Fluffiga kor tar över internet!

Inspirerad efter en resa i Washington state och San Fransisco måste jag dela med mig att av lite knasigt fenomen som fått stor spridning på internet. Det handlar of fluffiga kor, eller #fluffycow som det heter i sociala medier. Bilder och videos föreställande välborstade och glänsande tjurar från företaget Lautner Farms i Iowa har fått gigantiskt genomslag och stor uppmärksamhet. Anledningen till att de är så fluffiga och välborstade är egentligen att de skall få uppmärksamhet på boskapsshower och auktioner där tjurarna säljs och visas upp. Hela grejen började när Lautner farms la upp en bild på en uppfluffad tjur på nyhetssidan Reddit. I nästa stund spred sig bilden som en löpeld, och sedan dess har det fortsatt med fler bilder och filmer, alla vill plötsligt ha en fluffig ko!

Ur marknadsföringsperspektiv är detta lite extra intressant och har diskuteras bland annat på nyhetssajtenThe Atlantic. På många sätt är det ju bra att lantbruk syns på ett positivt sätt i media, men det finns ju också en risk att kommunikationen blir snedvriden. För det första är det ju inte fluffiga kor utan fluffiga tjurar, alltså fluffybulls, och för det andra är ju syftet med fluffandet inte att de skall vara gulliga husdjur utan att de skall synas på shower för att sedan bli kött. Vad händer när de som delar fluffycows på internet tänker ett steg längre och kommer på detta?

På min nya favoritsajt Modern Farmer har getuppfödaren Stephanie Fisher skrivit en krönika om just det här med snedvriden information (läs den här). I krönikan menar Fisher att de bilder, filmer och reklamer föreställande lantbruk, som sprids via media är alltför glorifierande och snedvridna och att det finns en risk att det kan slå tillbaka på branschen i längden. Fisher hävdar att det är viktigt att balansera med bilder som föreställer den verkliga vardagen med djur som föder, mockning, veterinärbesök med mera. Därför ser hon till att på sin facebook-sida lägga ut bilder av alla slag, både fina bilder på söta killingar och härliga landskap, och bilder som speglar andra delar av en vanlig dag för den som jobbar med djur och lantbruk. Och jag kan hålla med, ifall man har rent mjöl i påsen, varför ska man inte visa det då? Hur kan man annars förvänta sig att konsumenten skall förstå branschen och göra ett informerat val?

Men hur som helst är det här med fluffiga kor en skojig trend och ett genidrag från Lautner Farms. För den som inte kan få nog så finns det massor på internet och i videon nedan.

/ Brita

Frankensteaks!

För snart ett år sedan skrev vi om in vitro-kött här på bloggen. In vitro-kött (betyder ungefär kött “i glas”) och odlas i laboratorium genom att stamceller får föröka sig och bli till muskelceller i en näringslösning som sedan behandlas med elektriska impulser för att växa. Under året har debatten om in vitro fortsatt på alla möjliga håll och kanter. I januari hade The Guardian en artikel om bland annat forskaren, filososfen och konstnären Koen Van Mensvoort som samlat ingenjörer, marknadsförare och filosofer för att utveckla idéer kring framtidens mat. På sidan NextNature kan men se lite av det han jobbat med (kolla in!). Generellt är det inte några direkta stekar som tillverkas i labb utan snarare något som påminner om geléaktig köttfärs. På en utställning vid det Tekniska Universitet i Eindhoven har den stickade köttbiten på bilden ställts ut som ett exempel på framtidens kött!

De som förespråkar odlat kött menar att det skulle kunna försörja världens människor med protein med minskad påverkan på miljön och utan att döda några djur. Utmaningen är dock att tekniken fortfarande är väldigt dyr och att det finns en viss blä-faktor i att äta något som känns så artificiellt, en “frankensteak” helt enkelt. Mat handlar så mycket om traditioner och vanor att detta kommer ta lång tid att ändra på.

De som är emot in vitro-kött menar att det finns många etiska problem. Vad hindrar oss från att framställa människokött till exempel (man vill ju inte riskera att äta sin kompis!). Eftersom det enda som krävs är en enda cell som sedan förökar sig så kan ju den cellen komma från vad som helst, och hur ska vi kunna vet vad vi äter? En annan invändning är att det rent smakmässigt inte kan ersätta något annat än det sämsta köttet eftersom det aldrig kommer smaka som kött från ett djur som haft det bra. Motståndare menar också att ifall det är en proteinkälla vi är ute efter så måste det väl inte vara just kött. Ska det tillverkas i lab kan det lika gärna vara något helt annat som man odlar.

På Beckmans school of design i Stockholm har några elever gjort den här reklamfilmen för in vitro-kött. De menar att in vitro kan stoppa dagens ohållbara köttindustri och de vill att fler ska få veta att tekniken finns.

Något som alltid är problematiskt med den här typen av diskussioner är ju att om vi inte äter kött överhuvudtaget så är det ju väldigt många sorters djur som vi inte längre kommer ha. Grisar, kossor och lamm ska de bara vara på zoo? Och om vi inte äter kött, vad ska vi då göra med äldre mjölkkor?

Hur som helst är det spännande att följa utvecklingen. Får jag sia om framtiden så både tror och hoppas jag att kött kommer vara en lyxvara som vi äter på helger och vid särskilda tillfällen. Eller kanske kommer vi inte ha något annat val än att äta “Frankensteaks” i framtiden? Missade tyvärr dokumentären “Älskade kött” som gick på SVT2 igår kväll, får kolla in den en annan gång!
/Brita

Att leka med maten

Vad får den här videon dig att tänka på?

Happy Meat | type-b from type-b on Vimeo.

Videon är skapad av designbyrån type-b som jobbar med att kommunicera på ett tydligt unikt och sätt. I det här projektet som heter Happy Meat har två helt olika världar korsats, nämligen leksaksvärlden och halvfabrikats-världen. Leksaker är i många fall skapade för att överdriva karaktärsdragen hos det de föreställer. Processat kött däremot, ger näst intill inga ledtrådar om vad det var från början (vilket är en lättnad för många). Att kombinera leksaker med halvfabrikat blir en rolig och tänkvärd kombo!

Det här med att kommunicera på ett framgångsrikt sätt är ingen lätt uppgift. Vad är viktigt att framhäva? Vad skall inte vara med? Vad ska man fokusera på? I lantbruks- och livsmedelsindustrin är det en ständig balansgång att veta vilka delar i förädlingskedjan som konsumenten vill veta mer om. Är det den färdiga produkten som skall marknadsföras eller ska fokus ligga på primärproduktionen?

LRF som har som främsta uppgift att se till lantbrukarnas intressen kommer under våren starta en kampanj som heter våga fråga- få en bonde på köpet. LRF skriver i ett pressmeddelande att “LRFs medlemmar har varit tydliga med att de vill att LRF ska hjälpa dem att sätta ett ansikte på maten”. Kampanjen går ut på kommunicera med konsumenter i sociala medier samt genom en app och en hemsida. Målet är att fler ska välja mat med svenskt ursprung och att fler ska våga fråga var maten kommer ifrån, på restauranger med mera. HÄR finns står det mer om kampanjen i tidningen Dagens Media. Ska bli kul att följa kampanjens utveckling. Låter som det kan bli lyckat!

Bakom lucka 9 har vi…oxkind!

Julen är full av mat och för många innebär det en hel del kött. Om man nu har tänkt äta kött så är det förstås läge att köpa svenskt och kanske också våga sig på att köpa sina revbensspjäll, skinkor och korvar från ett charkuteri eller över köttdisken. Bättre köpa några få fina bitar än en massa skrutt!

Att stycka och hantera kött är ett hantverk som inte alla är helt bekväma med. För att fler ska våga prova och lära sig att stycka en köttbit har märkningen Svenskt Kött en adventskalender med köttskola. Varje dag gömmer det sig en film bakom luckan som visar hur en viss detalj styckas eller hur man hanterar en köttbit. Luckorna öppnas på Svenskt Kötts facebook-sida. Här är gårdagens lucka!


Filmklipp från tidigare luckor visar bland annat hur man ska skära en köttbitt på rätt sätt, hur man tillagar njurtapp och hur man putsar en köttbit.

Vill också tipsa lite om Svenskt Kötts satsning “Gris by Sweden”, ett projekt som syftar till att framhäva svenskt kött, och främst svenskt fläsk, som något exklusivt. Tycker att det är en väldigt bra typ av kommunikation eftersom den förmedlar kvalitet och lite lyxig känsla och inte bara matar fakta! Projektet är också en satsning för att försöka få svenskt griskött att bli en av tävlingsråvarorna i Kock-VM 2014. Internationellt är svenskt griskött sällsynt eftersom produktionen är så liten. För att visa den höga kvaliteten ordnade Svensk Kött i somras ett event i Lyon, Frankrike där matjournalister fick äta en avsmakningsmeny baserad på svensk unggris. 2014 är Sverige värdland för kock-EM!

Knäppt

Förra veckan kunde man läsa i SvD om Kinesiskt “matfusk”. Tänk bara på den stora mjölkpulverskandalen 2008 där melamin (som främst används i plast) hade använts som tillsats och gjorde att tusentals spädbarn blev sjuka och några dog. En av de senaste historierna är att det förkommit en mystisk röra som gjort att fläskkött kan säljas som nötkött. Enligt artikeln har det till och med gått så långt att vissa Kinesiska lantbrukare har privata odlingar för eget bruk vid sidan om sina kommersiella odlingar. De vill inte äta sådant som utsatts för så stora mängder bekämpningsmedel, hormoner och antibiotika som de produkter som de levererar till företag. Budskapet i artikeln är att mycket av de Kinesiska livsmedel som producerats under högst oklara former exporteras och hamnar på tallrikar runt om i Europa.

Med tanke på den Ungerska RÖDFÄRGADE (!) fläskfilé som sålts som oxfilé i Sverige är det nog inte läge att vara alltför säker på vad som står på våra hyllor…

Och inte nog med det. I veckan har det också florerat en helknäpp video som visar hur en Kinesisk grisbonde låter sina grisar “dyka” från ett fem meter högt torn för att sedan landa i vattnet och simma i land. Bonden menar att simmandet och hoppandet gör köttet bättre. Träningen ska nämligen öka grisarnas försvar mot sjukdomar och göra att de kan äta mer och växa bättre. Köttet kan säljas för ett tre gånger högre pris på grund av detta.

När man ser filmen känns det snarare som att köttet borde försämras på grund av stress? Här är i alla fall filmen för den som inte sett den.

Jag vet inte ja. Vet knappt vad man ska säga. Måste det vara så himla mycket konstigheter kring det här med mat?!

Ett riktigt guldkorn!

Har hittat ett riktigt guldkorn för alla som gillar lantbruk, jakt, mat, uppfödning, fiske…ja allt som har med mat och livsmedel att göra. Daniel Klein som kallar sig för kock och aktivist har tillsammans med  Mirra Fine skapat en blogg, en hemsida och den snygga välgjorda online-serien The Perennial Plate- Adventures in Sustainable Eating. Sedan 2010 har de varje vecka släppt korta vidoeklipp som visar en helt fantastisk bredd av alla möjliga (och omöjliga) typer av odling, uppfödning, jakt och fiske. Alltifrån shitake-svampodling, insektsfarmar och kalkonuppfödning till vildsvinsjakt, ostronfiske, tomatfält och stadsodling.

The Perennial Plate är en jakt på den “bästa” maten, inte bara utifrån smak utan också hållbarhet, människa, djur och jord. Varje film går hela vägen tillbaka till ursprunget och de familjer och personer som står bakom råvaran. Nästan varje avsnitt avslutas med tilllagning och recepten finns också på hemsidan.

“Taking the viewer on a journey to appreciate and understand where good food comes from and how to enjoy it”

Det är lite som att Klein och Fine skapar en “take it or leave it”-känsla, videoklippen utelämnar inget utan visar allt. När det till exempel handlar om kött så visar de allt från avlivning till slakt och tilllagning, på ett snyggt sätt. De vill visa precis hur det går till och passar det inte så får man stänga av eller möjligtvis fundera över sina matvanor. Serien är ändå ingen uppläxning utan mer en tankeställare och en inspirationskälla…
Bra musik är det också!

Totalt finns 105 avsnitt och 3 säsonger. I första säsongen, och de första 52 avsnitten, har duon rest runt i Minnesota och gjort en ny film varje vecka om bra mat från delstaten. I andra säsongen utökas filmerna till hela USA. Genom tips från tittare och läsare besöker duon personer som på ett eller annat sätt förser andra med mat. Och i tredje säsongen, som är den som pågår just nu, reser duon runt i hela världen och för att, som de skriver själva: “explore the wonders, complexities and stories behind the ever more connected global food system”. De ska besöka 12 länder på 14 månader och filma under tiden, den första filmen från Japan har redan kommit ut!

Det är svårt att förmedla hur intressant och kul den här serien är. Det som är fränt är att det finns något för alla, spelar ingen roll om man är vegetarian, jägare eller bara väldigt intresserad av mat! Hoppas några tittar in på sidan, klippet nedan är ett litet smakprov i form av en sammanfattning av de 52 filmerna som spelades in runt om i USA !

/Brita

Porkocalypse och baconhysteri

Det är något särskilt med bacon!
Detta är alltså inget jag säger utifrån mina egna mat och smakpreferenser. Det jag menar är snarare att det är få livsmedel som är så symboliskt laddade som just bacon! De senaste åren har en bacon-hype växt fram. Tänk bara på alla produkter som finns med baconassociationer. Det finns baconchips, baconnayise (majonäs med bacon), baconplåster, baconskor, minttabletter med smak av bacon, väckarklocka som sprider lukten av bacon när det är dags att gå upp medmera medmera. Inte minst finns det och en hel uppsjö av T-shirts med budskap som “Bacon makes everything better” och “Either you like bacon or your’e wrong”, det finns till och med något som heter UCB-United Church of Bacon som kallar sin religion för Baconism.

Tycker att klippet nedan illustrerar bacon-hypen ganska väl, det är ett helt knäppt klipp med skådespelaren Nick Offerman som framför en poetisk hyllning till just bacon!

Bacon är alltså laddat med humor, symbolik och värderingar. Det kanske kan vara den randiga ytan och den rosa färgen som gör att det fått sån symbolstatus. Hur som helst börjar det bli allvar nu eftersom Porkocalypse närmar sig! Det är vad nästa års så kallade “baconbrist” kallas i media och porkocalypsen har fått stort genomslag (ingen vill vara utan bacon).

Hysterin kom av att U.K.’s National Pig Association gick ut med ett pressmeddelande om att det kommer bli brist på bacon nästa år. Anledningen de anger är att den utbredda torkan gjort att foderpriserna på majs och soja ökat. Så egentligen blir det inte brist på bacon, det är snarare så att det inte kommer finnas lika mycket BILLIG bacon. På lång sikt kan det dock bli en märkbar minskning av tillgången på griskött eftersom trenden bland alla europeiska länder med grisproduktion är att suggbesättningarna minskar. Den tuffa prissituationen gör att det inte blir några marginaler kvar när foderpriserna ökar och producenter väljer att lägga ner. I UK lanseras nu kampanjen Save our bacon som syftar till att få fler att köpa brittiskt bacon och få handeln att höja priserna.Någon brist på bacon väntar troligen inte än på ett tag eftersom ökade priser kommer göra att konsumenter väljer andra typer av kött. Men hysterin kring Porkocalypse kanske kan få en och annan att reflektera över var vår mat kommer ifrån? För den som inte kan få nog av bacon-hypen finns det hur mycket bacongrejer som helst att frossa i på hemsidan BaconToday!
/Brita

Grisen väcker känslor

Från och med 2016 kommer det det bli förbjudet att kastrera smågrisar utan bedövning, och en av sommarens nyheter på grissidan är att grisuppfödare kommer kunna söka ersättning för smärtfri kastrering av smågrisar. Det kommer också gå att söka ersättning för andra åtgärder som gör att kastrering inte behövs, som till exempel vaccin mot galtlukt.

För den som inte vet är anledningen till att smågrisar kastreras att köttet från könsmogna okastrerade hangrisar kan lukta och smaka väldigt illa. Grisbranschen har bestämt att från och med 2012 använda smärtlindring innan kastrering av grisar. Smärtlindring är inte samma sak som bedövning men det är ett sätt att fasa ut den obedövade kastreringen.

Det här är ett ämne som diskuterats och forskats på under lång tid för att hitta alternativ till traditionell kastrering. Att vaccinera mot galtlukt är ett exempel på ett sådant alternativ. Ett annat alternativ är att grisarna skall gå till slakt tidigare för att inte hinna bli könsmogna. Problemet med nästan alla alternativ är att det innebär en hel del kostnader. Det har också diskuterats vem som ska ge bedövningen, veterinären eller djurägaren?  Idag finns det kurser som gör att djurägaren själv får ge lokalbedövning. Att vaccinera mot galtlukt när grisen är äldre är komplicerat eftersom det innebär att det är stora grisar som ska hanteras vilket kan vara farlig för djurskötaren, det måste också finnas nya rutiner för slakterierna som måste ta bort testiklarna i efterhand.

Det som är svårt är att hitta ett alternativ som passar grisen, grisuppfödaren, slakterierna och konsumenterna. Frågan är om konsumenter kommer vilja betala för att grisarna blir bedövade?

Som ekonomagronom har man hört ett flertal gånger att det kan förstärka identiteten och trovärdigheten om förpackningar har ett foto på framsidan. När det gäller kött är det dock så att det helst skall vara ett foto på grisuppfödaren eller gården. Är fotot av en gris blir det alldeles för uppenbart vad som ligger i paketet, vilket kan avskräcka köparen. Detta gjorde att jag reagerade när jag hittade videon nedan. Den handlar om en slaktare i USA som specialiserat sig på småskalig och högkvalitativ slakteriverksamhet där köttet kommer från gårdar i omgivningen och där så lite som möjligt går till spillo. Här har man försökt framställa styckningen som ett hantverk. Utomlands är det ganska vanligt att man ser hela djur hänga i fönstret på slakteriet. I Sverige är det dock sällsynt att man så tydligt vågar göra den kopplingen mellan djur och mat.

/Brita

Rosa slime upprör i USA

Något som är väldigt kul med sociala medier som t.ex. twitter är att det blir så enkelt att hålla lite koll på vilka ämnen som debatteras i andra länder. Just nu verkar Pink Slime vara något som skapar debatt i USA. Allt började med att en så kallad “whistle blower” (en person som sprider information om något den anser vara fel) gick ut i media med att köttfärs som säljs i matbutiker innehåller en relativt stor mängd tillsatser i form av finmalda restprodukter. Det som idag har fått namnet Pink Slime är alltså en produkt baserad på fett och andra restprodukter som blir över när de fina muskelbitarna tagits till vara tidigare i produktionen. Resterna tvättas och hettas upp i en process som gör att det kött som sitter kvar i fettet separeras.  Massan mals och behandlas med ammoniakgas för att döda bakterier och eventuell salmonella. Massan formpressas och tillsätts sedan som utfyllnad i köttfärs som säljs matbutiker.

Det finns förstås skilda åsikter kring ifall detta är rätt eller fel. De som är kritiska menar att det är bedrägeri att köttfärsen innehåller billig utfyllnad av sämre kvalitet, som dessutom behandlats med kemikalier. På hemsidan Stop Pink Slime finns ett särskilt motstånd mot att den här typen av tillsatser/utfyllnad används i skolmaten. Enligt amerikansk lag får 15 % av till exempel en hamburgare vara Pink Slime. Andra menar att det vore dumt att inte ta vara på de rester som faktiskt går att äta. De som förespråkar pink slime vill hellre kalla det för Lean Finely Textured Beef (LFTB). Eftersom nötdjur idag har ganska mycket fett på kroppen är det en hel del kött som följer med vid putsningen. Förespråkarna menar att det är bra att det finns ny teknik som gör att det går att äta restprodukterna. Se till exempel ett inlägg på den amerikanska bloggen Food For Thought. På sidan Beef is Beef presenteras 8 myter kring vad Pink Slime egentligen är för något, till exempel att det inte alls ser ut som rosa slime, inte heller innehåller biprodukten några farliga kemikalier vilket är ett av motståndarsidans argumenten mot användningen. Bilden visar hur den färdigpressade produkten ser ut.

Även Jamie Oliver har i och med sin satsning Food Revolution, som syfter till lära fler amerikanska skolungdomar var mat kommer ifrån, gett sig in i debatten mot Pink Slime. Jamie menar att det som putsas bort vid slakten inte är till för människor utan passar mycket bättre i till exempel hundmat. Han anser att det inte borde vara tillåtet att Pink Slime förekommer i skolmat. Nedan finns ett klipp med en väldigt dramatisk och lite rolig demonstration som Jamie Oliver gjort för att sprida information om sitt motstånd mot Pink Slime.

Vad ska man egentligen tycka om det här? Fakta verkar gå isär, använder man verkligen ammoniak?! Det låter helt otroligt. I videon med Jamie Oliver ser slimet ut som vanlig köttfärs och så vitt vi vet innehåller köttfärs alltid en relativt hög andel fett. Varför köttslamsor och fett skulle vara mer salmonellasmittat än styckningsdetaljer kan vi inte svara på. Någon livsmedelsagronom som vet kanske? Man skulle kunna gissa att det mer handlar om att hantera råvaran på ett korrekt sätt. Debatten om pink slime lär fortsätta i USA men frågan är om debatten är befogad i Sverige?

Då pratar vi kött igen

I höstas skrev vi flera inlägg om köttdebatten som handlade om minskad köttkonsumtion, importkött, svenskt kött osv. SVT Rapport gick i förrgårr ut med “nyheten” att många djur i EU avlivas helt utan bedövning, Sveriges veterinärförbund kallar det kvalificerat djurplågeri. Man blir både förbannad och ledsen när man ser de här bilderna. Vi säger det än en gång, köp svenskt kött. 

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...