Levande föda – bokstavligen

Begreppet gastronomi kommer från grekiskans gastro som betyder mage, och som helhet handlar gastronomi om sambandet mellan mat och kultur. Det handlar alltså lika mycket om vad maten kommer ifrån och hur den är lagad, som det handlar om smak och själva ätandet.

Under den så kallade hästköttsskandalen diskuterades det en del kring vad vi kan tänka oss att äta, och Lotta Lundgren delade in i ätdjur och icke-ätdjur. När det gäller att äta insekter, som kan vara en smart källa till protein, handlar det också mycket om vad som ingår i vår kultur, och vår bild av vad som är mat. Det är trolitgtvis bara en vanesak. När vi väl vant oss vida att inkludera insekter i vår matkultur är inte gräshopporna så långt från tallriken.

Hittade en lite småläskig (men ändå snygg) video, där konstnären Minsu Kim från Royal College of art testar lite gränser för vad som är ätbart och inte. Inom molekylär gastronomi kan ju maträtter anta de mest konstiga former, men vad händer om maten på tallriken börjar röra sig….

Living Food by Minsu Kim from Dezeen on Vimeo.

Äggakaga!

Ni kanske har ägg över från påsken? Som två skånetöser vi är, måste vi presentera skånsk äggakaga som är det vi älskar allar mest om man vill ha en snabblagad rätt! Det kan liknas lite vid ugnspannkaka men skillnaden är att den steks på i stekjärn istället för på en plåt. Det är lite av en konst att tillaga, men tvivla inte att prova, när man väl fått in snitsen är det busenkelt!

En självklarhet är svenskt sidfläsk med rårörda lingon till. Fläsk är det griskött som har högst fetthalt. Sidfläsket är fett fläsk som om det rimmas eller röks kallas bacon. Stek gärna äggakakan i fettet från sidfläsket eller häll det direkt i smeten.

Ingredienser (4pers):
4 ägg
4 dl mjölk
1 dl vetemjöl
½ tsk salt
Svenskt Sidfläsk

Gör så här:

  1. Stek sidfläsket i ett stekjärn, ta bort dem från järnet.
  2. Vispa ihop mjölk, vetemjöl och salt.
  3. Tillsätt sedan äggen.
  4. Häll smeten i stekjärnet, gärna med fettet från fläsket kvar i stekpannan (eller 1 msk smält smör). Sedan är det viktigt att kontinuerligt med ett redskap, ex stekspade, att lyfta smeten lite då och då så att den lösa smeten åker ner under och inte botten bränner vid. Dessutom är det gott att vända runt så att det blir god ”stekskorpa” inne i äggakakan. När smeten stelnat är äggakakan nästan klar.
  5. Vänd sedan äggakakan med hjälp av ett grytlock eller en stor tallrik upp och ner och lägg sedan tillbaka äggakakan på stekjärnet så att den får fin färg på båda sidorna. När ytan har blivit gyllenbrun är äggakakan klar
    / Hanna & Johanna

Hanna & Johanna matbloggar!

För att ännu tydligare koppla ihop lantbruk, livsmedel och mat så har vi bjudit in två matbloggare! Hanna och Johanna är två väldigt matintresserade agronomer. Hanna läser med inriktning ekonomi och Johanna med inriktning livsmedel. De har stor passion för mat och ett särskilt intresse för råvaror. Det är till och med så att båda kommer från skånska gårdar med egen livsmedelsproduktion och gårdsbutik!  Idag bjuder de på en klassiker…

Köttbullar med potatisstomp
När debatten går het om hästköttbullar tänkte vi inspirera er med ett recept på våra hemmagjorda favoritköttbullar. Vi har valt att göra köttbullar på svensk nötfärs, men välj gärna en färs som du gillar. Köttbullar är faktiskt väldigt lätt att slänga ihop och det krävs inte många ingredienser för att det ska bli riktigt bra. Ett tips är att göra dubbelsats så har du goda köttbullar i frysen till en annan gång. Till köttbullarna serverar vi potatisstomp med västerbottenost samt rårörda lingon och gammaldags pressgurka. Att vi använde oss av ost i potatisstompen berodde på att det låg en bit och väntade på att bli använd i kylen och det gjorde potatisstompet till en höjdare.

Ingredienser; (4pers)
Potatisstomp:
1,3 kg svensk potatis
200 g västerbottenost (ger mycket sälta)
En näve färsk timjan
2 dl svensk mjölk
salt och vitpeppar efter smak

Köttbullarna:
600 g nötfärs (fläsk- eller fågelfärs, tillsätt ½ dl ströbröd)
1 liten riven gul lök
1 ägg
1 dl mellangrädde
1 tsk salt
2 krm svartpeppar

Sås:
2 dl crème fraiche
1 dl mjölk
1 tsk svartpeppar
1 tsk soja
salt efter smak

Pressgurkan:
1 gurka
3 krm salt
1 msk ättika (24%)
2 msk socker
2 msk fryst persilja
vitpeppar efter smak

Rårörda lingon:
400 g lingon
1 msk socker
1. Skala och koka potatisen med salt.
2. Hyvla gurkan med en osthyvel. Blanda ihop övriga ingredienser i en skål, när sockret löst upp häll det på gurkorna. Ställ åt sidan.
3. Blanda alla ingredienserna till köttbullarna. Rulla köttbullarna till valfri storlek och stek i rikligt med smör.
4. När köttbullarna är färdiga lägg dem åt sidan och vispa ur stekjärnet med crème fraiche och mjölk. Tillsätt svartpeppar, soja, salt och peppar, smaka av.
5. När potatisen är klar, vispa grovt ihop alla ingredienser till en stomp. Smaka av med salt och vitpeppar.
6. Vänd ihop de tinade lingonen med socker.

Hoppas det ska smaka!

Framtidens kök

Via en blogg hittade jag för ett tag sedan ett klipp från CBS tv-show med namnet “the 21st century” som sändes 1967. I showen ville man visa lite olika framtidsscenarier om hur vardagen skulle se ut år 2001. Det här klippet handlar om framtidens kök och matlagning.

“Meals in this kitchen of the future are programmed. The menu is given to the automatic chef via typewriter or punched computer cards.” 

Det som slår mig när jag ser detta är att det som presenteras är en väldigt opersonlig matlagning. På 60-talet sågs det antagligen som otroligt lyxigt och praktiskt att maten automatiskt lagar sig själv. Men hur blev det då i framtiden? Den ultimata vardagslyxen idag är ju maten som självförverkligande, att göra storkok, baka och sylta, gärna i ett stort ljust kök med allt som behövs för att bjuda sina vänner och sin familj. Men som vi vet lagar vi ju egnetligen inte så mycket mat som vi gärna vill tro att vi gör….

Sen finns det ju den helt andra sidan av myntet som påminner lite mer som det där som kommer åkandes på brickan i klippet, nämligen billiga färdigrätter och halvfabrikat med ett ihop-plock från de billigaste leverantörerna. Färdigrätter och halvfabrikat ses ju inte som någon lyx kanske, men är i högsta grad en del av vardagen.

Saker som de missat i klippet är ju också all mat som slängs idag och det här med fokus på råvaran verkar inte heller ingå i 1967 års bild av framtidens kök och matlagning. Något som man kanske skulle vilja att det gått i uppfyllelse är ju det här med att tallrikarna smälts ner efter varje och måltid och sedan blir till nya tallrikar. Ingen diskmaskin och oändlig användning av tallriken!

Hur kommer det se ut 2100?

Lek live med grisar

Om förra veckans tema var hästkött så verkar denna veckas tema (helt oplanerat) bli aningens grisigare!

Vi har ju flera gånger skrivit om att det vore bra om fler människor, på ett eller annat sätt, hade kontakt med djur som grisar, kor och får för att få en bättra bild av vad vi faktiskt äter och hur lantbruket fungerar. Detta skulle förhoppnigsvis leda till att fler skulle göra medvetna val i matbutiken. Det är dock lite problematiskt hur den här kontakten skulle gå till. Kosläpp har ju varit en succé men det är inte helt lätt att få den här typen av besök att fungera. Men måste man verkligen besöka gården rent fysiskt?

Inom EU är det lag på att grisar skall ha något att aktivera sig med. Underhållning i form av leksaker och olika material som grisarna kan interagera med sänker stressnivån och gör grisarna gladare. Med detta i bakhuvudet har designers från Utrecht school of arts tillsammans med forskare inom djurhållning på Wageningen University tagit fram ett förslag på ett spel i form av en app, där man kan leka med grisar via skärmen. Spelet, som heter Pig Chase, bygger på att det inne hos grisarna skall finnas en stor skärm som är kopplad till appen. Via appen kan man sedan föra en färgglad boll över skärmen i stallet hos grisarna. Lyckas man få en gris att med trynet följa bollen över skärmen så får man poäng. Något som är kul är också att man i sin app ser gristrynet via en kamera! Ganska gulligt faktiskt!

Playing with Pigs: Pig Chase from Utrecht School of the Arts on Vimeo.

Får det lov att vara lite land?

Vi har flera gånger nämnt att det här med “delning” (sharing) av olika saker, är en stor trend. Delning är något som kanske alltid funnits men som fått ett uppsving genom internet. Tänk bara på hur vi delar musik och filmer. Idag sänder radioprogrammet Klotet i P1 ett avsnitt om collaborative consumption (samverkanskonsumtion) som är ett nygammalt sätt att se på konsumtion. Det innebär nämligen att man delar med sig av de resurser man har, till andra. Det kan handla om att dela med sig av sitt boende, sin bil eller varför inte en bit mark?!

Det gigantiska intresset för stadsodling verkar vara en annan trend som inte ger vika. Nu har den på allvar börjat få genomslag. I Seattle har man genom stadsdelsbidrag finansierat en designgrupp som sett till att USA’s största food forest, på 2,8 hektar, skall anläggas på offentlig mark. En food forest är en odlingsteknik som bygger på permakultur vilket innebär att man undviker att odla mycket av samma sak och istället försöker kombinera växter av olika sort, höjd och egenskaper för att  efterlikna ett naturligt ekosystem. I Beacon Food Forest i Seattle ska det finnas fruktträd, bärbuskar, örter och grönsaker. Maten skall de boende i närområdet kunna ta del av helt gratis. Även i Los Angelse har en grupp som kallar sig Fallen Fruit drivit ett projekt som lett till att Californiens största Fruit Park skall anläggas i L.A med fruktträd, bär och örter, allt gratis för folk i omgivningen.

Stadsodling är ett av många sätt att dela resurser på och tanken om delandet har gett upphov till en hel hög med nya affärsidéer och nätverk. Nu finns till exempel en sajt där den som vill ha mark kan möta den som redan har mark att dela med sig av – som en dejtingsajt fast för odlingsintresserade!

Landshare kan man skapa en profil och som anger vad man är för en typ: Antingen är men en grower som vill få tag i land att odla på, eller en landowner som har en bit land i trädgården att dela med sig av, eller en helper som bara vill vara med och dela med sig av sin kunskap och sitt intresse. Sedan är det bara att hitta någon som matchar profilen. Självklart kan man också lägga upp bilder och skriva på forumet som hör till. Landshare finns än så länge i Storbritannien, Australien och i Kanada. 

Jag kan tänka mig att det är många som tycker att det här med stadsodling mest låter som en gullig trend för medvetna stadsbor, men frågan är om den inte är här för att stanna? Visst kommer ett effektivt jordburk vara basen för vår tillgång på mat, men att se till att odla på mark som annars inte används till något särskilt, och se till att det som faktiskt odlas äts upp, samtidigt som fler får förståelse för var maten kommer ifrån, det känns som något alla kan vinna på! Ekosystemtjänster får man på köpet.

Jag menar…mark tillverkas ju inte längre.
/Brita

Vad vi minns från 2012

Året närmar sig sitt slut och det är dags för en tillbakablick. Förhoppningsvis har vi tagit upp ämnen som speglar mycket av det som hänt i branschen under året som gått. Inlägg som vi framförallt minns är:

Det här var året som en AGRONOM blev utsedd till Sveriges miljömäktigaste. Han heter Johan Rockström och är chef för Stockholm resilience center och Stockholm environment institute. Johan allierar sig med olika personer för att nå ut med sitt viktiga budskap, väldigt uppmärksammat är hans samarbete med den världsberömda fotografen Mattias Klum genom boken Vår tid på jorden. Nyligen släpptes också boken Bankrupting nature som är skiriven tillsammans med Anders Wijkman. Tycker att Johan både inspirerar och imponerar, vill också passa på att säga tack för att du förgyllde vår examenshögtid på vårbalen i maj!

År 2012 blev tre unga lantbrukarbröder från USA världskända med sina omskrivna låttexter och hemmasnickrade musikvideos. Vi tänker såklart på The Peterson Farm Bros som på ett kul sätt tydliggör kopplingen mellan bönder/landsbygd och mat. En svensk lantbrukare som verkligen gjort avtryck är @ekobonden Adam Arnesson som säljer lammkött via Twitter. Sociala medier är en jätteviktig och troligen en framtidens kanal för lantbruket att kommunicera direkt med konsumenter. Adam myntade under året ordet hipsterbonde, kan det komma med i Svenska akademins ordlista kanske?

Det har varit stort fokus på matsvinn i år. Många röster höjs för att uppmärksamma oss på att det omfattande matsvinnet innebär ett extremt resursslöseri – Både för jordklotet och för plånboken. En person som arbetar med att minska matsvinnet och vår matkonsumtions miljöbelastning är stjärnkocken Paul Svensson som föreläste i ämnet på Ultuna i höstas. Hans passion för livsmedel och matlagning kunde inte göra annat än att inspirera. Vet inte om svenskar är medvetna om det men svensk/nordisk mat är supertrendig och i världsklass. Det svenska kocklandslaget har tagit medalj i samtliga VM och OS sedan 1999 och i år tog dom hem sitt tredje OS-guld. Vi har egna mattraditioner och råvaror att vara stolta över!

Ett tråkigare ämne som dominerat stora delar av året är såklart krisen för svenska mjölkbönder. ICA-handlaren Lars Ocklind i Åre blev hjälte bland många lantbrukare när han höjde mjölkpriset i butik. Heja Lars, du stödjer ditt lokalsamhälle och människorna som verkar där. Krisen uppmärksammades även genom kampanjen Mjölk är tjockare än vatten där buskapet om mjölkkrisen spreds via rundbalskonst, det vill säga grafittimålade rundbalar runt om i Sverige. Vi hoppas på mindre röda siffror för landets mjölkproducenter nästa år, priset på mjölk kommer höjas i konsumentledet inom kort och har redan höjts till mjölkproducenterna. På det personliga planet har vi förvisso blivit ett år äldre men framförallt ett år rikare på erfarenheter och upplevelser. Bland annat gjorde Brita sitt exjobb i Laos för Stora Enso och Frida hade en fantastiskt kul 25-årsfest, tog examen och flyttade till Jönköping för jobb på Jordbruksverket. Får vi blicka framåt lite tror vi att intresset för mat, matens ursprung och smarta hållbarhetslösningar kommer fortsätta öka. Som ett exempel på detta gick årets publishingpris för infomagasin till Forskning och Framstegs specialnummer om just Maten, se bild ovan!

Tack alla våra nya och återkommande läsare, vad tråkigt det vore att blogga utan er! Gott Nytt År!

/Brita och Frida

Ett riktigt guldkorn!

Har hittat ett riktigt guldkorn för alla som gillar lantbruk, jakt, mat, uppfödning, fiske…ja allt som har med mat och livsmedel att göra. Daniel Klein som kallar sig för kock och aktivist har tillsammans med  Mirra Fine skapat en blogg, en hemsida och den snygga välgjorda online-serien The Perennial Plate- Adventures in Sustainable Eating. Sedan 2010 har de varje vecka släppt korta vidoeklipp som visar en helt fantastisk bredd av alla möjliga (och omöjliga) typer av odling, uppfödning, jakt och fiske. Alltifrån shitake-svampodling, insektsfarmar och kalkonuppfödning till vildsvinsjakt, ostronfiske, tomatfält och stadsodling.

The Perennial Plate är en jakt på den “bästa” maten, inte bara utifrån smak utan också hållbarhet, människa, djur och jord. Varje film går hela vägen tillbaka till ursprunget och de familjer och personer som står bakom råvaran. Nästan varje avsnitt avslutas med tilllagning och recepten finns också på hemsidan.

“Taking the viewer on a journey to appreciate and understand where good food comes from and how to enjoy it”

Det är lite som att Klein och Fine skapar en “take it or leave it”-känsla, videoklippen utelämnar inget utan visar allt. När det till exempel handlar om kött så visar de allt från avlivning till slakt och tilllagning, på ett snyggt sätt. De vill visa precis hur det går till och passar det inte så får man stänga av eller möjligtvis fundera över sina matvanor. Serien är ändå ingen uppläxning utan mer en tankeställare och en inspirationskälla…
Bra musik är det också!

Totalt finns 105 avsnitt och 3 säsonger. I första säsongen, och de första 52 avsnitten, har duon rest runt i Minnesota och gjort en ny film varje vecka om bra mat från delstaten. I andra säsongen utökas filmerna till hela USA. Genom tips från tittare och läsare besöker duon personer som på ett eller annat sätt förser andra med mat. Och i tredje säsongen, som är den som pågår just nu, reser duon runt i hela världen och för att, som de skriver själva: “explore the wonders, complexities and stories behind the ever more connected global food system”. De ska besöka 12 länder på 14 månader och filma under tiden, den första filmen från Japan har redan kommit ut!

Det är svårt att förmedla hur intressant och kul den här serien är. Det som är fränt är att det finns något för alla, spelar ingen roll om man är vegetarian, jägare eller bara väldigt intresserad av mat! Hoppas några tittar in på sidan, klippet nedan är ett litet smakprov i form av en sammanfattning av de 52 filmerna som spelades in runt om i USA !

/Brita

Inte vilken produkt som helst!

Till att börja med vill jag önska STORT GRATTIS TILL MIN BLOGGKAMRAT FRIDA THORSTENSSON, som fyller år idag! Tyvärr är jag inte i Sverige och kan gratulera dig på riktigt, men å andra sidan, vad kan vara bättre än ett blogg-grattis:-)

Nu till dagens inlägg. Jag har precis kommit tillbaka från en fältresan genom södra Laos. Under resan tänkte jag flera gånger på att jag är glad att jag riktat in mig på just lantbruk och livsmedel i min utbildning. Ibland är det lätt att diskutera livsmedel på samma sätt som vilken annan produkt som helst. Att det är utbud och efterfrågan som styr priset, att det handlar om marknadsföring, förpackningar och mervärden. Visst, det är helt sant att konkurrensen är hård, men jag skulle ändå vilja säga att lantbruksbranschen inte är som vilken bransch som helst. Lantbruk och därmed mat är absolut grundläggande för våra liv varje dag, något man inte kan säga om många andra produkter inom till exempel elektronik och mode. Hittade ett smart citat via en blogg som drivs av Brenda Schoepp. Hon jobbar som föreläsare med ett särskilt intresse för lantbruk. 

Under veckans resa blev det påtagligt att mat inte är en självklarhet utan kräver hårt jobb året runt. Ofta räcker inte risskörden ett helt år för en by i Laos. Och då det inte finns några pengar att köpa mat för gäller det att hitta mat i skogen, i form av till exempel bambuskott. Bufflar och kor hålls som kapitalförsäkring ifall det skulle behövas en större mängd pengar från försäljning framöver. De är därför inget som slaktas i första taget. Grisar och höns hålls däremot för konsumtion. Det går förstås inte att jämföra självhushållning i Laos med lantbruksbranschen i Sverige och Europa (även om allt lantbruk kräver hårt jobb). Men för mig var det ändå en påminnelse om hur spännande det är med lantbruk och livsmedel. Det kanske kan låta lite muppigt, men lantbruk är ändå något som involverar alla människor i hela världen, varje dag, året om. Och som vi så ofta påpekar; ändå är det så många som inte vet var maten kommer ifrån!
/Brita

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...