Let’s talk about soil

De senaste dagarna har jag trillat över en hel del information som handlar om jorden…och då menar jag alltså inte planeten jorden utan jorden som vi planterar i. När det handlar om att förändra systemen för att producera mat, så är jordkvalitet väldigt centralt.

Enligt FAO kommer 90% av den mat i äter från jorden, på ett eller annat sätt. Men varje år förstörs 10 miljoner hektar odlingsbar mark genom erosion, ohållbara jordbruksmetoder och byggnationer. Tillgång till jord av hög kvalitet är alltså en bristvara och redan nu har ju racet om jorden börjat genom det som kallas “land grabbing”.

Men nu verkar en jordrörelse växa till sig och fokus på jordkvalitet öka. Den här sommaren anordnas under fem veckor Summer of Soil i Järna, där finns en utställning som är 200 m2 stor, vilket symboliserar den mängd odlingsbar mark varje person i världen skulle ha om vi delade upp den. Lite senare i år är det också Global Soil Week den 27-31 oktober i Berlin, och som lite uppvärmning inför den veckan har de gjort den hör fina filmen “Let’s talk about soil”. Se den!

/ Brita

SMS räddar skörden

Under förra veckan var en hel del politiker på plats under World Economic Forum i Kapstaden I Sydafrika. I samma veva är fotografen Jens Assur högaktuell med utställningen “Africa is a great country” på Liljevalchs. Med gigantiska fotografier föreställande moderna stadsmiljöer och vardagen hos en snabbt växande medelklass vill Assur utmana den negativa och ensidiga bild av Afrika som vi vanligtvis matas med. I en artikel i SvD i fredags är budskapet detsamma – att många länder, särskilt söder om Sahara, visar snabb tillväxt och Anders Borg menar att det gäller för företag att hänga med i utvecklingen. 

När det gäller livsmedelsförsörjning så är det många som menar att kontinenten Afrika har en otrolig utvecklingspotential. De största utmaningarna är dock de sociala aspekterna. Den ekonomiska utvecklingen får inte ske på bekostnad av befolkningen, och lantbrukare skall ha möjlighet att påverka och styra sin situation. För att detta skall kunna nås krävs det ökad tillgång på information, utbildning och möjlighet till samarbete. Men hur uppnår man detta när infrastrukturen inte är tillräcklig och när tillgången till internet är låg?

Enligt en artikel i The Guardian har snart 70 % av den Afrikanska befolkningen tillgång till mobiltelefon. I och med detta är mobilen den största möjligheten till ökad kommunikation och information. Genom SMS kan en lantbrukare, by eller familj få information om väder, sjukdomar och marknadspriser på grödor och boskap, något de aldrig skulle fått tillgång till utan mobil. Informationen kan öka produktiviteten och ge möjlighet till samordning som kan stärka lantbrukarnas förhandlingspositioner gentemot köpare.

SMS-tjänsterna finns i alla möjliga former. Vissa har utformats av större bolag som Nokia och Reuters. Andra SMS-tjänster är det mindre organisationer som står bakom. Ett exempel är WeFarm, en SMS-tjänst skapad av en organisation för te- och kaffeodlare. Genom WeFarm skall odlare runt om i världen kunna nätverka, utbyta information och lösa problem. Mer info i filmen!

Fördelen med de stora bolagens tjänster är förstås en stor tillgång på uppdaterad information. Men det borde ju också finnas risker med att många anpassar sig efter marknadspriser eftersom det då kan skapa stora svängningar. Mindre SMS-tjänster har fördelen att de är mer anpassade efter lokala förutsättningar. Nästa steg i utvecklingen är att via SMS kunna prissäkra spannmål och andra grödor “säck för säck”, en tjänst som redan utvecklats i Kenya.

SMS har skapat stora möjligheter och troligtvis är inte användandet av smartphones särskilt långt borta (en marknad som bolagen inte kommer säga nej till). Tillgång till GPS och kamera kan skapa oanade möjligheter för att stärka och utbilda småskaliga lantbrukare ytterligare!

Får det lov att vara lite land?

Vi har flera gånger nämnt att det här med “delning” (sharing) av olika saker, är en stor trend. Delning är något som kanske alltid funnits men som fått ett uppsving genom internet. Tänk bara på hur vi delar musik och filmer. Idag sänder radioprogrammet Klotet i P1 ett avsnitt om collaborative consumption (samverkanskonsumtion) som är ett nygammalt sätt att se på konsumtion. Det innebär nämligen att man delar med sig av de resurser man har, till andra. Det kan handla om att dela med sig av sitt boende, sin bil eller varför inte en bit mark?!

Det gigantiska intresset för stadsodling verkar vara en annan trend som inte ger vika. Nu har den på allvar börjat få genomslag. I Seattle har man genom stadsdelsbidrag finansierat en designgrupp som sett till att USA’s största food forest, på 2,8 hektar, skall anläggas på offentlig mark. En food forest är en odlingsteknik som bygger på permakultur vilket innebär att man undviker att odla mycket av samma sak och istället försöker kombinera växter av olika sort, höjd och egenskaper för att  efterlikna ett naturligt ekosystem. I Beacon Food Forest i Seattle ska det finnas fruktträd, bärbuskar, örter och grönsaker. Maten skall de boende i närområdet kunna ta del av helt gratis. Även i Los Angelse har en grupp som kallar sig Fallen Fruit drivit ett projekt som lett till att Californiens största Fruit Park skall anläggas i L.A med fruktträd, bär och örter, allt gratis för folk i omgivningen.

Stadsodling är ett av många sätt att dela resurser på och tanken om delandet har gett upphov till en hel hög med nya affärsidéer och nätverk. Nu finns till exempel en sajt där den som vill ha mark kan möta den som redan har mark att dela med sig av – som en dejtingsajt fast för odlingsintresserade!

Landshare kan man skapa en profil och som anger vad man är för en typ: Antingen är men en grower som vill få tag i land att odla på, eller en landowner som har en bit land i trädgården att dela med sig av, eller en helper som bara vill vara med och dela med sig av sin kunskap och sitt intresse. Sedan är det bara att hitta någon som matchar profilen. Självklart kan man också lägga upp bilder och skriva på forumet som hör till. Landshare finns än så länge i Storbritannien, Australien och i Kanada. 

Jag kan tänka mig att det är många som tycker att det här med stadsodling mest låter som en gullig trend för medvetna stadsbor, men frågan är om den inte är här för att stanna? Visst kommer ett effektivt jordburk vara basen för vår tillgång på mat, men att se till att odla på mark som annars inte används till något särskilt, och se till att det som faktiskt odlas äts upp, samtidigt som fler får förståelse för var maten kommer ifrån, det känns som något alla kan vinna på! Ekosystemtjänster får man på köpet.

Jag menar…mark tillverkas ju inte längre.
/Brita

Inte vilken produkt som helst!

Till att börja med vill jag önska STORT GRATTIS TILL MIN BLOGGKAMRAT FRIDA THORSTENSSON, som fyller år idag! Tyvärr är jag inte i Sverige och kan gratulera dig på riktigt, men å andra sidan, vad kan vara bättre än ett blogg-grattis:-)

Nu till dagens inlägg. Jag har precis kommit tillbaka från en fältresan genom södra Laos. Under resan tänkte jag flera gånger på att jag är glad att jag riktat in mig på just lantbruk och livsmedel i min utbildning. Ibland är det lätt att diskutera livsmedel på samma sätt som vilken annan produkt som helst. Att det är utbud och efterfrågan som styr priset, att det handlar om marknadsföring, förpackningar och mervärden. Visst, det är helt sant att konkurrensen är hård, men jag skulle ändå vilja säga att lantbruksbranschen inte är som vilken bransch som helst. Lantbruk och därmed mat är absolut grundläggande för våra liv varje dag, något man inte kan säga om många andra produkter inom till exempel elektronik och mode. Hittade ett smart citat via en blogg som drivs av Brenda Schoepp. Hon jobbar som föreläsare med ett särskilt intresse för lantbruk. 

Under veckans resa blev det påtagligt att mat inte är en självklarhet utan kräver hårt jobb året runt. Ofta räcker inte risskörden ett helt år för en by i Laos. Och då det inte finns några pengar att köpa mat för gäller det att hitta mat i skogen, i form av till exempel bambuskott. Bufflar och kor hålls som kapitalförsäkring ifall det skulle behövas en större mängd pengar från försäljning framöver. De är därför inget som slaktas i första taget. Grisar och höns hålls däremot för konsumtion. Det går förstås inte att jämföra självhushållning i Laos med lantbruksbranschen i Sverige och Europa (även om allt lantbruk kräver hårt jobb). Men för mig var det ändå en påminnelse om hur spännande det är med lantbruk och livsmedel. Det kanske kan låta lite muppigt, men lantbruk är ändå något som involverar alla människor i hela världen, varje dag, året om. Och som vi så ofta påpekar; ändå är det så många som inte vet var maten kommer ifrån!
/Brita

OMG-reaktion på GMO’s

När det kommer till de lite större frågorna som gäller framtidens lantbruk och global livsmedelsförsörjning är det ofta en livlig debatt om rätt eller fel. Det kan handla om ekologiskt/ konventionellt lantbruk, om vi ska äta kött eller inte ät kött, ska vi använda oss av GMO eller inte. Grejen är dock att det förstås inte finns något rakt svar på sånna här stora frågor, och egentligen är det väl ett gemensamt mål som är det viktiga. Debatten har förstås en viktig funktion när det gäller att belysa olika sidor av problemen men det är sällan flera perspektiv tas upp på samma gång, kanske för att det inte ryms på debattsidorna eller i youtube klipp.

Efter fem år på universitet är det lätt att vara känslig för ensidiga diskussioner. Därför blev jag glad när jag hittade en artikel på New York Times som handlar om hur några studenter från New Yorks digitaljournalism-program hittat ett sätt presentera komplexa frågor genom text, illustrationer och musik. Klippen kallas för “Newsicals”. I klippet nedan är det GMO som är fokus, skaparna har dock försökt nyansera debatten på ett fyndigt sätt, de vill komma förbi OhMyGod- reaktionen till GMO’s!

Det är en väldig fart i texten så här kommer ett utdrag. Resten av texten finns HÄR!

Is it bad for us? It depends on the crop
Sometimes it’s more nutritious, sometimes it’s not
And while the pesticides don’t sound very sweet
The EPA assures us that they’re safe to eat.

But people should know how their food is grown
Yet Americans don’t label GMOs
There are many different kinds of GM foods
Just saying “Made with GMOs” might not do.

Now it might be too simple to say “Just ban it”
When there’s potential to help feed the planet
Weigh each crop’s impact on earth and health
And don’t use patents to screw the ones you’re out to help

Vem vill ha asfalt på tallriken?

Har precis kommit hem efter en liten minisemester i Skåne. Det blev flera fina utflykter, bland annat till ön Hven. Vi hyrde cyklar och for runt på ön mellan tjusiga stup, hav och vackra fält. Kornet doftade och rapsen var redo för tröskning. Det är inte heller så ofta man ser en fyr mitt i betfält och samtidigt har utsikt över havet!

Något som inte gjorde mig lika glad var att se det gigantiska logistikcenter som byggs utanför Landskrona (bild nedan). På skyltarna står det stolt att det kommer bli 100 000 kvadratmeter stort. Det betyder att det är minst 10 hektar åkermark som kommer bebyggas och som troligen inte kommer återställas till att producera mat. I Skåne finns Sveriges mest produktiva jordbruksmark. Många hävdar att det är bland den bästa åkermarken i världen. Just detta logistikcenter byggs inte på vilken mark som helst, det är frö- och växtförädlingsföretaget Weibulls gamla försöksmark som skötts med stor omsorg sedan början av 1900-talet. Då inga tunga maskiner gått på marken kan det höra till den bästa marken i Skåne! Flera forskare har varnat för att mer och mer åkermark bebyggs i Sverige (till exempel HÄR). För inte så länge sedan var det i P1:s programserie Kluvet Land ett avsnitt som handlade om hur åkermark blir parkeringar, köpcentrum och bostäder, forskare Anders Larsson från SLU Alnarp var en av dem som diskuterade problematiken.

“Det blir dyrare med långväga transporter och det blir brist på vissa livsmedel globalt. Vi kommer behöva försörja oss själva och inte förlita oss på import som vi gör nu. Importen och slöseriet ökar”

Trenden med stadsodling visar att det på individnivå finns ett växande intresse för att bli mer självhushållande. I senaste numret av det trendspanande magasinet Filter finns reportaget “Redo för undergången”, som handlar om hur stadsbor går kurser i självhushållning. På Klarälvdalens folkhögskolas populära självhushållningskurs är ledorden självförsörjande, resurshushållande och kreativt skapande livsstil på landsbygden. Förklaringen till det ökade intresset är att fler och fler vill trygga sin grundläggande försörjning när det ekonomiska systemet känns osäkert. Kanske är det en ny samhällsrörelse på frammarsch? När fler börjar tvivla på att samhället kommer kunna vända och gå med istället för mot naturen så är tar människor saken i egna händer.

Kanske är det dags att detta tankesätt om självhushållning influerar även på nationell nivå. I både Norge och Danmark finns ett visst skydd för åkermarken, men i Sverige finns ännu inte något sådant. Visst förstår jag att det på kort sikt är mer lönsamt att öppna ett logistikcenter där människor kan jobba och näringslivet kan gynnas. Men risken är väldigt stor att vi på lite längre sikt kommer ångra oss. Vi skjuter oss själva i foten när det gäller att trygga framtida självförsörjning av mat.

/Brita

Etiska agronomer?

Gallery

This gallery contains 1 photo.

I torsdags var Högskoleverket på Ultuna för att utvärdera ekonomutbildningen. Jag och tre personer till blev intervjuade. Syftet med intervjuerna var att se om utbildningarna lever upp till de mål som tagits fram nationellt, en utvärdering som genomförs på alla universitet. De … Continue reading

Idag är vi 7 miljarder människor på jorden

SvD rapporterar idag att vi numera är 7 000 miljoner människor. Vi ställde oss frågan hur det påverkar oss och gjorde en snabb research kring jordbruk och en växande befolkning.

Investerare tror att priset på olika livsmedelsråvaror på lång sikt kommer att stiga. På grund av detta är jordbruk en allt hetare investering, exempelvis investerar pensionsförvaltare världen över kapital i jordbruksmark och Andra AP-fonden har beslutat att investera 250 miljoner dollar i jordbruk. Bakgrunden är att den globala efterfrågan på livsmedel förväntas öka i takt med att världens befolkning ökar. Dessutom konsumerar en växande medelklass i Kina och Indien allt mer kött, något som även driver efterfrågan och världsmarknadspriset på exempelvis sojaböna och majs.

För att hålla jämn takt med den stigande efterfrågan på livsmedel behöver livsmedelsproduktionen öka. Det finns två alternativ, att öka arealen åkermark eller att öka hektaravkastningen. På många håll i världen är den odlingsbara marken redan uppodlad, dock skulle omfattande arealer betesmark kunna omvandlas till åkermark. Ökningen i hektaravkastning har planat ut i västvärlden under de senaste decennierna. Kan GMO vara lösningen för att öka hektaravkastningen? Faktorer som motverkar en ökad av livsmedelsproduktion är klimatförändringar, bristande tillgång på sötvatten och utbredning av städer.

För att möta de globala utmaningar vi står inför behövs människor med kunskap inom jordbruk, inte minst inom växtodling. Agronomer besitter med andra ord viktig kompetens. Hur tror du att agronomer kan bidra?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...