Antibiotikaresistens bland grisar

Vi inleder veckan med intressanta forskningsrön publicerade i NewScientist.

Hälften av världens alla grisar lever i Kina och mer än 50% av dessa får foder kryddat med antibiotika i tillväxtfrämjande syfte. Djuren lever trångt och är konstant exponerade för infektioner. Därför tillsätts små doser antibiotika i fodret, vilket förbättrar grisarnas tillväxt och lantbrukarnas lönsamhet. Tyvärr främjar det också utvecklingen av antibiotikaresistenta bakterier som på sikt kan överföras till människor. På grund av den anledningen förbjöds tillväxtfrämjande antibiotika i EU år 2006 (sjukt att det inte varit förbjudet längre än så!). I USA är det däremot fortfarande tillåtet och nya siffror visar att hälften av alla salmonellabakterier i prover tagna från kycklingkött är resistenta mot minst tre olika antibiotika.

Kina är väldens största producent och konsument av antibiotika. Effekten av Kinas omfattande antibiotikaanvändning inom animalieproduktion har tidigare varit okänd men nu börjar ljuset gå upp inom forskarkåren. Ett kinesiskt-amerikanskt forskarteam har undersökt läget genom att ta jord- och gödselprover från tre kinesiska gårdar med grisproduktion. De tog även prover från gårdar där grisar inte fodras med antibiotika och från mark där inget jordbruk bedrivs. Forskarna hittade totalt 244 olika antibiotikaresistenta gener. I proverna från gårdarna upptäcktes 149 antibiotikaresistenta gener som var resistenta mot alla typer av antibiotika. Nivåerna av vissa antibiotikaresistenta gener var upp till 28 000 gånger högre jämfört med nivåerna i jordproverna som inte kom från gårdar. Proverna innehöll även enzymer som hjälper till att överföra antibiotikaresistenta gener mellan bakterier.

Siffror tyder på att kinesiska grisar utfodras med ungefär samma mängd antibiotika per djur som i USA. Problemet är att det finns sex gånger fler grisar i Kina vilket gör att effekten blir mycket större. Det finns heller ingen kontroll av antibiotikaanvändning inom det kinesiska lantbruket. Man önskar att människor (läs myndigheter och makthavare) kunde tänka längre än vad näsan räcker, både i Kina och USA.

Knäppt

Förra veckan kunde man läsa i SvD om Kinesiskt “matfusk”. Tänk bara på den stora mjölkpulverskandalen 2008 där melamin (som främst används i plast) hade använts som tillsats och gjorde att tusentals spädbarn blev sjuka och några dog. En av de senaste historierna är att det förkommit en mystisk röra som gjort att fläskkött kan säljas som nötkött. Enligt artikeln har det till och med gått så långt att vissa Kinesiska lantbrukare har privata odlingar för eget bruk vid sidan om sina kommersiella odlingar. De vill inte äta sådant som utsatts för så stora mängder bekämpningsmedel, hormoner och antibiotika som de produkter som de levererar till företag. Budskapet i artikeln är att mycket av de Kinesiska livsmedel som producerats under högst oklara former exporteras och hamnar på tallrikar runt om i Europa.

Med tanke på den Ungerska RÖDFÄRGADE (!) fläskfilé som sålts som oxfilé i Sverige är det nog inte läge att vara alltför säker på vad som står på våra hyllor…

Och inte nog med det. I veckan har det också florerat en helknäpp video som visar hur en Kinesisk grisbonde låter sina grisar “dyka” från ett fem meter högt torn för att sedan landa i vattnet och simma i land. Bonden menar att simmandet och hoppandet gör köttet bättre. Träningen ska nämligen öka grisarnas försvar mot sjukdomar och göra att de kan äta mer och växa bättre. Köttet kan säljas för ett tre gånger högre pris på grund av detta.

När man ser filmen känns det snarare som att köttet borde försämras på grund av stress? Här är i alla fall filmen för den som inte sett den.

Jag vet inte ja. Vet knappt vad man ska säga. Måste det vara så himla mycket konstigheter kring det här med mat?!

Kycklingfötter och grisöron är det nya

I dagarna befinner sig en svensk livsmedelsdelegation ledd av Eskil Erlandsson i Kina för att knyta kontakter och bereda vägen för en ökad livsmedelsexport till landet (på bilden ses Eskil och den kinesiska jordbruksministern Han Changfu). Med på resan till Shanghai och Hongkong finns representanter för svenska livsmedelsföretag, t.ex. Scan, Lantmännen Kronfågel, Mackmyra Svensk Whiskey, Gäsene Mejeri och Findus samt branschorganisationer (tänk att få vara med på en sån resa!). Bakom initiativet står Exportrådet, Landsbygdsdepartementet och det svenska generalkonsulatet som vill att svenska kycklingfötter, mjölkpulver, grisöron, ceralier med mera ska bli vardagsmat i Kina.

För det är faktiskt så att den svenska livsmedelsexporten är pinsamt liten i jämförelse med andra länder. Den svenska livsmedelsexporten uppgår till 55 miljarder kronor och exporten till Kina står för futtiga 0,4% eller 227 miljoner vilket innebär att landet ligger på 25:e plats vad gäller våra viktigaste exportländer. Både lusekoftans Norge och pølsens Danmark exporterar mat till Kina till ett värde som är minst 10 gånger större än Sveriges. Med tanke på att Kina är världens snabbast växande ekonomi och väntas bli världens största marknad för import av mat och dryck är det en mycket viktig marknad. Den svenska exporten till Kina har länge förlitat sig på IKEA Food Services som är den störta livsmedelsexportören till Kina. I branschtidningen Svenska Livsmedel finns en intressant artikel om hindren och möjligheterna för livsmedelsexport till Kina. Margaret Leung, Exportrådet i Hongkong berättar att det är nödvändigt att samarbeta med en inhemsk partner och för att komma in i dagligvaruhandeln måste man gå via en distributör eller någon av de etablerade utländska kedjorna som amerikanska Wal-Mart eller franska Carrefour.

Svenska livsmedelsföretag borde ha väldigt goda förutsättningar att i mycket högre utsträckning exportera livsmedel till bland annat Kina. Förutom att svenska livsmedel och det nordiska köket är väldigt hett internationellt (kolla bara på alla medaljer Svenska Kocklandslaget vunnit) så står svensk mat för hög kvalitet vad avser livsmedelssäkerhet samt djuretiska och miljömässiga aspekter. Svenska livsmedel är exotiska, rena och säkra! Mycket handlar nog om att skaffa en ökad förståelse för den kinesiska marknaden och kulturen samt att våga satsa. Livsmedelsföretagens VD Marie Söderqvist skriver i en ledare i ATL att den låga svenska livsmedelsexporten delvis kan förklaras av att sektorn är konservativ och präglas av osäkerhet. Någon av våra läsare som jobbar med export av svenska livsmedel? Kontakta då gärna oss!

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...