Frankensteaks!

För snart ett år sedan skrev vi om in vitro-kött här på bloggen. In vitro-kött (betyder ungefär kött “i glas”) och odlas i laboratorium genom att stamceller får föröka sig och bli till muskelceller i en näringslösning som sedan behandlas med elektriska impulser för att växa. Under året har debatten om in vitro fortsatt på alla möjliga håll och kanter. I januari hade The Guardian en artikel om bland annat forskaren, filososfen och konstnären Koen Van Mensvoort som samlat ingenjörer, marknadsförare och filosofer för att utveckla idéer kring framtidens mat. På sidan NextNature kan men se lite av det han jobbat med (kolla in!). Generellt är det inte några direkta stekar som tillverkas i labb utan snarare något som påminner om geléaktig köttfärs. På en utställning vid det Tekniska Universitet i Eindhoven har den stickade köttbiten på bilden ställts ut som ett exempel på framtidens kött!

De som förespråkar odlat kött menar att det skulle kunna försörja världens människor med protein med minskad påverkan på miljön och utan att döda några djur. Utmaningen är dock att tekniken fortfarande är väldigt dyr och att det finns en viss blä-faktor i att äta något som känns så artificiellt, en “frankensteak” helt enkelt. Mat handlar så mycket om traditioner och vanor att detta kommer ta lång tid att ändra på.

De som är emot in vitro-kött menar att det finns många etiska problem. Vad hindrar oss från att framställa människokött till exempel (man vill ju inte riskera att äta sin kompis!). Eftersom det enda som krävs är en enda cell som sedan förökar sig så kan ju den cellen komma från vad som helst, och hur ska vi kunna vet vad vi äter? En annan invändning är att det rent smakmässigt inte kan ersätta något annat än det sämsta köttet eftersom det aldrig kommer smaka som kött från ett djur som haft det bra. Motståndare menar också att ifall det är en proteinkälla vi är ute efter så måste det väl inte vara just kött. Ska det tillverkas i lab kan det lika gärna vara något helt annat som man odlar.

På Beckmans school of design i Stockholm har några elever gjort den här reklamfilmen för in vitro-kött. De menar att in vitro kan stoppa dagens ohållbara köttindustri och de vill att fler ska få veta att tekniken finns.

Något som alltid är problematiskt med den här typen av diskussioner är ju att om vi inte äter kött överhuvudtaget så är det ju väldigt många sorters djur som vi inte längre kommer ha. Grisar, kossor och lamm ska de bara vara på zoo? Och om vi inte äter kött, vad ska vi då göra med äldre mjölkkor?

Hur som helst är det spännande att följa utvecklingen. Får jag sia om framtiden så både tror och hoppas jag att kött kommer vara en lyxvara som vi äter på helger och vid särskilda tillfällen. Eller kanske kommer vi inte ha något annat val än att äta “Frankensteaks” i framtiden? Missade tyvärr dokumentären “Älskade kött” som gick på SVT2 igår kväll, får kolla in den en annan gång!
/Brita

Det nya matlandet Qatar – Genialt eller dårskap?

Blev tipsad om en fantastisk artikel i tidningen TIME. Rekommenderas starkt! Om du inte orkar läsa den långa artikeln kommer här en sammanfattning.

Ökenlandet Qatar som har en årsnederbörd på 74 mm planerar att bli självförsörjande på livsmedel för att säkra behovet av mat i en allt mer osäker värld med stora prisfluktuationer på livsmedel. Planen är att landet som idag importerar 90% av all sin mat inom 12 års tid ska vara oberoende av livsmedelsimport. För att nå målet krävs genomgående förändringar såsom nya stora anläggningar för avsaltning av havsvatten, ett minskat användande av fossila bränslen till fördel för en stor andel förnyelsebar energi i energimixen, växthus som täcker kvadratmil, effektivare konstbevattning och en social revolution för landets lantbrukare som kommer åtnjuta nya möjligheter villkorat med en stor dos reglering och myndighetskontroll.

Låter dyrt minst sagt. Regeringen har redan avsatt $25 miljarder och privata finansiärer kommer bidra med mångdubbla belopp. Men det verkar inte vara ett problem för Qatar som är ett av världens absolut rikaste länder räknat till BNP per capita tack vare sina enorma naturgastillgångar. BNP per capita uppgår till $88 000 (motsvarande siffra för Sverige uppgår till $38 000). Bakgrunden till beslutet att bli självförsörjande är att landet insåg sin sårbarhet i och med livsmedelskrisen 2007 och 2008 då det inte spelade någon roll hur stor plånbok man hade, det gick inte att få tag livsmedel på världsmarknaden.

Vatten. I landet finns inga sjöar eller vattendrag. Idag konsumerar landets befolkning 1,2 miljoner kubikmeter avsaltat vatten per dag. Storskaligt jordbruk för att föda landets 1,8 miljoner invånare skulle dagligen kräva ytterligare 3,5 miljoner kubikmeter avsaltat vatten enligt landets jordbruksdepartement (och den beräkningen håller bara om de mest effektiva bevattningssystemen används). För något grundvatten att tala om finns inte i landet, hydrologer uppskattar att 85% av grundvattentillgångarna har utplånats. Avsaltning av havsvatten är extremt energikrävande och sker idag med hjälp av fossila bränslen. I framtiden ska vatten avsaltas med solceller för att systemet ska vara så (miljömässigt, inte ekonomiskt) hållbart som möjligt. Havsvatten kommer att avsaltas i anläggningar vid kusten och för att transportera avsaltat vatten till jordbruksområden längre in i landet krävs enorma investeringar i infrastruktur, något som subventioneras av staten i mycket hög utsträckning. Vattnet som lantbrukarna använder till konstbevattning kommer vara gratis men den kommer att kontrolleras strikt av staten för att se till att det inte slösas med den knappa och dyrbara resursen. Bönder ska också utbildas i de senaste tekniken inom vattenkonservation.

Odlingsmark. Andelen odlingsbar mark uppgår till 1% av landets yta enligt FAO (eller 6% av qatarierna själva). Den ytan kommer inte att räcka på långa vägar om landet ska bli självförsörjande. Om man skulle sänka ambitionsnivån och bara vara självförsörjande till 65% skulle ca 30 000 hektar mark med hög salthalt och hård skorpa, så kallad sabkha, behövas göras odlingsbar. Lösningen är att importera gödsel, STORA mängder gödsel. För att producera 1,7 miljoner ton mat per år (vilket motsvarar 65% av landets behov) måste Qatar importera runt 60 miljoner ton gödsel årligen. Den mängden gödsel motsvarar en årlig produktion från 3 miljoner kor! Det kommer ta ca 10 år av gödslande för att odlingsmarken ska bli självförsörjande (någon markväxtagronom som vet vad som menas med det?). Trots det kommer landet alltid vara beroende av import av mineralgödsel.

Projektet kommer inte bara kosta pengar, kritikerna oroar sig för miljöeffekterna, bland annat effekterna av att saltet som fås vid avsaltningen dumpas i havet. Har vi några markväxtagronomer som läsare? Vad tror ni om att Qatar ska bli självförsörjande rent agronomiskt? Och vad säger nationalekonomerna om komparativa fördelar? Tycker det låter som ett Babels-torn-projekt! Finns det inga andra lösningar? En person i artikeln i TIME menar att Qatar kan minska sin sårbarhet genom att investera i FoU i länder med bättre förutsättningar för livsmedelsproduktion (som man sedan kan importera mat av)…

Kan träd, ris och bomber bli business?

I skrivande stund sitter jag på ett kontor i Laos huvudstad Vientiane. Sedan en vecka tillbaka är jag och min pojkvän Sebastian Levall här för att göra en studie på skogsföretaget Stora Enso. Studien skall bli basen för vårt examensarbete och har finansierats genom ett MFS-stipendium (Minor Field Study) från SIDA .Temat för studien är (något förenklat :-) ) hur företag som startar verksamhet i fattiga länder kan tjäna pengar och samtidigt förbättra förutsättningarna för de lokala invånarna. Vi har alla hört och läst om hur stora företag med verksamhet i fattiga länder tar alltför lite hänsyn till lokala svårigheter, låter människor jobba under dåliga förutsättningar och rent utav försämrar möjligheterna för dem.

En av mina och Fridas akademiska idoler (lite muppigt, vi vet) är den amerikanska marknadsföringsforskaren Michael Porter från Harvard Business School. Han har tillsammans med sin kollega Mark Kramer myntat begreppet “CSV- Creating Shared Value” vilket innebär att de affärsmodeller som kan skapa värde för både företag och samhälle samtidigt är de som kommer vinna i längden. Det är inte hållbart att som företag skada miljö eller människa, det kommer slå tillbaka på företagets trovärdighet och varumärke. Däremot finns det stora möjligheter till utveckling om man hittar en modell som fungerar i det samhälle där man är verksam och samtidigt genererar vinst! För den som är intresserad finns en video med en väldigt engagerad Porter HÄR.Bomber
Laos är ett Asiens fattigaste länder och också ett av de länder som drabbades hårdast under Vitnamkriget. På hälften av landets yta finns fortfarande mängder av UXO’s – “unexploded objects” kvar i marken och varje år dör många av att ha trampat på fel ställe, de senaste 3 åren har det varit 50 olyckor där cirka hälften ledde till dödsfall. Detta sätter stora begränsningar i var byborna kan odla sin mat. Det första steget i Stora Ensos affärsmodell är att röja undan bomber för att frigöra mark som annars inte skulle kunnat användas till någonting, i vissa delar av sydöstra Laos röjs det undan så mycket som 1 ton/ ha!  

Ris och träd
Den affärsmodell vi studerar bygger också på agroforestry, det vill säga att jordbruk och skogsbruk bedrivs parallellt och hjälper upp varandra. Genom att plantera eucalyptus och ris med cirka nio meter mellan raderna, en meter mellan träden, blir eucalyptusträden lika stora överallt (eftersom ingenting skuggar dem) och riset växer bättre med hjälp av jordbearbetning än vad det gjort om lantbrukarna tillämpat det traditionella svedjebruket. Allt ris tillfaller de lokala byborna, som också är de som jobbar på plantagen, och träden tillhör Stora Enso. Invånarna får alltså en större risskörd som gör att de kan sälja en del, de har avlönat arbete och Stora Enso får snabbväxande träd av hög kvalitet.

Vi har ännu inte varit i de sydöstra delarna av landet där vi skall göra några av våra intervjuer, men i helgen fick vi besöka både byar och plantager som bygger på samma modell. Filmen ovan är Stora Enso’s sammanfattning av det här projektet som idag är cirka 250 hektar men som skall bli mycket större. Vad slutsatsen blir av vårt x-jobb vet vi förstås inte än, men det är väldigt kul att vara på plats!

Jag kommer fortsätta blogga om allt möjligt på ABSOLUTAGRONOM.SE under tiden jag är här, vill inte lämna min kompanjon Frida i sticket. Ett möjligt inlägg kan vara hur festivalmaten här inte består av langos utan snarare hönsfötter och halvt utvecklade ägg…

To be continued…
/Brita

OMG-reaktion på GMO’s

När det kommer till de lite större frågorna som gäller framtidens lantbruk och global livsmedelsförsörjning är det ofta en livlig debatt om rätt eller fel. Det kan handla om ekologiskt/ konventionellt lantbruk, om vi ska äta kött eller inte ät kött, ska vi använda oss av GMO eller inte. Grejen är dock att det förstås inte finns något rakt svar på sånna här stora frågor, och egentligen är det väl ett gemensamt mål som är det viktiga. Debatten har förstås en viktig funktion när det gäller att belysa olika sidor av problemen men det är sällan flera perspektiv tas upp på samma gång, kanske för att det inte ryms på debattsidorna eller i youtube klipp.

Efter fem år på universitet är det lätt att vara känslig för ensidiga diskussioner. Därför blev jag glad när jag hittade en artikel på New York Times som handlar om hur några studenter från New Yorks digitaljournalism-program hittat ett sätt presentera komplexa frågor genom text, illustrationer och musik. Klippen kallas för “Newsicals”. I klippet nedan är det GMO som är fokus, skaparna har dock försökt nyansera debatten på ett fyndigt sätt, de vill komma förbi OhMyGod- reaktionen till GMO’s!

Det är en väldig fart i texten så här kommer ett utdrag. Resten av texten finns HÄR!

Is it bad for us? It depends on the crop
Sometimes it’s more nutritious, sometimes it’s not
And while the pesticides don’t sound very sweet
The EPA assures us that they’re safe to eat.

But people should know how their food is grown
Yet Americans don’t label GMOs
There are many different kinds of GM foods
Just saying “Made with GMOs” might not do.

Now it might be too simple to say “Just ban it”
When there’s potential to help feed the planet
Weigh each crop’s impact on earth and health
And don’t use patents to screw the ones you’re out to help

Klimatkonferens i Durban om energieffektivare lantbruk

Var man än letar står det klart att agronomer sitter på viktig kunskap inför framtiden!

Just nu pågår FN:s klimatkonferens COP17 i Durban, Sydafrika. Under konferensen har FAO presenterat rapporten Energy-Smart Food for People and Climate som bland annat tar upp att världens livsmedelssystem måste minska sitt beroende av fossila bränslen eftersom höga och volatila priser på fossila bränslen utgör ett hot mot en säker livsmedelstillgång. Livsmedelssektorn konsumerar stora mängder energi men den har också möjlighet att producera energi i form av tex. biogas och vindkraft. För att gårdar ska bli mer energieffektiva krävs nya tankesätt. På gårdsnivå kan energi sparas genom bränsleeffektivare motorer, kompostering och precisionsgödsling, bevattningsövervakning och precisionsbevattning, minskad jordbearbetning samt användande av grödor och boskapsraser som inte är lika beroende av insatsvaror.

”Huvudfrågan vi står inför är inte om eller när vi borde börja övergången till energismarta livsmedelssystem, utan snarare hur vi kan komma igång och påbörja en gradvis och stabil förändring” – FAO:s undergeneraldirektör på avdelningen för naturresurser, Alexander Müller.

Inom svenskt lantbruk går utvecklingen åt rätt håll enligt en rapport från Jordbruksverket. Bland annat minskade energianvändningen i svenska växthus med 34% mellan 2005 och 2008 (dock delvis på grund av färre företag). Användningen av biobränslen har ökat medan användningen av naturgas och eldningsolja minskat.

Effektivare energianvändning bidrar inte bara till säkrare tillgång på mat för världens befolkning, det innebär också minskade kostnader och högre lönsamhet på gårdsnivå!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...