaktats med halal- och koshermetoder blossat upp. Den här gången handlar det om att Trelleborgs kommun nyligen valt att förbjuda halal- och koshermat i skolan medan exempelvis Svedala kommun köper in halalslaktad kyckling från Danmark. Diskussionen i Skåne verkar förvirrad. Utan att ta ställning till vad skolor serverar eller inte vill jag göra ett inlägg i en fråga som verkligen får mig att må illa.

Svensk lag kräver bedövning innan avblodning. Det är inget påhitt utan kommer sig av att vi idag vet att djur, precis som människor, kan uppleva smärta och att obedövad slakt är mycket smärtsamt för djur. Sverige är det enda EU-landet som förbjuder obedövad slakt (tydligen bedövas av tradition alla djur även i Danmark).

I Sverige finns flera företag, bland annat Scan och Qibbla Halal, som slaktar och säljer halalkött där djuren bedövats innan de avblodas. Det som särskiljer halalslakt i Sverige jämfört med “vanlig” slakt är att djuret ska vara riktat mot Mecka och att en trogen muslim lägger halssnittet med en vass kniv samtidigt som denne uttalar orden ”Bismillah Allah o akbar” (i Guds namn, Gud är störst). Det är inga som helst konstigheter, jag har inga problem med att äta halalslaktat kött från Sverige.

Men jag blir väldigt ledsen när jag läser om hur djur slaktas obedövade utomlands. Stackars, stackars djur säger jag bara. Djuren vänds upp och ner i en sorts trumma och efter att halssnittet gjorts kan djuret vara vid medvetande i flera minuter. Läs gärna denna artikel publicerad i SvD 2010 som beskriver djurens lidande. Det sorgliga är att slakterier runt om i Europa utsätter onödigt många djur för obedövad slakt för att förenkla hanteringen av slaktkroppar och kanske också för att slippa bedövningsmomentet som så klart är en kostnad. Överproduktionen säljs som omärkt vanligt kött vilket innebär att man som konsument inte vet vad man köper (om man inte köper svenskt kött vill säga). Enligt artikeln i SvD visar siffror att upp till 80 procent av lammen och 15 procent av korna i Frankrike slaktas utan bedövning. I Belgien uppskattas andelen obedövade får och lamm till 90 procent av veterinärer och i Irland 50 procent.

Det borde inte finnas någon motsättning mellan svenskt djurskydd och religionsfrihet. Det finns inget belägg för att Koranen ska förbjuda bedövning, säger Namir Zetali, vice VD för slakteriet Qibbla Halal utanför Stockholm. De allra flesta svenska muslimer accepterar att djuret bedövas innan slakt. Vad jag förstår accepterar dock inte judiska församlingar i Sverige att djur är bedövade innan slakt (läs bland annat Gunnela Ståhles blogginlägg). Ibland hittar man skrämmande artiklar som argumenterar för att vi ska tillåta obedövad slakt i Sverige. Är det bara jag som undrar hur Sydsvenskan kan publicera en sådan okritisk artikel som denna från 2007?

Ett fåtal riksdagsledamöter har motionerat för att tillåta obedövad slakt. En av motionerna lades av Fredrik Malm (fp) för några år sedan. Till Sydsvenskan säger han “Det måste vara okej att hålla koscher eller äta halal, precis som det är okej att vara vegan”. Ok?!?! I meningen efter står det “Att djuren mår bättre av att bli bedövade före slakt är svårt att komma runt. Både Veterinärförbundets och Djurskyddsmyndighetens experter anser det”.

Vissa värderingar kan man inte rucka på, jag anser att det borde vara en självklarhet för alla anständiga människor att sträva efter att minimera djurs lidande. Kan vi inte visa empati och medkänsla med försvarslösa djur är vi illa ute. Naturligtvis skulle en vegetarian eller vegan snabbt invända att jag och andra köttätare borde sluta äta kött om vi verkligen vill minimera djurs lidande. Den diskussionen tar vi en annan gång…

/Frida

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...