Mjölkens döende sälunge

Jag är nog lite sent ute, men igår ikväll såg jag Uppdrag granskning om “mjölkkrisen”. Det var ingen upplyftande stund direkt, men ett bra program som skapat många reaktioner.

Ja vad ska man då säga…

Dagens Arla är inte gamla Arla. Kooperationes idé om att göra medlemmarna till prissättare och ge säkerhet i intäkterna har spelat ut sin roll och idag är Arlabönderna värsta sortens pristagare.

Visst, som en av mjölkbönderna i programmet sa så finns det mycket att påverka vad gäller kostnader. Men va tusan, vem vill egentligen driva ett företag som går ut på att kapa kostnader – då har man ju uppenbarligen inte lyckats övertala slutkunden om värdet av produkten?

Och när det visas nybyggda mjölkgårdar i Kina så förstår man ju inte riktigt hur svenskt lantburk ska kunna konkurrera. 

Men så är det något som gör mig så himla irriterad vad gäller kommunikationen. Det finns massor av exempel på riktigt bra eller åtminstone effektiv marknadsföring, där till exempel Coop och Naturskyddsföreningen talar dirket till hjärtat hos vanligt folk.

Men det känns som svenskt lantbruk missar målet varje gång.  Uppdrag granskning är förstås ett väldigt redigerat program, och mycket har säkert klippts bort, men jag tycker ändå att det finns så många onödiga luckor.

Inte någonstans i dokumentären ger man exempel på vad som faktiskt är skillnaden för en svensk ko och en mjölkko i alla andra europeiska länder. Man snackar om att det är skillnader men kommer inte ner på konkret nivå, ger inga exempel. Alla dom mervärden som vanligt folk älskar och säkert skulle betala mer för kommer aldrig fram ordentligt:

  • Beteskravet – att vi är ensamma i europa om att ha lag på att alla går går ut på sommaren.
  • Att kalvar ska ha tillgång till grovfoder från 2 månaders ålder ( i många europeiska länder vill man få ett vitare kött genom att bara ge mjölk, vilket gör att kalven mår sämre och behöver mer antibiotika).
  • Att spaltgolv bara få finnas i helisolerade stall – när spaltgolv är betydligt vanligare i resten av Europa.
  • GMO-fritt foder(En superbra jämförelse mellan olika länder vad gäller djurskydd, miljö, skatter mm finns HÄR)

Varför görs skillnaderna inte mer konkreta? Vilken svensk kan relatera till “öppna landskap” – jag tor inte att så många ens förstår vad som skulle vara motsatsen. För att inte tala om ett begrepp som “strikt djurskydd” – vad innebär det för en person som aldrig varit på en gård?

När Naturskyddsföreningen visar svenska hyggen som protest mot skogsindustrin, och Coop visar “stackars” barnfamiljer med gift i kroppen visar mjölkbranschen glada kor på gröna ängar – men borde ju egentligen göra motsatsen.

En klok person sa en gång att det svenska lantbruket måste hitta sin motsvarighet till en döende sälunge för att folk ska fatta…

/ Brita

Mjölk är tjockare än vatten

Vi har tidigare inte kommenterat de ekonomiska svårigheter som Sveriges mjölkbönder upplever. Nu vill vi göra det. Vad kostar egentligen en liter mjölk i butiken idag? ICA Maxi i Uppsala hade den 14:e september följande priser:

Gefleortens mellanmjölk – 6,90 kr. Arla mellanmjölk – 7,90 kr. Ekologisk Arla mellanmjölk – 9,80 kr. Sju gårdar mellanmjölk – 11,50 kr.

Billigt säger vissa. Jo visst är det billigt men problemet är inte bara vad konsumenterna betalar utan vad handeln betalar mejerierna och vad mejerierna i sin tur betalar bönderna. Av de 7,90 som Arlas mellanmjölk kostar i butik får mjölkbonden ca 2,85 kr per liter levererad mjölk. Faktum är att mjölkbönderna får allt sämre betalt samtidigt som handelns marginaler ökar. I en artikel i Lantbrukets Affärer visar man att konsumenternas utgifter för mjölk och mejeriprodukter ökat med 25% i reala termer mellan 2000 och 2009 samtidigt som den totala ersättningen till mjölkproducenterna minskat med 28%. Marknaden för mejeriprodukter har alltså vuxit men bönderna har inte på något sätt fått ta del av den tillväxten, tvärtom. Varför är handelns och mejeriernas vinstmarginaler viktigare än mjölkböndernas? Varför ska handeln kunna tjäna pengar på mejeriprodukter men inte producenterna själva? En slutsats verkar vara att svenska mjölkbönder (som vanligt) inte har något som helst förhandlingsläge och därför får nöja sig med vad dom får.

Eftersom det verkar vara omöjligt för mjölkproducenterna att förhandla med både sina kooperativt ägda mejerier och detaljhandeln om en större del av kakan så måste bönderna antingen bli mer kostnadseffektiva eller hoppas på att konsumenterna är villiga att betala mer. Det är också det som händer. Enligt Svensk Mjölk blir mjölkbesättningarna allt större och färre. En medelbesättning i Sverige består idag av 72 kor, vilket är litet i jämförelse med Danmark och Tyskland. Hör och läser dagligen om mjölkbönder som satsar och bygger för flera hundra kor. Storleksrationaliseringen lär fortsätta…

I Jämtland har LRF initierat konstprojektet “Mjölk är tjockare än vatten” för att stötta lokala mjölkbönder. Sex konstnärer har målat graffiti på ensilagebalar uppställa längs med vägar på 25 platser i länet för att uppmärksamma konsumenter på “mjölkkrisen”. Kolla in deras Facebooksida här för att se mer rundbalskonst! Mjölk är tjockare än vatten är också namnet på en kampanj som ett antal ICA-handlare i Västjämtland driver för att korna inte ska försvinna från trakten som karakteriseras av “fjällnära” jordbruk. Åtta ICA-butiker i Åretrakten höjde den 16:e augusti priset med 1 kr på enlitersmjölken. Butikerna bidrar ytterligare med 2 kr per liter. Pengarna, 3 kr per liter, går direkt till områdets 10 mjölkbönder. Priset på 1,5-litersmjölken är oförändrat för att kunderna ska ha möjlighet att själv välja men försäljningen av den dyrare mjölken har ökat med 40%. Kul att se positiva exempel på vad matbutiker och konsumenter tillsammans kan åstadkomma! Se SVT:s inslag om rundbalskonsten och ICA-handlarnas kampanj.

Nästa vecka kommer ett inlägg med husdjursagronomen Jenny Karlsson som varit engagerad i mjölkpriset här i Uppsala.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...